Lustig annons

Bostadsform: Hyresrätt

Lägenhet uthyres i andra hand möblerad i 1år eller mer.läget på lägenheten ar nära möllan och folketspark och bra bussförbindelse till city.lägenheten är genomgaende(fönster till gården och nobelvägen)
Och den är nyrenoverad för ett år sedan och i bra skick med en walkingclosets, badkar,vardagsrum med sovarkår och stort kök som har fönster till gården.
Kan hyras ut från den 1 agusti.

Med vänling hälsningar Petter Edlund

Dagens cred till Pone eftersom jag rippat halva hennes inlägg.

Det har varit midsommar. Vi var på gästabud i Bälinge, serverades helstekt spädgris (sån som grillas på en vev ovanför öppen eld), poucherade ägg, isterfyllda svanar, smörslungade rovor, sill i mängder, sotade och saltade småfiskar, mjöd i stora krus och vin som vi drucko ur horn stora som hästhuvuden. Vi satt vid rustika långbord i ett stort källarvalv med granitväggar och våra skratt fyllde vid flera tillfällen salen så till den milda grad att vi var rädda att väggarna skulle falla in på oss. Men vi voro utom fara; de stod kvar. Bidragande faktorer till skrattsalvorna var de gycklare och musikanter som närvarade vid kvällens festligheter.

Ja, i alla fall nästan - i vilket fall var Pones citronmarängpaj himla god, Diana var ett under framför (bakom?) grillen och halloumin smakade jättebra. Tack för visiten Lady Di! Eftersom jag hade klunkat i mig en och en halv vinflaska alldeles själv ville jag utnyttja fyllan maximalt och jag och Linn gick och letade kalas ganska länge innan vi hittade en uteservering med en massa franska utbytesstudenter. Synd att franska killar (ja, ALLA!) är så korta, för de är baske mig tjusiga (jaa, ALLA!)

Resten av helgen har jag inte gjort så mycket festligt, jag och Anna-Karin har fikat och jag har för första gången grinat in public, men det var okej för sen fick vi gratis påtår. Jag vet inte riktigt varför jag började gråta, men jag tror att det var en kombination av att Anna-Karin argt sa till mig att jag aldrig lyssnar på vad hon säger numera och att jag oroar mig för en nära person som inte tar hand om sig själv alls. I vilket fall blev det bara för mycket och helt plötsligt var jag en sån där som satt och grinade (om än ganska diskret vill jag inbilla mig) på offentlig plats. Det blev i alla fall bättre sen. När jag hade grinat klart.

Idag har jag ingen musiksnutt, men väl en filmsnutt. Jag funderar på att sluta röka för det känns som jag inte kan andas ordentligt. Sen tycker jag att ni ska ta och titta på hela filmen.

The return

Här! Här!
I dag har jag som vanligt arbetat. Det var en snabb dag. Eller, alltså, det kändes som att den gick snabbt. Den började dock dystert:

Ina har precis kommit till jobbet iförd en lila outfit. Alltså lilarandiga strumpbyxor, lila kjol, lila linne och lila bolero. Hon har helt enkelt en mycket lila dag.
Plötsligt dyker ödle-tanten upp. Iförd en lika lila outfit.

Ödle-tant: Titta, vi matchar varandra!
Ina: .....................
Andra kollegor: Ja, titta! Ni är jättelika! Ni skulle kunna vara systrar!
Ödle-tant: Ja, fast jag har en byxdress.
Andra kollegor: Vad ska ni ha för färg på er i morgon då? Haha, ni kan ringa varandra på mornarna och bestämma gemensamt!
Ödle-tant: hihihihihihihi
Ina: ......................

Men i alla fall, sen gick den bra. Dagen alltså. Jag behövde inte ens jobba över! Nu ska jag ägna kvällen åt att gosa med Nisse (se bilden!) och titta på teve.

Jag lyssnar ju på P3 hela dagarna när jag jobbar och idag funderade jag över en massa saker som hade med folks favoritmusik att göra och hur olika man tolkar musik. Det ringde till exempel in en tjej och berättade att hon saknade sin kille så förfärligt eftersom han jobbade i Uppsala och hon i Stockholm (ja, stackars er, det måste vara jättejobbigt att vara sju mil från den man älskar - EN HEL ARBETSDAG ...) och hon ville höra Tomas Andersson Wijs låt "Ett slag för dig" eftersom det var DERAS låt (...) Jaha. Om ni nu kollar på texten i länken, känner ni då att det är en låt som ni skulle välja att ha som lovesong med era käraste? Jag kanske fattar helt fel, men den handlar ju om ett förhållande som håller på att ta slut? Han saknar henne, men inte för att hon är i Södertälje och jobbar till 17:30, utan för att hon är på väg bort från honom ju! Eller? Hur tänker de? Ska man inte ha en lycklig sång som kärlekslåt? Vet de inte om att det är en olycklig låt? Har de överhuvudtaget lyssnat på texten? Eller har de bara hört refrängens fina

" Varje cell i min kropp saknar dig
Varje slag i mitt bröst
Är ett slag för dig"?

