Skepp o'hoj!

För att bemästra min ångest tvingas jag, likt Knyttet, ut på en odyssé för att finna mig själv.

chockskadad

Om jag hade varit sams med Erik hade jag varit arg på honom för att han tvingat ut mig i dejtingdjungeln igen. Man sitter där med sitt jävla glas rödvin och försöker komma på spännande saker att säga medan man undrar vad f*n man håller på med och vart livet egentligen ska ta vägen.

Jag fick dessutom ett vykort av Erik i dag vilket litegrann förstörde pre-dejtstämningen och jag blev faktiskt ledsen. Jag har inte varit ledsen på jättelänge och det har fungerat hur bra som helst att låtsas att han inte existerar över huvudtaget, men så tar han sig in via brevlådan till intet ont anande moi som troskyldigt öppnar all post jag får. Jag tycker det är nedrigt! Jag vill inte ha hans vykort och jag struntar i att han har varit i Berlin. Jag vill inte veta! Förstår han inte det är han dummare än jag trodde (.....) Nu är vykortet dock i fyrahundraelvamiljoner delar i min papperskorg. Dels för att det känns lite bättre och dels för att jag antagligen skulle läst det lika många gånger som vykortet numera är i delar om jag inte demolerat det.

Jag är rätt fånig nu va?

Gah!

Herregud! Allt ska man få göra själv. Typiskt killar!

Tjocklad

Jag har ätit så mycket godis att jag rimligtvis borde gått upp cirka fem kilo idag. I ren choklad. Vi hade familje-påskgrejen i förmiddags och sen sträckte den sig till resten av dagen också. Brukar bli så. Följde med min ena bror när han skjutsade hem min andra bror och vi filosoferade alla tre om förhållanden och könsroller på vägen till Upplands Väsby. Vi har ju blivit singlar all tre nu. Skillnaden är bara att de har barn och är ungefär tio år äldre. Jag känner att det kunde vara värre än det är för min del ... Hah! Nu ska jag fortsätta läsa ur "Barnen från Frostmofjället". Det är en riktig höjdare ska jag säga!

magiska krafter

Jag älskar att jag ser så jävla stenad ut på den där bilden trots att jag är nästan alldeles nykter. Gårdagen spenderades som sagt på Flustret som jag trodde var helvetet på jorden ända tills mormor tvingade med mig för att handla på Gränby centrum i morse. Jag trodde jag skulle avlida ärligt talat, eller i alla fall kräkas på någon av de överviktiga korkade kvinnorna med sina stora shoppingvagnar och fula ungar som hela tiden prejade/körde på mig och min stackars mormor. Alla ljud! Ungar som skrek, poppig musik som var igång för att få mig att vilja konsumera men som bara fick mig att bli yr i huvudet och arga föräldrar som försökte få sina barn att vara tysta. Och hela tiden den här feta kvinnan från Vänge som förföljde mig med sin gälla röst.

Vid bananerna, med gnälligt röstläge:
"Aaaaanders, vilka bananer vill duuuuuu haaa?"

Vid frysdisken, med om möjligt ännu gnälligare röst:
"Antooooon, klättra inte på diskeeeen, gööör inte det Antooon, Antooon, kom hiiiit!"

Vid diskmedlet, röstläge oförändrat:
"Aaaanders, kan du rääääääcka mej den dääääär. Jag nååååår inte! Aaaaanton, sluta slå på tanteeeen med pinneeeeeen!"

Efter att vi handlat tror jag att mormor ville vara snäll genom att bjuda mig på lunch på Skuttungekonditorn som ligger en trappa upp i köpcentrat. Tyvärr är Skuttungekonditorn ungefär det otrevligaste stället man kan befinna sig på, stans alla småbarnsföräldrar finns där och det luktar bajs och kräks blandat med micrad svamppaj och remouladsås. Man får sitta vid kladdiga bord med kladdiga stolar och titta ner på myrmänniskorna som trängs vid lösgodiset (3,90 kr hektot!) och äta sin dyra mat som tanten i kassan mikrat alldeles för länge så att den blir stenhård efter tre minuter och det hela vore väl okej om man ändå hörde vad personen man sällskapar med säger, men det gör man inte för alla barn låter som en fiskmåskoloni och det är avgjort inte det bästa stället att befinna sig på om man är bakis.

nya tag?

Jag är full och trött och lite deppig. Jag har mått finfint de senaste veckorna men nu, på väg hem från det alldeles vedervärdiga stället "Flustret" blev jag en smula nere igen. Jag längtar efter att allt ska sätta igång. Livet! Vad är det här för en underlig passage egentligen? Vad gör jag? Vad håller jag på med? Och varför känner jag mig så ensam just ikväll när jag umgåtts med så mycket folk? För jag känner mig faktiskt ensam just nu. Hade inte haft något emot att gå med nån hem ikväll, inte alls. Men alla känns äckliga och jag har inte lust att vara nära någon som jag inte känner igen. Någon som luktar som nåt som jag inte känner igen. Fast på samma gång vill jag inte vara ensam, eller själv, eller vad heter det? Katten brukar duga som kroppssubstitut i vanliga fall. Men inte nu! Det låter nog värre än det är det där med att katten är kroppssubstitut, men hon brukar sova på min mage så att jag inte kan vända på mig utan måste sova på rygg hela natten och få kramp i benen. Det gör mig inget att hon gör det, dels tycker jag om att känna när hon andas och dels tycker jag om att behöva ta hänsyn till hur hon vill ligga i sängen. Jag är van vid att ta hänsyn. Jag gillar att ta hänsyn.

Jag känner mig lite splittad till det där. Å ena sidan trivs jag med att vara ensam (eller själv eller vad fan säger man?) Å andra sidan vill jag ha kroppskontakt. Helst med någon jag tycker om, nån som jag kan respektera, för jag klarar inte av att låtsas sånt längre. Och någon som luktar gott. Jag är lite fixerad vid det där med lukter. Sussies syster försökte tussa ihop med med nån lång drasut som jag råkat uttala mig om i positiva ordalag, men sånt där .. Alltså jag vet inte. Har jag inte blivit för gammal för sånt? Jag vet inte. Allt känns säkert bättre i morgon. Det gör det, jag vet det. Men just nu är det lite tråkigt och jag kan inte rå för att jag har lite ont i magen och tänker på sånt som varit (det ligger ju nära till hands liksom).

