Muslidikt!

Du är muslin i min yoghurt
Krispig och pikant som få
Jag strör några russin på
Och äter upp dig fort, fort

La vita è bella

Just i dag är livet fantastiskt (det går upp och ner, upp och ner!) Jag klarade min tenta, jag är verliebt och har tillbringat helgen i sängen utan mat men med hångel och i helgen kanske jag ska till Berlin. Det regnar ute och är allmänt grådaskigt, men det SKITER jag i idag. Jag tänker vara lycklig i dag god damn it! Jag är tacksam över saker jag får. Jag vet inte riktigt vem jag ska vara tacksam mot, men jag vill att den som ger mig fina saker
(Gud? Nä?) ska veta att jag vet att jag får fina saker och att jag är tacksam. Tack! Det känns som att jag kan slappna av nu. Det kanske går åt skogen om ett litet tag allting, men jag kan väl få vara glad först va? Nu ska jag gå på rep och vara glad! Ehh.. För jag sa väl att jag fick en roll i alla fall va? Så mycket för mina goda föresatser om att inte spela teater den här terminen.

Ehh.. Jaja.

Jävla skit.

Jag är så trött. Den här jävla influensan tar livet av mig. Om jag inte dör i febersviterna av den kommer jag dö av tristess. Nu har jag legat i sängen i fyra dagar och influensan har hittills:
* Hindrat mig från att gå på Egalias döttrar-audition. Jättekul. Jävla skit.
* Fått mig att kräkas mitt under pågående tentamen. Eller, ja, alltså, jag hann ju ut.
* Ja, det kanske var allt, men i alla fall! Jag är besviken.

Jag har inte pratat med någon sedan i lördags morse om man bortser från E:s snabba visit igår när han lämnade at åt mig. Jag saknar sällskap! Jag känner mig ensam och sorglig! E lovade att han skulle hälsa på mig i morgon, jag ser fram emot det. Förstår inte hur gamla människor klarar av att vara så mycket ensamma som de är!

Apropå gamla människor så saknar jag min mormor också. Det är inte mycket som känns bra nu ska jag säga. Buhuu.

Jobbigt läge

Det är en underlig värld vi lever i. Den ena sekunden läser jag en artikel om HIV-smittade tonåringar i Ukraina som lever i tunnlar. Den andra sekunden sätter jag på teven och tittar på en sminkad tevehallåa iförd en pastellfärgad kashmirtröja. Han pratar om mode. Tjejen som bor i den där tunneln har nog ingen kashmirtröja. Absolut ingen i pastell i alla fall.

Jobbigt.

Drama, drama

Jaha, katten är räddad. Håkan avbeställde avlivningstiden i morse, två timmar innan hon skulle varit död. Jodå, efter mycket drama och åtta bedrövelser hamnar hon hemma hos Johanna och Magnus i Högdalen. Men jag måste flytta så att jag kan ta hem henne efter jul någon gång. Är man sjuk i huvudet om man flyttar på grund av en katt? Är man skadad på något vis? Var det något som saknades i ens barndom?

Jaja, skitsamma. Titta på katten. Den där katten låg på min mage hela våren när jag grinade och grinade. Hon fick höra precis allting som jag tänkte. Hon satt på min säng och tittade noggrant på när jag sminkade mig och skulle ut första gången i mars. Hon satt i hallen och väntade på mig när jag kom hem på mornarna i april. Hon låg med mig på mormors uteplats och pluggade i hammocken de där varma dagarna i maj. Och i juni låg hon på min säng och väntade på att jag skulle komma hem efter jobbet. Man kan inte avliva en sån katt. Jag får flytta, jag struntar i om det betyder att jag är galen.

en av många

Uiiiiii! Fuck "vara försiktig"! Jag är förbaskat nöjd och ringer några varningsklockor håller jag för öronen och skriker - BIIIIIINGOOO, BIIIIINGOOOO! Nu går jag på tesen "bättre lyss till den sträng som brast .." Skitsamma om jag är miserabel om ett halvår, just precis nu, idag, ikväll, den här minuten är jag fruktansvärt förnöjd.