Och hur går det till när par får en sång som de sedan kallar för deras? Bestämmer de det gemensamt typ på ICA när de shoppar fullkornslimpa;

Tjej: Älskling, jag har funderat över låtval och jag funderar på Magnus Ugglas Jag mår illa. Hur känner du för den? Vill du minnas mig genom den sen när vi gjort slut sen?
Kille: Magnus Uggla? Jaja, okej, den blir bra, vi får köpa singeln så vi har den hemma sen.
Tjej: Aah, okej.

Jag fattar inte grejen!

bossy

HÄÄÄÄÄR!

Jag sommarjobbar i nio veckor till. Jag som var helt säker på att jag bara hade fem och en halv vecka kvar. Plötsligt har jag nio veckor. Det är deprimerande. Mycket. Vem har bestämt det här? Och när? Och varför har ingen sagt det till mig? Jag får ingen semester alls vad det verkar. De kanske inte tycker att jag behöver någon. De kanske tycker att jag latar mig så mycket på jobbet att jobbet ÄR som en semester för mig? Fast så är det inte. Idag har jag till exempel jobbat över och fått megaont i fötterna. Bara för att vara snäll - jag får inte ens övertidsersättning. Jag skulle säga att jag är en tillgång för företaget. Jag stör mig dock ohyggligt mycket på en tant på mitt jobb. Jag kallar henne ödle-tanten. Hon stör mig! I går började till exempel en ny sommarjobbare på mitt jobb. Han är arton år och har precis tagit studenten.

Chefen kallar till morgonmöte:

Chef: Ja, nu är det mycket att göra, det hade vi inte räknat med, så det finns bara en sak vi kan göra - arbeta övertid.
Massan: allmänt mummel och missnöje.
Chef: Ja, vad ska vi göra? Föröka oss? Vi har ju våra sommarjobbare här. (Jag är tämligen säker på att han inte menade det som ödle-tanten tolkade det)
Ödle-tant: hihihihi, ska de föröka sig då? Ja sätt igång bara!
Chef: (börjar rodna och stamma) alltså, det är ju bra att vi har sommarjobbarna här, VI kan ju inte föröka oss!
Ödle-tant: hihihihi, nej vi är för gamla, men sommarjobbarna kan!
Sommarjobbarna: .........................

Annars har Anna-Karin varit här och fikat på min balkong. Jag tror att hon gillade Nisse, men hon var väldigt rädd att han skulle bita henne i fötterna. Man ser hennes skepsis på bilden ovan.
Nu ska jag sova, "i morgon är en arbetsdag" som det hette i sången.

To be continued

Här! Klicka här!

I går funderade jag på det här med ekorrhjul och meningen med livet och insåg att den enda anledningen till att jag har dåligt samvete över att jag inte gör något med livet (nåt VIKTIGT alltså) är mina föräldrar. Hela mitt liv verkar gå ut på att behaga mina föräldrar. Allt jag gör, gör jag för att göra dem till lags. Jag vill att de ska vara stolta över mig, jag vill att mamma ska kunna skryta om mig i lunchrummet på jobbet. Det kan hon nog inte nu, hennes dotter har inte åstadkommit något sedan -96 då hon ritade en fin teckning på bilden och snickrade ihop en cd-hylla i plywood (det tog två terminer ..) Det enda skälet till att jag inte hoppar av hela grejen, flyttar till Bahamas och börjar ta LSD är att jag vet att mamma skulle blir så besviken.

I dag har jag hjälpt min bror att köpa socklar till hans nya fina fancy schmancy lägenhet. Jag försökte så länge det gick dölja att jag inte hade en aning om vad en sockel är. Jag gav M råd om vilka jg tyckte att han skulle välja och vilka han inte skulle välja fast jag inte hade en aning om vad jag pratade om. Det fungerade inte särskilt länge och jag kände mig som en dålig lillasyster när sanningen uppdagades (för allas information kan jag meddela att en sockel är en list som går längst med golvet - jag trodde att en sockel satt runt en dörr, men det var tydligen en dörrkarm).

Och så har jag fikat med Malin, Diana och Pone. Det var mycket trevligt (moahaha, det skriver jag bara för att jag vet att de kommer läsa det här - egentligen var det genomvidrigt!) Nädå.
På fredag är det midsommar och då ska Anna-Karin vara här. Det blir bra! Grillfest i Bälinge- har jag sagt det Anko?

