självutlämnande kåserier

När jag började gymnasiet, ja det var väl någon gång -99 tror jag, skrev alla mina klompisar dagbok på Skunk. Det började jag också göra och med undantag för något år när hela klassen gick över till Lunarstorm har jag fortsatt med det. Några av mina gamla klasskompisar också. Det är lite lustigt, för när vi gick i samma klass umgicks vi ju ändå hela dagarna, fikade på eftermiddagarna och pratade i telefon på kvällarna. Ända verkade vi inte kunna få nog av information om varandra och så satt vi och läste varandras dagböcker på internet när vi kommit hem från Ohfvandals, eller var det nu varit vi suttit och pimplat kaffe och blossat. Det var spännande, för man kunde få reda på saker som man inte sa rakt ut. Säg att Anna-Karin var sur på mig till exempel, men hon ville inte säga det rakt ut - då kunde hon på ett snillrikt sätt få in det i sin dagbokstext, lite mellan raderna sådär. Och jag fattade piken och så gjorde jag inte om det som gjort henne sur igen. På det sättet behövde vi aldrig riktigt stöta oss med varandra, men vi fick ändå fram det vi ville säga.

Några av mina gamla klasskompisar skriver fortfarande dagbok på skunk, och jag pratar med ganska många av dem där. Det känns fint och tryggt och jag vet att de finns fortfarande - för de har en blogg. När jag började skriva här tänkte jag att det bara var en snajdigare form av skunkdagbok, men detektivarbete har visat att det inte alls är så. Det är tydligen en massa människor som läser det här. Och det har jag aldrig riktigt tänkt på. Det känns lite läskigt att folk som jag inte känner läser saker som jag egentligen bara skriver med en, eller några personer som mottagare. Det blev lite större än vad jag tänkt. Och ändå har jag ju inte snålat med adressen, jag har haft den ute på min skunksida till exempel (ahh, skunk! nostalgi!) och ibland på min msn. För jag tänkte att det kunde vara roligt att få respons på någonting. Kruxet är ju bara att man sällan får respons, men en himla massa folk läser. Det känns lite skumt. Man skulle ju kanske kunna kalla mig lite korkad, som inte fattar att folk läser det man skriver när man lägger det öppet på det häringa internätet.

Jag är nog litet dum.