- Uiiiiiiii!

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig

Idag beskrev Alex Schulman Gudrun Schyman som "auktoritär och mästrande på ett vänligt sätt" på sin innelista i Aftonbladet. Det tyckte jag var fint. Tänk om jag också kunde få vara lite så. I dag hade vi redovisning av vårat grupparbete. Jag stod framme vid vita tavlan och ställde ledande frågor och gjorde anteckningar om vad de sa. Jag kände mig tyvärr mycket mer som en förvirrad mellanstadielärare än en auktoritär fast vänlig politiker.

Ikväll skulle jag varit askalas i Köpenhamn. Det ändrades dock till att bli en fest i Malmö. Det ändrades i sin tur till att bli nation i Lund. Sen ändrades det till att bli fest i Malmö och utgång i Lund. Det kommer säkert inte bli nåt alls av det här. I morgon kan ni fråga mig "Vad bidde det?" och jag kommer att svara "Det bidde ingenting".

Jodå, jag är positiviteten själv.

Gamla tider

03.09.2007		23:40:34		Anarkina		Pjotr		ganska rolig! http://lkfvglfhvgldhcv.com/
03.09.2007		23:42:01		Pjotr		Anarkina		Dom verkar vara cyniska där.
03.09.2007		23:42:22		Anarkina		Pjotr		nja lite? men han är rolig på rikt
03.09.2007		23:42:57		Pjotr		Anarkina		på rikt? där ser man. Inte många som är det.
03.09.2007		23:43:06		Pjotr		Anarkina		typ, fyra-fem stycken, max.
03.09.2007		23:44:03		Anarkina		Pjotr		ja. inklusive dig
03.09.2007		23:44:29		Pjotr		Anarkina		Är jag rolig på rikt?
03.09.2007		23:44:36		Anarkina		Pjotr		ja!
03.09.2007		23:44:42		Pjotr		Anarkina		Jag vet inte ens vad rikt är.
03.09.2007		23:44:57		Pjotr		Anarkina		Är det som sikt, råg-sikt?
03.09.2007		23:44:59		Pjotr		Anarkina		långsikt?
03.09.2007		23:45:23		Anarkina		Pjotr		både och
03.09.2007		23:45:34		Pjotr		Anarkina		jaha. Då förstår jag.
03.09.2007		23:45:47		Anarkina		Pjotr		långSIKTigt är du rågSIKTIG (och därmed bra för magen)
03.09.2007		23:46:04		Anarkina		Pjotr		grattis till dig!
03.09.2007		23:47:09		Pjotr		Anarkina		Du översköljer mig med komplimanger. måhända helt obegripliga, men ändå. Har du någon baktanke, eller är jag helt enkelt bara så fantastisk?
03.09.2007		23:47:58		Anarkina		Pjotr		Du är rolig och bra för magen. Är detta verkligen helt fantastiska komplimanger?
03.09.2007		23:48:03		Anarkina		Pjotr		Nä?
03.09.2007		23:48:20		Pjotr		Anarkina		Det tycker jag.
03.09.2007		23:48:27		Anarkina		Pjotr		Men du ÄR rolig och du har hittills i alla fall inte visat dig DÅLIG för min mage, så ..
03.09.2007		23:49:30		Pjotr		Anarkina		Jag suger åt mig av dina varma ord och växer en decimeter.
03.09.2007		23:49:35		Pjotr		Anarkina		Snart når jag upp till taket!
03.09.2007		23:50:36		Anarkina		Pjotr		ehh
03.09.2007		23:50:48		Anarkina		Pjotr		nu blir _jag_ generad
03.09.2007		23:51:11		Pjotr		Anarkina		Jaså? varför det?
03.09.2007		23:51:42		Anarkina		Pjotr		ja om du får få komplimanger borde jag ju kommit på nåt bättre
03.09.2007		23:52:29		Pjotr		Anarkina		äsch då, att vara rolig och bra för magen duger gott åt mig.
03.09.2007		23:52:37		Anarkina		Pjotr		fint!