Back to black

Klicka här först.

Det är underligt ibland hur man träffar människor som skulle vara helt perfekta för en, men inte känner något alls. Såna som är söta, snälla, trevliga, roliga - och intresserade.. Men man känner ingenting. Ingenting alls. Och så funderar man lite på om man ska ge det några till chanser fast man egentligen vet att det är lönlöst, kört - för om man inte känner nåt sting sådär i början tror man (jag!) inte att man (jag!) kommer göra det alls.

Nu är det bara sex veckor (och en dag ..) kvar av sommararjobbet. Jag har nedräkning! Sen ska jag vara en glad och fin Ina som behagar alla med sitt lättjefulla humör (även sina föräldrar som just har blivit bråkade med för första gången på väldigt länge, det var jobbigt). Och så har jag köpt en språkkurs som jag ska lägga över till min mp3-spelare och lyssna på på dagarna. Jag har redan lärt mig räkna till tio och berätta vad jag heter, vad jag kommer ifrån vad mitt teefonnummer är (fast ganska långsamt och inte i tiotal). Och eventuellt låter det väldigt konstigt när jag pratar, för ingen korrigerar mig ju när jag säger fel. Nåja. Jag gör nåt nyttigt i alla fall.

Thank you

Jag har ett dansproblem.

Det är så att jag lyssnar på radio om dagarna när jag arbetar, tiden går mycket fortare då. Mellan åtta och tio är det nån slags morgonshow med Gry Forssell (jaja, jag borde väl lyssna på P1 eller nåt annat kulturellt, men det får mig faktiskt inte att vakna ..) och sen vid ett är det Christer i P3 och efter det är det min egna musik alternativt Rond (också P3) tills jag slutar. Grejen är ju den att det är svårt att låta bli att dansa till all rolig musik. Det räcker liksom med att jag står och fnissar åt Christer och Morgans radioprogram, om jag börjar dansa också kommer mina arbetskamrater kanske aldrig mer att prata med mig. Vad göra?

Jag har haft ost- och vinkväll med Linda, hon åkte nyss. Nu är jag i pappas lägenhet och kattvaktar Nisse som eventuellt är väldens sötaste katt. Jag och Linda pratade om att jag nog alltid kommer vara en sån här kaosmänniska. Jag kommer nog aldrig bli ordningsam och ordentlig, det här sitter nog i min personlighet. Jag kommer glömma mina barns friluftsdagar och medan de andra barnen sitter där med tjusiga mellanmål i tupperwareburkar kommer mina barn få äta av frökens bananer eftersom deras mamma har glömt att packa matsäck. Hoppas jag skaffar min en ordningssam man. Eller i alla fall en som är bra på att skriva listor och påminna om saker.

Mamma stack in huvudet i mitt rum för några dagar sen, eller hon knackade faktiskt först, så där försiktigt. Och så sa hon "Jaaa, jag hörde på teve om den här HIV-mannen ..."
"Ehh, jaha" svarade jag.
"Ja, jag tänkte bara, du är väl försiktig?"
och då fick jag panik "Men jag har inte sex med nån!" och då blev hon nöjd och lommade iväg. Nu har jag dock blivit nojjig och måste HIV-testa mig. Fast de sa på Rond i P3 i dag att nästan ingen blir HIV-smittad i Sverige nu för tiden.

Nu ska jag och Nisse krypa i säng, ni skulle se honom när han kryper in under täcket, han har till och med huvudet på huvudkudden! Jag tänker kanske kidnappa honom. Eller vad heter det med katter? Kattnappa?

Blablabla

Härhärhär

Herregud. Man mår som man förtjänar, right? Kom hem vid tiotiden i morse, bakfyllesvettig, bakfylle-ångestig och med en huvudvärk som inte var av denna världen. Det var varmt och jag tror att jag blev sjuk, för det kändes som jag hade feber och så sov jag hela dagen i mormors hammock, men jag vet inte. Det kan vara druvornas hämnd också. Vad vet jag, jag är ju ingen doktor. Jag känner mig äcklig idag i alla fall, men har inte orkat duscha. Jag brukar inte ångra saker jag gör, men idag har jag litegrann gjort det känner jag. Är bara tom och trött. Det får bli ett slut på sånt här nu.

teratokarcinom

Läste gamla mejl i inkorgen och hittade ett skojjigt mejl jag inte ens minns att jag skickat. Det var till en Jonas Frisén och lyder som följande:

Hej,

Ina heter jag, och jag läser biologi i Uppsala. Jag misstänker att du inte har tid att svara på frågor från gymnasieelever, men jag tänkte att jag skulle chansa ändå. Svara om du vill och har tid, släng mailet i papperskorgen annars!