Det är konstigt hur livet liksom utvecklar sig. Jag fikade med J i dag och satt och tjuvtittade lite på hans händer. I ett annat, parallellt universum för jättejättelängesen var han och jag kära i varandra och de där händerna var allt jag visste och allt jag ville. Det är på samma gång sorgligt och trösterikt att saker och ting kan utveckla sig som det gjort. Jag kan se den här fantastiska människan som var min första kärlek och jag kan minnas det som någonting stort och fint. Eventuellt någonting så stort att jag aldrig kommer vara med om det igen. För jag har aldrig känt så igen som jag gjorde då. J - den första kärleken var sommar och solvarmt hår och hans händer på mig och ett stort hål i hjärtat som inte var ett hål längre. Och jag tänker minnas det så, jag TÄNKER minnas det så, även om jag kan höra Anna-Karin torrt konstatera att jag romantiserar allt och att jag ständigt klagade över hur det var, när vi var tillsammans. Det gör inget att hon tänker så, för hon var inte med och dessutom så klagade jag alltid lite extra för henne och Linda så att de inte skulle känna att jag alltid pratade om hur fantastisk min pojkvän var. Något slags försök till att ta hänsyn tror jag. Jag gillar som sagt att ta hänsyn till saker.

Jag tänkte avsluta med ett litet tack. Tack Johanna, Linda och låtsaskompis Peter. Utan er hade jag varit hopplöst ute och cyklat under det här mörka hålet. Eller okej, jag kanske fortfarande är ute och cyklar, men utan er skulle jag gjort det alldeles ensam och det hade varit mycket värre.

Dagens händelser äro föga

Lilla tiger fick punktering första gången jag använde henne så hon har stått nere på stan sedan mina fylleslag i helgen. Idag drog jag hem henne. Det var jobbigare än man kunde tro. Fikade med Johanna och Tjorven, Johanna måste tyckt att jag var världens tråkigaste eftersom jag bara skev ansökningar med Tjorven hela fikan. Jag är en dålig, dålig vän. Sen har jag börjat arbeta också. Jag gör glasögon som vanligt. Jättebra eftersom jag inte tar något studielån/medel den här terminen, jättedåligt eftersom jag måste plugga på kvällarna nu. På kvällarna vill jag jympa, dricka påskmust och titta på teve. Och eventuellt prata med min telefonkompis Pjotr. Jag som hade tänkt lära mig spela trummor, kommer jag verkligen hinna det nu? Alla dessa frågor!

stora bedrifter

I dag har jag gjort något jag borde gjort för cirka två månader sen, men ständigt har skjutit upp. Jag har dammsugit. Jag har även rensat i min garderob och slängt ut sånt som jag betvivlar att jag någonsin kommer vilja ha nära min kropp (vem ÄGER så här många reklamt-shirtar?) och slängt gamla papper och reklam som jag aldrig orkar öppna annars. Jag har även sorterat min modesta cdsamling och fått igång min mobil. Kändes skönt. Nu kan jag tyvärr inte hitta laddaren som jag fick låna av Martina (till telefonen som jag också fått låna av henne) eftersom jag lagt den på något av mina berömda smarta ställen. På det smarta stället torde även mina nycklar och ungefär fem gamla plånböcker återfinnas. I vilket fall dog batteriet till mobilen - så kontentan är att nu när jag äntligen fått mobilen att fungera så fungerar den inte.

Efter mina vildsinta städräder blev jag upplockad av Melinda, Suss, Ida och Maria och vi började fundera över aktiviteter som vi kunde hitta på med Ida (som är Sussies systerdotter och åtta år gammal). Vi började med att leta efter det där stället där man kan ha på sig fatso-dräkter och sumobrottas, men vi hittade inte dit. Efter att ha bankat på minigolfbanans reception i en kvart insåg vi att vi kanske var en smula tidigt ute och att mimigolfsäsongen antagligen inte börjar förrän all snö försvunnit från banorna och så gick vi och spelade bowling istället. Länge låg jag etta, sen tvåa, men efter att Maria haft alldeles för mycket tur och fått tre strikes i rad puttades jag ner på fjärde plats (vilket är näst sist för den som inte är så observant). Det var roligt i alla fall.

Sen åkte jag och red. Är lite nervös inför stora träningen på fredag, men hinner rida en gång till på torsdag i alla fall . Jaja, jag ska sluta tjata om hästar, jag vet att det är sjukt ointressant för folk som inte håller på med det själva. Det var i alla fall alldeles för kallt och jag sitter fortfarande och skakar tänder i sviterna efter den där timmen utomhus. Borde man ta ett bad kanske?

Efter romantiken ..

Jag citerar:

"Josefina var mycket uppskattad och omskrivs som väldigt intelligent och osedvanligt vacker. Josefina hade ett stort intresse för konst och kultur. Hon målade och musicerade gärna med sina vänner. Josefina hade även för sin tid omvälvande idéer om hur alla skulle hjälpas åt för att öka levnadsstandarden och livskvaliten. På sin fritid drog sig Josefina gärna undan på Djurgården och sågs ofta promenera längst stranden med sin gemål Kronprinsen Oscar. Man kan lätt föreställa sig hur de två stod hand i hand, på den plats där restaurang Josefina nu ligger, och blickade ut mot slottet på andra sidan fjärden ..."

You can call me Blavatsky ..

Livet är rätt fint. Har inga större bekymmer just nu. De har klingat av och allt har gått tillbaka till den gamla lunken, den som man spenderar större delen av livet i. Och det är väl tur. Fikade med Linda i dag Hon skulle åka till alperna (vilka alper?) i morgon. Jag är inte alls avundsjuk. Inte alls. Hon köpte en mössa vilket kändes lite off-season här. Jag köpte i alla fall en av böckerna som jag behöver till morgondagens tenta idag. Den är på 659 sidor och jag har tyvärr inte läst den. Undrar om den kan tänkas vara spännande? Mycket typiskt mig i vilket fall. I morgon klockan nio läggs tentan ut och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna gå upp så tidigt. Jag är inte van!

Annars funderar jag på muskelbyggning och fettförbränning litegrann, hur jag borde lägga upp min träning, eller om jag överhuvudtaget bör ha en plan med min träning. Lägga om kost så att den passar träningen etcetera etcetera. Det känns ju sjukt ambitiöst och inte så JAG, men jag har inte så mycket annat för mig. I dag införskaffade jag även ett svettband för att slippa skvätta på folk när jag gör armhävningar och det kändes också underligt. Mycket underligt. Jag är ju inte en sån som tränar, jag är en sån som äter tjipps! Tyvärr verkar det ha blivit en vana det här med träningen. Det är sjunde veckan som jag tränar såhär varannan dag och jag är lite milt förvånad över att det blivit ett sånt sug efter att cykla till en lagerlokal och svettas med trettio andra personer på ett smutsigt golv. Det är ju ett konstigt koncept från första början. Men beroendeframkallande.

Snart måste Friskis & Svettis ge mig betalt för att jag lobbar så mycket för deras verksamhet.