Jag skriver hemtenta. Eller, jag har inte riktigt börjat skriva än .. Väntar på inspiration skulle man kunna säga. Såhär ser min skärm ut. Såhär har den sett ut hela dagen. Jag gör allt för att slippa skriva. Detta trots att jag tycker att ämnet är hur intressant som helst! Jag fattar inte varför jag bara skjuter på det hela tiden!

I morgon ska jag titta på en kompis när han spelar bandy, sen jäklar, då ska här skrivas!

Hem eller hem?

I morgon ska jag åka till Uppsala. Det gör mig nervös. Är det att komma hem? Men Lund är ju hemma nu? Jag fattar inte! Lund är som en bubbla. Jag vet ingenting om någonting när jag är här. Jag hör inget, jag ser inget av världen utanför, men jag är lycklig. Kan jag verkligen säga att jag är lycklig just nu? Jag brukar inte vara så frikostig med det där. Men jo. Jag är lycklig här. Jag är lycklig i Lund. Jag är nöjd och tillfreds med min tillvaro här. Jag tycker om att man cyklar överallt och jag gillar att träffa nya människor här och jag älskar att vara på ställen där jag aldrig varit tidigare och jag gillar .. Rubbet, jag trivs med rubbet! Tack S för att du fick hit mig. Utan dig hade jag fortfarande suttit och rökt under mormors spisfläkt. (-Eller?)

Lund ser litegrann ut som en kuliss om kvällarna. I hela skåne blåser det så att man har svårt att gå upprätt, men i stan där jag bor är gatorna tysta och stilla. Inte minsta lilla löv rör sig. Kvällar när gatulamporna tänts och jag cyklar över en miljard våta löv brukar jag undra om jag inte egentligen är med i West side story på Dramatens stora scen. Det är så tyst! Suset från min cykels dynamo och min trasiga pakethållare som vibrerar när jag fräser fram över kullerstenen är det enda som hörs. Det är fantastiskt.

Och mitt i allt detta mina vänner. Såna som är nya och såna som är gamla. En familj! Och i alla fall två som jag älskar. (Jag är sjukt sentimental nu, jag har skrivit lycklig och älska i ett och samma inlägg.) Men jag gör ju det. Jag älskar er, fina människor som gör mitt liv mycket bättre och finare än det skulle vara utan. Lova att ni finns kvar när jag kommer tillbaka. Glöm inte bort mig.

Ta hand om Tiffany åt mig, E. S - spara lite vodka åt mig.

Jag saknar er redan!

Ojoj

Jag ser den här bilden och plötsligt, för första gången sen jag flyttade hit, längtar jag hem till Uppsala. Jag längtar efter mamma, Håkan, mormor och alla hundar och katter, Magnus och Nellie och familjefikor med kaos och till och med Domkyrkan.

För guds skull, människor ..

NEJ jag är inte gravid!

observerat

Livet ..

Det går aldrig riktigt som man tänkt sig, eller hur?

Trist sittning

Vad är det för människor som läser medie- och kommuniaktionsvetenskap egentligen? Hjälp! I går gick jag på klassittningen i hopp om att de där trevliga människorna som inte visat sig på föreläsningarna, skulle vara där. Det var de inte. (Var är de? De måste ju finnas, eller hur?!) Jag har ju sett hur folk beter sig på föreläsningarna, de viskar taskiga saker om de som pratar - föreläsare och elever - de fnittrar, dricker kaffe, droppar in sent. Men jag trodde kanske att det var tillfälligheter. Nej, det är som att vara tillbaka på högstadiet, eller för den delen - apstadiet. Ett jävla tjattrande helt enkelt.