Jag funderade lite på det här med teratom .. Om den sortens tumörer utgår från stamceller - varför används de inte till stamcellsforskning? Jag har försökt leta upp information om teratomens stamceller, men inte hittat mycket alls. Är de inte pluripotenta?
Ha en bra dag!

mvh Ina

Såhär svarade Jonas:

Hej Ina,

Hmm, det var en listig fråga. Du har rätt i att teratom torde innehålla pluripotenta stamceller. Jag känner inte till att någon har försökt att isolera stamceller från teratom. Eftersom cellerna har gett upphov till en tumör finns dock anledning att tro att de är förändrade på ett sätt som skulle göra att de inte skulle kunna användas till transplantation till patienter, men kanske väl till forskning.

Vänliga hälsningar

Jonas

Så nu vet ni det allihop!

GAAAAAAH!

Öppna den här länken i ett nytt fönster innan du läser!


Jag är sanslöst frustrerad och uttråkad! Hela dagen har gått åt till ingenting och jag praktiskt taget hoppar på stället! Från början var det meningen att jag skulle träffa Maria och Martina idag, men båda bangade och jag har ringt praktiskt taget alla jag någonsin pratat med för att tigga en fikadejt, men INGEN kan. Jag kan inte sitta still! Jag skulle vilja träna nu, men mitt träningskort har gått ut under semestern och ett sommardito kostar nästan sjuhundra kronor. Vilket är galet mycket pengar för att få ligga och flåsa med en grupp svettiga gubbar och tanter på ett cementgolv.

Jag blir tokig!

Ett tag var jag till och med så uttråkad att jag bestämde mig för att rulla upp håret på mormors hårrullar för att se hur jag skulle se ut. Resultatet var väl nåt som i det närmaste liknade nån av Marges systrar. I alla fall med tanken på ciggen. Och i morgon börjar jag jobba. Eller, jag har ju fortfarande inte fått något schema, så jag vet inte om det är meningen att jag bara ska jobba den här veckan, och sedan inte jobba mer i juni, eller om det här med att "börja jobba" i morgon innebär att jag inte kommer se solen igen förrän i augusti. Frustrerande. Mycket.

Jag kan trösta mig med att jag är väldigt brun. I alla fall bredvid mormor.

Satsa på dig själv - runka i motvind.

Här kan ni klicka och öppna i nytt fönster!

Det här med fasta förhållanden, ska det vara något det? Det verkar ju aldrig fungera (tillfredställande) i alla fall. Fem år klarar vi i min ålder nog av att hålla förhållandet igång, sedan verkar vi bli rastlösa och börjar leta nytt. Till vilken nytta har då förhållandet varit? Om man bortser från att det är den ultimata egotrippen att bli älskad av någon annan går ju allt annat att få på annat håll. Alla gör slut, funderar på att göra slut eller ligger med andra bakom ryggen på sin partner. Till slut. Jag skäms för att berätta vad killar med fasta förhållanden sagt och gjort till/med mig (det finns hemliga förbund överallt!) och jag skäms över vad jag gjort under tiden jag varit i fasta förhållanden. S säger att man inte ska se gamla förhållanden som misslyckanden, men jag gör nog det ändå. Antingen var det ju något fel på mig (=misslyckande) eller så var det nåt fel på den andre parten (=jag har misslyckats med min karaktärsbedömning). I vilket fall har det blivit pannkaka och man vill bara glömma och gå vidare så fort som möjligt. Hur gör man då det? Jag har ingen som helst aning.

Men, i vilket fall, det är ju inget som säger att man måste bli älskad alls om man inte vill. Och man behöver definitivt inte bli älskad av just en partner. Man behöver inte heller ha en enda partner, man kan ha många. Har jag hört! Och man behöver sannerligen inte vara ensam bara för att man inte har en partner. Som jag har trott förut. Det finns så många allianser överallt att man antagligen gör sig själv en tjänst genom att hoppa av partnertåget och satsa på sina vänner (man kan även göra det bokstavligt talat om man känner för det - alla konstellationer är tillåtna). I alla fall tills man är korkad nog att bli kär i nån dum jävel nästa gång.

Saker som räknas för mig nu:

* att bli kliad på ryggen

* varm choklad av mormor

* min gamla flickrumssäng

* alla ni som jag träffar

* att bli struken över håret efter sex

* glömma/radera/stryka

* Kate Winslet

Bilden ovan är för övrigt inte en kontaktannons, det är ett försök i att demonstrera hur härlig och fri jag känner mig. Funkar det? Signalerar den härlig och fri?