Och där, i verkligheten

När kommer egentligen det där lilla kuvertet med besked om hur mycket man ska betala till staten, eller - om man har tur - får tillbaka av staten? Jag vill ha det snart. Till exempel i dag. Idag ska jag för övrigt göra som i går, sitta ute på altanen i shorts med datorn i knät och lyssna på föreläsning. Det var en hit ska jag säga. Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte pluggat alls så mycket som jag borde ha gjort de här dagarna. Men det är väl bara att köra i gång nu då. Det är varmt också, som bonus.

Ikväll ska jag få en cykel! Jag har redan sett den - den är lysorange och ser ut som en sån där gammal kronancykel. Så himla fin! Jag ska sätta på min cykelkorg och den gamla sadeln. Sen kommer den att vara min bästa cykel nånsin. Hoppas bara att jag får behålla den! Vad ska den heta tro?

Att skjuta en fiende och rulla en cigarett

I dag är en solig dag! I går var också en solig dag! Inte bara i mitt huvud. Fåglar kvittrar och i går satt jag och Maria vid Islandsfallet och drack kaffe. Med solglasögon på! Det är fantastiskt! Jaja, nu ska jag sluta tjata om vädret.

Istället ska jag ge er ett hysteriskt skojjigt exempel på litteraturvetenskapshumor:

'Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd - såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske
som glanslöst men evigt grönskar.'
(Werner Aspenström)

Skulle du råka tycka att dikten var lika hejjig som jag tyckte föreslår jag att du fortsätter med 'Snigeln' av samma författare (nummer 8 i listan). Nu ska jag tvinga Max att dricka kaffe och plugga med mig. Tar nog med mig min hårige man också; Charles. Hej så länge!

Ett visst illamående

Herregud, jag är för gammal för att dricka alkohol. Nu är klockan visserligen en timme mer än den borde vara, men jag har i vilket fall som helst inte klivit upp ur sängen än. Ligger på mage och skriver nu. Funderar på att koka kaffe. En kompis till Lina hade kalas som var väldigt trevligt. Var duktig och drack varannan vatten och jag var INTE en av de tjejer som stod i kö för att kräkas i slutet av kvällen. För ovanlighetens skull. Just därför kan jag inte fatta varför jag mår så dåligt idag? Eller vänta, nu minns jag plötsligt tequila och rom-coladrinkar ..
En kompis till Lina stod och tittade på mig jättelänge, för hon sa att jag var lik en kändis. Hon kom till sist på att det skulle vara Jessica Simpson. Det känns inte som en komplimang. Alls.

Det var sista kvällen på Fellini i går också. De ska tydligen stänga och nån sa att de ska bygga ett trapphus ungefär där bardisken ligger nu. Xavier, som har jobbat där ganska länge, var lika glad för det och sa att han skulle sluta jobba överhuvudtaget och bara festa i fortsättningen. När vi kom dit kunde man inte betställa öl eller cider eller rödvin, för det var slut, men en slaskig mix av vitt vin och sprite kunde de svänga ihop.
That's what I call bartömning.
Tyvärr tvingade Lina ut mig för att kissa och när vi ville komma in igen hade de stängt (de utnyttjade omställningen till sommartid mycket fult!) och jag kunde bara trycka näsan mot fönsterrutan för att se en långhårig kille med ringar i ansiktet slurpa i sig min drink.

Jag har en ny adress på min msn, till nån som jag inte riktigt vet vem det är. Är det så det går till på raggningsscenen nuförtiden? Har man slutat ge sitt telefonnummer och börjat ge msnadresser? Jag har varit borta från marknaden så länge att jag inte vet vad som gäller längre. Måste uppdatera programvaran!

Bajen, bärs och rakade brudar

I dag är en dålig dag! Den började först jättedåligt med att jag helt sonika glömde bort webseminariet klockan tio i morse. Jag var ju uppe och pluggade - men inte kom jag ihåg att logga in inte. Jävla skit.

Sen gick jag ut till bussen och skulle åka till stallet. Himlen var alldeles mörk och grå. Dessutom blåste det kallt. Bara en grad varmt. Bussen var förstås försenad och jag hann röka tre cigaretter och bli blå om händerna innan den dök upp. Jävla skit.

Väl i stallet blir det lite bättre, vi rider ut en sväng och fina Kalmus är så fin och pigg så. Sen skulle vi rida på banan och där någonstans började jag bli lite lätt deppig. Jag kan inte rida! Jag kan inte och jag orkar inte ens försöka. Jag är alltid sämst. Nu kanske ni tror att det bara är något jag säger för att jag är lite deppig, men jag är ledsen, jag är sämst jämt, alltid, och jag tror fanimej (pardon) inte att jag gjort ett enda framsteg de senaste fem åren. Jag vill gratulera mig själv till att ha valt en sport som jag så uppenbarligen inte har den minsta talang för. Grattis! Jag kan inte och det går inte för jag fattar inte hur man ska göra. Jävla skit.

På vägen hem gick jag vilse i Nyby gård (vem kom på att alla hus skulle se preciiiiiis likadana ut?) och höll på att förfrysa samt kissa på mig. Jag tror inte att jag gjorde något av det dock.

Nu tänker jag tappa upp ett hett bad och ligga där i cirkus en timme. Eller två. Jag ska tycka synd om mig själv i alla fall.

Jävla skit.

Hungrig

Jaha, nyss kom göra -slut-telefonräkningen på sexhundra pix. Typiskt att det tydligen var jag som var så snäll att jag ringde upp varenda gång, annars hade det väl kanske varit enda sättet att få Herr Snål att bli ledsen; om det varit HAN som behövt betala. Det hade nog smärtat. Nu är det tyvärr jag istället och det smärtar både mitt hjärta och plånbok ska jag säga.

Men .. om två veckor börjar kursen i afrikanska trummor (passar bra efter att kursen i afrikansk dans tagit slut) och i kväll ska jag lära mig meditera hos ett litet hippiepar i stan. Den 31:a kommer Sussie hem och då vill hon gå på folkoperan. Och jag ska hälsa på Anki i Göteborg om inte så länge. Sen blir det sommar och jag kommer jobba jättemycket samt ligga på stranden.

Det finns saker att se fram emot!

självutlämnande kåserier

När jag började gymnasiet, ja det var väl någon gång -99 tror jag, skrev alla mina klompisar dagbok på Skunk. Det började jag också göra och med undantag för något år när hela klassen gick över till Lunarstorm har jag fortsatt med det. Några av mina gamla klasskompisar också. Det är lite lustigt, för när vi gick i samma klass umgicks vi ju ändå hela dagarna, fikade på eftermiddagarna och pratade i telefon på kvällarna. Ända verkade vi inte kunna få nog av information om varandra och så satt vi och läste varandras dagböcker på internet när vi kommit hem från Ohfvandals, eller var det nu varit vi suttit och pimplat kaffe och blossat. Det var spännande, för man kunde få reda på saker som man inte sa rakt ut. Säg att Anna-Karin var sur på mig till exempel, men hon ville inte säga det rakt ut - då kunde hon på ett snillrikt sätt få in det i sin dagbokstext, lite mellan raderna sådär. Och jag fattade piken och så gjorde jag inte om det som gjort henne sur igen. På det sättet behövde vi aldrig riktigt stöta oss med varandra, men vi fick ändå fram det vi ville säga.

