Usch, jag är en dålig kompis. Till de få kompisar jag har. Jag känner mig lite dålig faktiskt. Usch!

Annars är jag glad! Jag letade reda på en syjuntegrupp åt mormor som hon var och fikade med i dag (de sjöng psalmer också, men enligt mormor var det lite sådär lagom religiöst) och när jag ringde henne för att kolla hur det hade gått lät hon ungefär som en sjuåring som precis gjort sin första skoldag:

"Ja och då tog Gun emot mig i korridoren, och hon frågade om det var jag som var Doris, för du hade ju ringt och anmält mig, och där var så många tanter där och det var så roligt kan du tänka dig! Vi fick en blomma när vi gick! Och ingen hann handarbeta för då kunde vi ju inte prata samtidigt, och det ville vi ju, ja jag berättade att jag brukar gå och prata med katten annars och det skrattade de åt, tanterna, och så åt vi skinksmörgås och kan du tänka dig Josefina, vi fick en blomma när vi gick! Och sen, vet du, på vägen hem gjorde jag sällskap med tre andra tanter som bor på mig gård och vi gick alla fyra tanter i bredd, med varsin rollator och det var så roligt, och sa jag att vi fick en blomma?"

... Och så vidare, så där höll hon på, riktigt snubblade på orden, jag fick inte en syl i vädret och jag blev så jävla glad, för även om vi hälsar på vår mormor oftare än vad de flesta andra hälsar på sin mormor (jag tror att vi tycker om henne mer än de flesta gör också, mormor får ju veta allt, här om dagen diskuterade vi till exempel att jag hade satt in en p-stav i armen och diskuterade olika preventivmedel, hur många gör sånt med sina mormödrar?) så är det ju klart att hon också behöver träffa folk i sin egen ålder. Att hon var så glad gjorde mig glad, och alldeles varm i bröstet!

Glad!