Jag är så trött! I kroppen och i huvudet. Hade en fin kväll med en gammal bekant, långpromenad kring Lund med stjärnfall och kalla fötter. Jag insåg att jag faktiskt gjort en del kloka val och hur bra jag mår tack vare det. Ibland trivs jag med att bli äldre. Jag är så jävla stabil! Då och då har jag ju svackor förstås, det har väl alla, men om man jämför med bara några år bakåt i tiden är jag en jävla fotbollsback. Eller vad heter de där fotbollsspelarna som ska vara stadiga? Mittfältare? Äh, inte vet jag! Ni fattar i alla fall?
Annars är jag väldigt kär just nu. Vi träffas alldeles för ofta säkert, men har bestämt oss för att strunta i det och träffas medan vi är sådär fåniga och faktiskt -vill- träffas varenda lediga minut. Det kommer ju att gå över. I dag gjorde vi upp om att inte sova tillsammans. Det kommer bli svårt att somna själv, jag tycker inte alls om det. Jag vill sova med hela honom intill mig, och helst runt mig. Hatar att vakna ensam mitt i natten och inte kunna krypa intill, lukta på honom och somna om. Jag trivs med att vara kär. Misstänker att jag är en kärleksknarkare. Det skiter jag också i, mitt knark är relativt ofarligt i alla fall.
