magiska krafter

Jag älskar att jag ser så jävla stenad ut på den där bilden trots att jag är nästan alldeles nykter. Gårdagen spenderades som sagt på Flustret som jag trodde var helvetet på jorden ända tills mormor tvingade med mig för att handla på Gränby centrum i morse. Jag trodde jag skulle avlida ärligt talat, eller i alla fall kräkas på någon av de överviktiga korkade kvinnorna med sina stora shoppingvagnar och fula ungar som hela tiden prejade/körde på mig och min stackars mormor. Alla ljud! Ungar som skrek, poppig musik som var igång för att få mig att vilja konsumera men som bara fick mig att bli yr i huvudet och arga föräldrar som försökte få sina barn att vara tysta. Och hela tiden den här feta kvinnan från Vänge som förföljde mig med sin gälla röst.

Vid bananerna, med gnälligt röstläge:
"Aaaaanders, vilka bananer vill duuuuuu haaa?"

Vid frysdisken, med om möjligt ännu gnälligare röst:
"Antooooon, klättra inte på diskeeeen, gööör inte det Antooon, Antooon, kom hiiiit!"

Vid diskmedlet, röstläge oförändrat:
"Aaaanders, kan du rääääääcka mej den dääääär. Jag nååååår inte! Aaaaanton, sluta slå på tanteeeen med pinneeeeeen!"

Efter att vi handlat tror jag att mormor ville vara snäll genom att bjuda mig på lunch på Skuttungekonditorn som ligger en trappa upp i köpcentrat. Tyvärr är Skuttungekonditorn ungefär det otrevligaste stället man kan befinna sig på, stans alla småbarnsföräldrar finns där och det luktar bajs och kräks blandat med micrad svamppaj och remouladsås. Man får sitta vid kladdiga bord med kladdiga stolar och titta ner på myrmänniskorna som trängs vid lösgodiset (3,90 kr hektot!) och äta sin dyra mat som tanten i kassan mikrat alldeles för länge så att den blir stenhård efter tre minuter och det hela vore väl okej om man ändå hörde vad personen man sällskapar med säger, men det gör man inte för alla barn låter som en fiskmåskoloni och det är avgjort inte det bästa stället att befinna sig på om man är bakis.