Några av mina gamla klasskompisar skriver fortfarande dagbok på skunk, och jag pratar med ganska många av dem där. Det känns fint och tryggt och jag vet att de finns fortfarande - för de har en blogg. När jag började skriva här tänkte jag att det bara var en snajdigare form av skunkdagbok, men detektivarbete har visat att det inte alls är så. Det är tydligen en massa människor som läser det här. Och det har jag aldrig riktigt tänkt på. Det känns lite läskigt att folk som jag inte känner läser saker som jag egentligen bara skriver med en, eller några personer som mottagare. Det blev lite större än vad jag tänkt. Och ändå har jag ju inte snålat med adressen, jag har haft den ute på min skunksida till exempel (ahh, skunk! nostalgi!) och ibland på min msn. För jag tänkte att det kunde vara roligt att få respons på någonting. Kruxet är ju bara att man sällan får respons, men en himla massa folk läser. Det känns lite skumt. Man skulle ju kanske kunna kalla mig lite korkad, som inte fattar att folk läser det man skriver när man lägger det öppet på det häringa internätet.

Jag är nog litet dum.

Elolinona

I det nybildade landet Elolinona får man bara bo om man röker keso, äter hasch på smörgåsen och inte gör slut med folk. Vi har väldigt låga krav. Min nye vän (och kollega) Elias agerar statsminister och själv ska jag hennafärga håret, köpa nya glasögon och kläder från Gudrun Sjödén. Jag ska nämligen bli kulturminister. Eventuellt även nationalskald. Eftersom Elias är duktig i skolan klarar han både av sin kurs och att driva landet. Själv kommer jag få gå ner på halvtid. Nu behöver vi bara en nationalsång och en biståndsminister. Sen är vi ready to go!

Säg till om DU vill göra en insats! (Vi behöver speciellt hjälp med sången tack!)

Visdomsord

Din satan, satan du din satans helvetes djävla skit, din djävla skit. Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit pottsork, snuskiga stork, din ruttna rot, din fulla kork, avskum, spatti och krum, du är så djävla dum, din usla gam, din slemmige torsk, förnicklade baskade skum, förbanne mig lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit, slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas, sopprot, helidiot, fan vad du bär mig mot, din sabla bock, ditt feta arschel, våga dig aldrig mer hit, attans skitstropp, hörru din sa-a-a-a-, sa-a-a-tans helvete-, helvete-, helvete-, helvetes, helvetes, helvetes djävla skit!

I dag var Anna-Karin i stan och vi åkte till Hammarskog med hennes föräldrar och fikade. På bilderna ser vi ut som vi ska avlida av tristess, men så var det inte alls, det var riktigt trevligt och gemytligt!

Till i morgon ska jag ha läst massor, massor med dikter. Det har jag inte gjort så jag måste gå upp jättetidigt i morgon och göra klart det som ska göras klart innan i mo... Nej vänta nu, jag har inget förrän på tisdag, alltså kan jag hinna klart med allt i morgon! Finemang! Vad glad man blir när man kommer på sånt där! Tjoho. Nu kommer jag lura mig själv att tro att jag helt plötsligt har jättemycket tid kvar och inte behöver göra det alls nästan .. Jag känner mig själv minsann.

Plenty more fish in the sea. Fuck salmon!

Det enda som får mig instabil numera är musik annars är jag solid as a rock. Har lite ont i magen fortfarande bara, men jag räknar med att det har fixat sig till i morgon när jag vill fika med anki som inte är här länge till alls. Nu börjar det kanske blir dags att leta andra fiskar? Det har ju trots allt gått en månad (så här länge har jag inte varit singel sen jag var femton!) Jag är fullkomligt jättesäker på att jag inte vill ha någon permanent fisk i mitt akvarium, men det skulle kanske vara kul med en liten (eller för den delen stor) vikariefisk under tiden?

Jag håller på att göra en skiva med bra sorgliga låtar i alla fall. När jag och Jonas gjorde slut gjorde vi en varsin skiva till varandra med våra låtar på. Den kunde man ligga och lyssna på när man saknade. Den här gången har jag inga våra-låtar och ingen kontakt med offret heller så ingen kommer att göra en slut-skiva åt mig. Jag får alltså göra den själv! Jag vill ha de där riktigt pekorala spektaklena som man inte pallar höra om man inte är riktigt jävla dumpad samt de up-beatiga som gör att man vill ut och leta fisk igen!

Ge mig tips!

Här är vad jag har är så länge:

Petshop boys - I'm with stupid (okej, den är inte så sorglig, men ..)

Ani Difranco - Both hands (dålig skränig liveversion - men ändå ..)

Streets - Dry your eyes (aaaaargh!)

Tori Amos - 1000 oceans (jag vet att jag inte borde rekommendera en töntig ballad men ÄH!)

Prince - When you were mine (ignorera tjejen som mimar till Laupers cover ..)

Anna Ternheim - Today is a good day

Smiths - I know it's over (här även översatt till teckenspråk!)

Jimmy Ruffin - What becomes of the broken hearted

Nancy Sinatra - These boots are made for walking

Gloria Gainor - I will survive
Otis Redding - Sitting on the dock of the bay

Ella Fitzgerald - Angel eyes

Petshop boys - Numb

Nat King Cole - Smile

Goldfish?

Tänk om jag varit en kampfisk. Då hade jag behövt alfadominans för att känna mig tillfreds. Nu är jag lyckligtis inte någon kampfisk och behöver således ingen alfadominans.

Det måste jag komma ihåg!

I dag fyller Håkans pappa 80 år och vi ska äta italiensk delikatessbuffé med nåt bra vin till. För några år sedan drack min familj aldrig alkohol, inte ens alkohol på midsommar eller julafton. Inte för att de dricker särskilt mycket nu heller, men det händer, på middagar och så. Jag tror att det berodde på att mormor och morfar alltid varit helnykterister och att mamma skämdes lite för att gå till systemet. Alla blir skadade av sin uppväxt!

Nu ska jag ut i vårvädret och rida - premiär för ridtur utan långkalsonger.

Syrlig!

I dag beskriv Peter mig som "nedtonat syrlig med behaglig distans till vardagens underligheter". Det tyckte jag lät fint. Nu ska jag ha skräckfilmskväll med Martina. Jag hoppas att jag vågar mig hem i natt!

Lågt? Det är ingenting mot ..

