Nu är det bara sex veckor kvar av sommararbetandet! Jag kommer klara det här! Tror jag. Jodå, sex veckor är ingenting! Sen packar jag ner mig själv och en bunt pocketböcker och far iväg någonstans där de har solstolar, fint väder och paraplydrinkar. Själv, eftersom ingen kan eller vill följa med mig. Jag börjar förstå varför man har en partner. Det är för att man ska ha ett garanterat semestersällskap!
Bilderna föreställer för övrigt vad jag ser hela tiden på mitt jobb. Gissa vad sakerna på bilderna används till! Eller ser man det jättebra kanske? Nej?
Den här helgen har varit ett enda blurr. Den har bara försvunnit helt. Jag har varit funktionär på dressyrtävlingar från åtta på morgonen till åtta på kvällen och nu är helgen slut och det är dags att gå till jobbet. Yay. Nu på kvällen efter hemkomst har jag socialiserat helt kort med de två killar som är kvar i korridoren över sommaren (de verkar trevliga) samt sovit en stund. Nu ska jag titta på en film och så ka jag gå och lägga mig. I tid för en gång skull, tänkte jag.
Veckan kommer gå åt till att vila sig efter helgen som inte blev. Är jag vuxen nu?
2 kommentarer:
Äsch, du är ju bara barnet, inte vuxen än på långa vägar. Lita på mig som är gammal och vis.
Jag är för övrigt fortfarande vid liv, ingen anledning till oro.
Vad bra att du lever, jag kommer och hälsar på dig om två veckor - vad sägs? Får inte tag på dig någonstans så jag hoppas att du tittar här!
Förresten vet jag inte om man kan prata om nån väsentlig åldersskillnad. Du är två MÅNADER äldre än jag.
Skicka en kommentar