Har döpt om honom till "bajshuvudet" på MSN. Det kändes bra! Alltså, ursäkta, men är det inte konstigt att inte höra av sig överhuvudtaget? Inte ett pip! Inte ens ett svar på mitt arga mail! Men det klart, han har väl gått vidare med sitt liv, tränar fem timmar varje dag, äter massor med tonfisk och spelar gitarr ackompanjerad av nån ny tjej. Kanske är han rentav redan gift?

Bitter? Moi?

Nejnej ..

Lennart - mannen i mitt liv!

När jag tidigare hört det där tjafset om att "ta vara på de små stunderna i livet" har det litegrann kittlat kräkreflexen, men i dag när jag satt i badkaret efter jumpandet, sådär eftersvettig och nyskrubbad tänkte jag precis just så. Det är ju pinsamt om man ska bli såndär bara för att man blir äldre. Fast å andra sidan måste jag i alla fall se vääääldigt ung ut, för de senaste fyra gångerna jag köpt cigg har jag fått visa leg och när jag var i Stockholm förra helgen fick jag åka på barnbiljett. Eller, jag skulle fått göra det om jag inte protesterat så mycket (varför gjorde jag det, dumma kossa!)

Alltid något.

Nu ska jag titta på den wunderschöna serien Lennartz som gör mig alldeles glad. Jag vill också bli dansbandssångerska! Jag skulle vara jättebra på att sminka mig jättemycket och flörta med publiken (alltså, farbröder gillar mig, jag lovar!) Men David säger att jag måste anmäla mig till ett skivbolag om jag vill bli nästa Kicki Danielsson, det vill jag inte, för jag vill vara en såndär hemmasnickrad dansbandssångerska. Typ sy mina egna kläder och så ..

Saker jag gör:

Och så tar vi lite Petrarca för att komma in i den där riktigt liiiiidande stämningen - så att ni förstår exakt hur mina dagar ter sig:

S'a mia voglia ardo, onde 'l pianto e lamento?

S'a mal mio grado, il lamentar che vale?

O viva morte, o dilectoso male,

come puoi tanto in me, s'io nol consento?

Om man tittar snabbt på den här bilden ser det litegrann ut som att jag har en gloria på huvudet. Det har jag tyvärr inte, det är bara någon slags lampa i Gröna lunds spegelväggsrum. Jag skulle aldrig bli tilldelad nån gloria i alla fall, jag är alldeles för elak och ogin.

Idag har jag inte gjort mycket nyttigt. Jag har träffat Linda på stan och tränat. Sen skulle jag träffa Max och Martina (vilket fint par de skulle blir - namnmässigt i alla fall!) men Martina hade en sjuk häst (vilken undanflykt va!) och Max blev helt plötsligt åttiofem år och tyckte att det var för sent att fika klockan sex en lördag. Så nu har jag tittat på alla avsnitt av Stolthet och fördom och pratat med folk på msn. Vilken helg. Det är ju så man kan bli .. illamående.

Så mycket annat har jag inte att förtälja, kära vänner! Jag minns alldeles bestämt att det var något jag tänkte ta upp här i dag (det är härligt med ett forum där man aldrig blir emotsagd!) men jag minns inte vad det var, så det får vila.

Och det ska jag också göra. God natt!

pluggtugg

Litteraturvetenskap är ju intressant. Fast det visste jag ju redan. Jag trivs verkligen med den här distansformen. Brukar ha svårt att göra mig hörd i så där stora sällskap annars, men nu är det ingen som ser mig och jag sitter i mjukisbyxor och sovlinne och har seminarie och jag pratar. Nästan mest! Det trodde jag inte. Vi har små arbetsgrupper, och de i min grupp verkar väldigt trevliga, det är underligt att man inte vet hur de ser ut, men man gör sig ju en inre bild av dem. En av dem pluggar distans från Portugal och i bakgrunden kan man höra mopeder knattra, barn som skriker och folk som pratar på ett jätteunderligt språk. Internet är verkligen fantastiskt.
Snart ska jag pallra mig ut till stallet med Karlsson. Har sovit i Tvärmyran i natt (världens skönaste säng - min) och ska ta en promenad till stallet med honom. Får väl stänga in honom i en box medan jag rider. Ikväll ska jag nog bara ta det lugnt tror jag. Man kan behöva en paus från alkoholen och dunka-dunkan ibland. I morgon ska jag ut igen. Fint! Undrar just om jag orkar gå på ett friskispass ikväll, när jag ändå inte har något att göra. Var med Lina på corepass i går. Det är fantastiskt jättekonstigt att jag verkar gilla det här så mycket.

Nya saker jag lärt mig om mig själv:

* Jag kan prata på seminarier!

* Jag tycker om att använda min kropp - och jag tycker om att se de små förändringarna på den när jag använder den.

* Jag klarar mig rätt så bra.

* Anledningen till det är att jag har så bra kompisar.

* Kärleken är störst av allt. Men det finns ju olika sorters kärlek!

* Jag är rätt så stark faktiskt!

älska världen - i morgon

Jag har en gammal kompis som vill att jag ska flytta in i ett kollektiv med henne nästa höst. I en annan stad. Då kommer jag få pendla till skolan varje dag, men det är bara en kvart så det är väl egentligen ingen fara. Frågan är bara om Skåne är stort nog åt oss båda. När jag tänker så vill jag helst flytta till Haparanda, men där är det alldeles för kallt så det tänker jag inte göra. Kanske ska bli kollektivist igen trots att det är väldigt "twenty-something" som Ida sa. Men jag ÄR ju twenty-something!

I mogon (eller i övermorgon om jag inte orkar i morgon) ska jag älska världen. Jag ska göra en massa bra saker så att folk blir glada. Det är ju inte som att jag har så mycket bättre för mig. Ska komma på en massa bra saker.

Det blev ingen balansbräda idag, det blev ett vanligt pass istället och således vet jag fortfarande inte vad en balansbräda är. Hur kan den se ut tro? En lustig sak med Friskisgympa är ju att man får höra en massa musik som man inte lyssnar på i vanliga fall. I bästa fall kan det leda till att man får nya favoriter. Jag vet inte om det är en favorit direkt, men Orups låt "Indiedrottning" är kanon att göra situps till och texten är så sjukligt enkel att den sätter sig efter första refrängen.

Nu ska jag gå och tappa upp ett bad och kolla om det går att ställa in stereon i badrummet utan risk att elektrifieras. Mormor kommer bli jättearg om jag brinner upp!

nemesis

I dag har jag börjat ha nätföreläsningar. Det går till så att jag vaknar halv tio, går upp sätter på mig mjukisbyxor, kokar kaffe och sätter mig i vardagsrummet med kaffekoppen och slår på datorn. Sen kan jag sitta där i lugn och ro de två timmar som föreläsningar fortgår, anteckna och chitchatta poesi med mina nät-klasskompisar. Mycket angenämt.

Sen äter jag lunch, duschar och går över till Martina, vi pluggar fram till klockan fem och sen är jag fi resten av dagen. Jag hoppas det håller i sig. I morgon ska jag ha mitt första seminarie med head-set. Det är lite som att vara med i Star trek faktiskt. Fast färre rymskepp. Still very hi tech!

Jag verkar titta på väldigt mycket film numera. (Ja, vad fan ska man göra då pardon my french.) I dag har jag avverkat Les Poupées russes och De älskande på Pont neuf. Finfint. I förrgår såg jag Auberge espagnole, som är föregångaren till russes. Jag gillar Romain Duris och alla gillar väl Audrey Tautou så det var habil underhållning. Fast egentligen skulle jag hellre druckit öl med nån. Men alla var så förbaskat upptagna idag!

I morgon ska jag på ett intressant gympapass (på balansbräda stod det - vad är det?) och så ska jag fika med Max. Naturligtvis efter att jag studerat duktigt med Martina. Undrar just vad jag ska göra i helgen? Kanske dags att ta en lite tripp ner till Stockhom? (??)

ensamt och tomt

Nu är vår lägenhet utsatt på annons. Det känns lite konstigt. Nu ska den bort. The end of an era. Två år. Nu är den ommålad och M har satt upp en fondtapet. Ganska långt från våra orangea väggmålningar och indiska damer på väggarna. Jag struntar i om det låter jättetöntigt; det känns sorgligt. Hur kan så många stunder av innerlighet leda till sån misär?
Vi har bott i den där lägenheten i två år. Vi har ätit mat där, duschat, vattnat blommor, bråkat och tyckt om varandra i de där rummen.
Har lägenheter minne? Jag hoppas att den kommer ihåg oss två litegrann, hur vi var, för jag vet att snart kommer vi själva inte göra det. Vi kommer inte minnas varandras röster, inte känna varandra och hur det var att vakna tillsammans alldeles omslingrade. Jag hoppas att en liten del av den jag var under de två åren kan ha fastnat i tapeterna trots att de numera är ommålade. Jag hoppas att något av oss två, det som var ett vi, finns kvar där. Det skulle kännas bra.

Vilken drama-queen jag är! Jag fattar också att det kommer bli bättre. Jag är inte dum. Jag vet att det tar tid men att jag antagligen kommer träffa nån som är kär i mig på riktigt, inte bara på låtsas. Nån som inte ljuger om sånt. Jag fattar att när jag tittar tillbaka på det här om fem år, kommer jag tänka att det var det bästa som kunde hända just då. Att allt jag varit med om under de fem åren som gått inte skulle hänt - om det inte tagit slut.

Jag känner mig bara inte så himla pepp.

slutgjort bortgjort avgjort

För tre timmar och tjugosju minuter sedan gjorde min pojkvän, eller ska jag kalla honom före detta pojkvän, slut. Jag har redan använt upp en stor rulle hushållspapper, rökt ett halvt paket cigaretter och druckit upp resterna av min gamla punschflaska. Jag skulle ha behövt något starkare, men min hyresvärd (mormor) är helnykterist och punschflaskan var det enda alkoholhaltiga jag lyckades smuggla in när jag flyttade hit. Jag gråter inte bara över pojkvännen (måste det inte ha gått i alla fall över fem timmar för att man ska behöva kalla honom för sin före detta?)

Jag gråter över alla mina misslyckanden de senaste åren. Jag lyckas aldrig gå ner i vikt, jag trodde att jag slutat röka men kommer allt oftare på mig själv med en cigg i handen, jag äter upp mina egna händer – här hjälper ingen manikyr eller stopp och väx från apoteket och nu har jag inte ens en pojkvän.

Jag hoppas innerligt att det inte är i år den där inbjudan om återförening från högstadiet kommer, för jag skulle skämmas ihjäl för att visa mig som jag är just nu. Ibland misstänker jag att det enda som driver folk är viljan att visa sina gamla klasskompisar hur lyckad man blivit. Men just nu är mitt hår fett, min panna finnig, mina lår dallriga och min mage skrynklig. Jag hoppas att det dröjer i alla fall tills nästa år innan den dimper ner brevlådan.

Hur snygg hinner man i sådant fall bli på ett år?

Han gjorde slut via telefon. Konstigt nog kändes det bättre än förra gången då han gjorde slut live dagen efter att jag åkt de sjuttio milen ned till Lund från Uppsala för att hälsa på honom. Nu behövde jag inte se hans ansikte när han sa att han inte älskade mig längre. Eller som han uttryckte det ”Jo, jag älskar dig, men mer som en kompis”. Jag väntade bara på fortsättningen ”Det är inte du, det är jag” men den kom underligt nog aldrig. Han lyckades dock pricka in fullpoängarna ”Vi kan väl vara vänner” samt ”Jag menade aldrig att göra dig ledsen.”

Det kan man ju tycka att han skulle ha tänkt på innan. Jag skulle inte ha använt en hel hushållsrulle och mitt reservförråd av alkohol om han inte tuggat i sig mitt hjärta för att sedan spotta ut det på marken och stampa på det.

Framförhållning är A och O, som min mamma brukar säga.

anmärkningar

Hemkommen från Moneybrotherkonsert på Katalin. Det var kanon! Jelp vad det svängde. Var inte alls sugen på att gå innan eftersom jag bara hostar, har ont i halsen och då och då har feber också, men oj vilken tur att jag gick. Tyvärr blev det lite förstört av att två blonda eggheads stod bakom mig och skrek i falsett "Aaaaaaannders - weee looove yooouuu! Wöuwöuwöu!" samtidigt som de åmade sig halvt om halvt i takt med musiken och halvt om halvt ... INTE i takt med musiken. Det blev dock ganska roligt när en av dem råkade skrika fel namn;
Blond tjej 1: Aaaaaandreeeeeeaaaaaaas - weeee looooove yoooouuuuu!
Blond tjej 2: Heter han inte Anders?
Blond tjej 1: Ehh, ajustee (kort paus) ... AAAAAAAANDEEEEEEERS!! Wöuwöuwöu!

Ja, i alla fall var det väldigt bra och de fick göra en massa extranummer. Efter spelningen var jag helt slut i huvudet och var tvungen att gå hem. Kände mig lite skyldig eftersom Maria och jag planerat att gå ut och äta, men jag orkar verkligen inte. I morgon fyller Johanna år och jag ska bowla med henne och några till. Jobbigt nog har jag packat ner alla mina kläder inför flytten. Jag gissar att det betyder att jag får gå i mjukisbyxor. Kan man göra det? Nej, det kan man väl inte. Jag borde leta fram mina kläder. När? Vi ska ju flytta i morgon. Herregud, stress.

Jetzt: schlafen!

Oh! Han är så snygg! I dag ska jag packa klart så att vi kan flytta alla kartonger i morgon. Har hyrt ett stort släp som jag ska köa med Eriks föräldrars bil. Känns kanske inte helt bekvämt så jag funderar på att tvinga Erik göra det istället. Alltså, jag har kört och backat med släp tidigare och det brukar inte vara några problem - men hans föräldrars bil? Nej, jag tror inte det. Just ja, jag har blivit förkyld också, mycket irriterande för nu kan jag inte gå på relaxen med Anna-Karin på fredag som det var tänkt. Istället får jag väl kurera mig med c-vitamin och te antar jag. Värdelöst. Jag är så dålig på att vara sjuk, jag vänder alltid på dygnet. I går somnade jag vid klockan fyra och sov hela natten och dagen fram till klockan sex. Alltså inte 06.00 utan 18.00. Det är inte normalt! Jag klarar inte av det här! Ikväll måste jag gå och lägga mig i hyfsad tid jag klarar inte av att gå upp i morgon annars. Det kanske kommer vara bra för mig att flytta till mormor? Då blir det i alla fall lite ordning.

Eftersom mitt rum är så litet tror jag att jag ska skaffa en loftsäng för att kunna ha ett skivbord under. Ett måste eftersom jag verkar vara helt mentalt efter och inte klarade slutprovet i varken fysik eller kemi. Grattis till mig. Det betyder att jag går upp i prövning för kemin i januari och skriver ett omprov i fysik. I går kände jag mig som världens sämsta, mest korkade och lata person, men i dag orkar jag inte klanka på mig själv mer. Det är bara att bita ihop och plugga mer. Jävla skit. I vilket fall behöver jag ett skrivbord och en loftsäng.
Exempelvis de här:

Nyss blev en kille påkörd precis utanför mitt fönster. Jag hörde ett PANG och reste mig snabbt och kollade och han bara låg där på gatan framför bilen och nån sprang fram till honom men allt verkade gå så sakta så jag ringde 112 men de måste lyft in killen i någons bil och köt upp med honom till ackis för han var borta när jag tittade ut genom fönstret igen. Jag hoppas verkligen att det gick bra, men det var ett väldigt otäckt ljud, som en hård, jättehård duns och sen däckskrik, så jag vet inte vad man kan hoppas på. Å andra sidan vet jag ju ingenting om bilolyckor och hur mycket stryk kroppen tål, så jag kanske inte behöve oroa mig?

Nyss kom den ena bilentillbaka och hämtade upp killens tappade sko. Är det ett bra tecken att de ville att han skulle ha sin sko, eller ville de ha en minnessak bara?? Jag hatar när folk gör illa sig!

I dag är jag så där tråkigt nöjd med allting så sånt som jag skriver här kommer bli jättejobbigt ointressant. Fast jag tänkte att jag i alla fall kunde länka till en kolumnist som brukar göra mig lite sorgsen. I dag skriver hon om den här förbaskade kvinnligheten som femtioen procent av befolkningen ska gå och dras med. Det är ju nästan så att jag blir på dåligt humör om jag börjar fundera över det. Därför tänker jag inte göra det, utan ni kan läsa texten istället och återkomma lite senare så kan vi diskutera den. Bra va?

Här har ni! http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,946361,00.html
Ajust! Bilden föreställer den bok som var min favvo när jag var liten - var inte det lite lustigt? Det tycker jag nog!

Usch, jag är en dålig kompis. Till de få kompisar jag har. Jag känner mig lite dålig faktiskt. Usch!

Annars är jag glad! Jag letade reda på en syjuntegrupp åt mormor som hon var och fikade med i dag (de sjöng psalmer också, men enligt mormor var det lite sådär lagom religiöst) och när jag ringde henne för att kolla hur det hade gått lät hon ungefär som en sjuåring som precis gjort sin första skoldag:

"Ja och då tog Gun emot mig i korridoren, och hon frågade om det var jag som var Doris, för du hade ju ringt och anmält mig, och där var så många tanter där och det var så roligt kan du tänka dig! Vi fick en blomma när vi gick! Och ingen hann handarbeta för då kunde vi ju inte prata samtidigt, och det ville vi ju, ja jag berättade att jag brukar gå och prata med katten annars och det skrattade de åt, tanterna, och så åt vi skinksmörgås och kan du tänka dig Josefina, vi fick en blomma när vi gick! Och sen, vet du, på vägen hem gjorde jag sällskap med tre andra tanter som bor på mig gård och vi gick alla fyra tanter i bredd, med varsin rollator och det var så roligt, och sa jag att vi fick en blomma?"

... Och så vidare, så där höll hon på, riktigt snubblade på orden, jag fick inte en syl i vädret och jag blev så jävla glad, för även om vi hälsar på vår mormor oftare än vad de flesta andra hälsar på sin mormor (jag tror att vi tycker om henne mer än de flesta gör också, mormor får ju veta allt, här om dagen diskuterade vi till exempel att jag hade satt in en p-stav i armen och diskuterade olika preventivmedel, hur många gör sånt med sina mormödrar?) så är det ju klart att hon också behöver träffa folk i sin egen ålder. Att hon var så glad gjorde mig glad, och alldeles varm i bröstet!

Glad!

I dag är jag trött på miljön.

Därför vill jag beskriva mina framtidsplaner så här:

När jag blir stor ska jag ska bo i en stor villa med massor av elbelysning, typ julgransbelysning fast året om (inga lågenergilampor) åka på långsemesterar i min bensinslukande SUV (alla i familjen har en egen) och när jag blir trött på det ska jag åka jorden runt en massa gånger i mitt jetflygplan (bara jag i planet!) och slänga ut dunkar med flygplansbränsle på folk. Med ett leende. Eventuellt tänker jag vinka också. Ajust, jag tänker inte sopsortera heller.

Eller egentligen kanske jag är mest trött på alla miljönissar? Jag orkar inte med allt jävla tjat om hur noga de sopsorterar och hur mycket de inte vill ha en bil när de blir vuxna och tjänar tillräckligt med pengar för att ha en (för varför skulle de ha bil nu - det är typ ingen som behöver bil när man är tjugofem och bor i stan och inte har barn!)

Jag säger bara: ha det så kul när det är vinter och snöslask och ni precis fått ert tredje barn och ungarna skriker, och du har stövlar som är för kalla och nu är de dessutom våta och ungarna skriker och skriker och nu är de hungriga också och någon av dem har tappat en vante men du kan inte hitta den och det är fortfarande fem kilometer kvar till dagis och du börjar bli stressad nu för du börjar jobbet om en kvart. Eller när bussen är sen för femte dagen i rad och du vet att din chef kommer bli sur för att du aldrig kommer i tid, men du kan ju inte rå för det, för bussen är alltid sen, sen, sen och det är fortfarande vinter och snälla kan ungarna sluta gråta nångång för du orkar faktiskt inte mer nu och du skulle ha köpt nya stövlar om bara inte SL-kortet varit så förbannat dyrt!

Jag ska vinka när jag åker förbi i min SUV och om det är snälla barn så kan ni få åka med mig (eller kanske inte förresten för då blir det nån slags miljövänlig samåkning och det vill jag fan inte veta av).

Okej, nu kanske jag överdriver. Ja, jag vet att det är billigare att kollektivtrafika (fika? did anyone say fika?!) än att ha bil. Jaja. Jag blir bara trött på att prettomiljönissarna ska vara såna jävla asketer hela tiden. Varför inte satsa på miljöbil då? En bil som körs på rapsolja? Tydligen kan alla bilar som körs på diesel även köras på fett. Ja, jag är allvarlig, vanligt matfett tydligen. Jag har själv åkt i en och den gick precis som en vanlig bil. Varför måste man späka sig för miljöns skull? Tror ni på allvar att alla bekväma svenskar vill ge upp sina bilar och börja ta bussen? No way! Folk har blivit för bekväma! Vi är vana vid att ta bilden till jobbet/dagis och inte röra på oss under arbetsdagen och sen gå till gymmet och skutta runt bland konstiga maskiner och ja, det är jätteonaturligt, men vi är vana vid det nu, ingen vill ge upp sin levnadsstandard, i alla fall inte jag. Alla dåliga saker (nästan) kan bytas ut till bra saker som är ungefär likvärdiga. Man behöver inte vara mr duktig 2010 och sitta i ett torp utan elektricitet, bara ha en spark att ta sig till nästa by med och odla ekologiska morötter. Ingen vill det! (okej jag räknar bort Austli, men jag känner ingen annan)

Jag vill ha en bil, och jag hatar att sopsortera (komposten luktar äckligt om jag inte går ut med den varenda dag och det orkar jag inte) men jag gör det ändå under protest fast ibland slarvar jag och stoppar äppelskruttar i brännbart men bara när Erik inte ser. Misstänker dessutom att de ändå slänger ihop det till samma - eller är det en skröna? Jag är ungefär så långt bort från perfekt man kan komma, men det är alla andra också, sluta låtsas!

Sådär! Nu mår jag mycket bättre! Nu ska jag läsa biologi!

Oj, vad trött jag är! Och oj vad länge sen det var jag skrev här!

Uppdatering sedan sist? Tja, jag läser sånt där naturvetenskapligt basår, har fått astma och har jättesvårt att gå upp på mornarna eftersom de sänder Kalla fötter så jäkla sent om nätterna. Nu går jag mest och väntar på att CSN ska bestämma sig för om jag ska få studielån nästa termin eller inte. Jag hoppas på ett ja. Erik tror att de kommer säga ja, får väl hoppas på att han har rätt. Nästa helg (eller var det nästnästa?) ska vi till dalarna och slappa, kliva omkring i skogen, elda i vedspisen och titta på fina sjöar. Sånt där som man gör där. Det blir bra!

Den här veckan har jag faktiskt inget prov, väldigt skönt.
Äh, jag är ju uppenbarligen för nöjd med livet för att skriva nåt här, jag är bäst när jag är ledsen alternativt bitter. Återkommer säkert inom kort!

... sa jag att jag är positiviteten själv?

koster

Om två och en halv vecka blir jag ledig. Jobbet är i och för sig helt okej, men det klart man vill vara ledig. Vi funderar på cykelsemester. Kanske Gotland? Min chef tipsade om Kosteröarna. Där har jag aldrig varit.

moderate comments

Här är dagens bästa länk! Jag gillar inte ens fotboll, men man blir så glad av den där. "No one kicks the football like the one: Zlaaaaaatan, jag säger Zlaaaaaatan.."

Idag har jag inte gjort så mycket alls. Återvände till Uppsala vid tolvsnåret och gick och la mig och sov bredvid Erik som var sjuk och också sov en massa. Sen åkte jag och Diana och handlade på Maxi, drack folle (inte jag!) med Max och Heval (kärlekssparet!) och rökte i Dianas fönster. Fina fisken. Egentligen skulle Eriks och mina föräldrar träffats för första gången idag och jag skulle lagat mat och hela fadderullan, men eftersom Erik var sjuk gick ju inte det. Nu får jag ännu några veckors andningspaus.

Om en månad har vi varit ihop i två år. Två år upp och ner - det är väl så det är för de flesta. Det är svårt att veta hur man ska göra med allting, speciellt när man är nere i svackor, men det är väl den dära magkänslan man måste gå efter va. Den där kvillringen jag känner i magen när jag tittar på honom när han sover, den måste ju betyda något. Nej, jag skulle inte vilja vara utan honom. Jag skulle klara mig utan honom, visst, men jag vill det inte. Det är nog kvillergrejen man får lita på, vad ska man annars lita på?

Igår var Erik och jag på vårbal. Vi såg ut som på bilden ungefär. Fast på bilden försöker jag desperat dölja ciggen bakom ryggen och berusningsgraden varierade väldans. Halva min balklänning var en gardin, men det verkade inte märkas. Jag höll ett tal som jag inte kommer ihåg ett dugg av eftersom jag var för full (men eftersom de flesta andra också var det verkade jag nästan .. ehh .. ha kommit undan med det. Sen dansade jag med Erik (och det gick så bra! Han var så duktig!) och såklart med min favoritdanspartner Bernhard. Erik var en partymes och gav upp redan klockan tre (när jag precis kommit igång!) men jag hade egentligen ingen lust att fortsätta utan honom, så vi vandrade hem. Den första kvarten var jag sur, men någonstans vid Vaksala torg kom jag på vad mamma brukar säga om att livet är för kort för att tjura så då slutade jag med det och vi gick hem och åt falafel och tittade på American beauty istället.

I morgon åker vi till Dalarna. Jag ska läsa böcker och skriva och Erik ska fiska. Fast jag ska nog också fiska en del tror jag. Så länge jag slipper äta den har jag inget emot att ha ihjäl den ...

Kom hem för en liten stund sen och det regna och åskar. Blixtrar också. Det har varit fint att spendera hela dagen med andra människor, fick lite lappsjuka i helgen. Eller vaddå, jag umgicks ju med folk då med, men jag jobbade och på jobbet får man bara träffa folk som man inte vill träffa. I morgon ska jag köpa en klänning, träffa Diana, baka bröd (och kanske bullar!) lämna min klänning till Johanna och se om hon kan ha den på lördag (gud så förvirrande det är att alla het plötsligt heter Johanna!) och gå och klaga på mina linser, de känns konstigt! Kanske ska jag läsa lite i någon av mina nya böcker också.

Nu kommer Erik och pussas, han flåsar mej i nacken, mycket behagligt. Återkommer ..