Jag gav det hela en chans fast jag redan innan kände att nej, det här kommer inte vara kul. Och det var det ju inte heller. Hela kvällen var ett skämt, folk var parodier på sig själva, det var .. inte min grej. Jag skulle vilja säga att min klass består av sjuttio stycken nittonåringar med näsan i vädret och dyra jeans. Och så jag - en gammal tant med tantkjolar och en näsa som visserligen kanske pekar uppåt, men det är väl mer av en missbildning än ett sätt att vara för min del. Jag skulle inte säga något om de faktiskt var trevliga, men om man försökte prata med någon man inte kände (hur skulle jag kunna prata med någon annan - jag kände ju ingen!) möttes man av ett förvirrat ansiktsuttryck som snart förvandlades till ett elakt grin och en massa fnittrande med väninnorna i rökrutan. "Hihihi, har ni hört flickor! Hon pratade med oss! Fast hon inte ens känner oss! Hihihihi!"

Snälla, bara avliva mig. Alltså, bildligt talat.

Ok, två personer var riktigt trevliga igår. Trevliga på ett normalt sätt. En kille som stötte på mig i baren (pinsamt för honom på måndag?) men han hade ju en dold agenda, och en tjej jag har pratat med några gånger efter föreläsningarna. Resten var som urblåsta ägg.

Grejen är den att det gör mig inget att jag inte har några kompisar på kursen om de ändå beter sig såhär konstigt, jag hittar kompisar på andra håll. Men det är ju så onödigt! Och trist! Det vore ju i alla fall schysst att ha några man hängde och pluggade med till exempel. Problemet är väl att vi inte har så mycket tid tillsammans att man hittar de trevliga vid det här laget. Tre gånger tre timmar freläsningi veckan, och direkt efter föreläsningen går alla hem. I nuläget lika bra i och för sig ..

Varför kan inte folk bete sig som vuxna människor istället för att vara fjortisar halva livet? Jag blir bara trött och förbannad. Och så jämför man med teatergruppen - hur man har blivit välkomnad där och det är ju ljusår emellan! Där har folk fötterna på jorden och är vänligt inställda. Det är inte mina klasskompisar.

Klippa gräs?

För några dagar sedan vaxade jag min överläpp. För min bror har sagt att jag har mustasch och att inga killar gillar tjejer med mustasch. Jag tog det säkra före det osäkra och vaxade. Det gjorde väldigt ont och dagen efter hade jag hundra miljoner småfinnar runt munnen. Jag såg ut som jag hade fått någon slags allergisk reaktion, eller kanske munsår. Nu har det växt ut små, vassa stubbhårstrån. På bara några dagar! De syns mycket mer än mina fjun gjorde från början. Jag ser ut som en fjortonåring med moppemustasch. Charmigt. Tack bror.

Jag ska vara hårig all over i fortsättningen.

Annars? Ännu en dag lagd till handlingarna. Jag är förkyld. Så in i norden jäkla tokförkyld. Och jag har tröttnat! Jag menar - jag äter massor med frukt, jag äter vegetarisk bra mat, tränar ett par gånger i veckan, går i trappor och cyklar, tvättar inte händerna med bakteriedödande tvål och brukar inte stoppa mina nycklar i munnen - men ändå blir jag sjuk gång på gång. Snart vet jag inte vad jag ska göra. Dessutom äter jag c-vitaminbrus en gång om dagen. Jag har ju till och med slutat bita på naglarna! (Läste att man fick i sig mer bakterier på det sättet än om man slickade en offentlig toalettstol ...)

Jaha, vad har jag mer gjort? Jo! Jag har varit otrogen i tre timmar! Och tittat på andra som varit otrogna. Efteråt kände jag mig nedstämd, men nu är jag tillbaka till det gamla glada jag igen.

Teater alltså. Jag har spelat improvisationsteater med situationen "du kommer hem och upptäcker din partner i säng med en annan".

Vad trodde ni egentligen? Nänä ...

yadauada

Nu har jag haft min tenta och jag tror .. eller jag tycker .. att jag borde ha klämt dit ett G, om han inte nu är världens elakaste monster när han rättar. Blev lite orolig när det bara tog mig en och en halv timme att skriva klart, men jag kan ju inte sitta av fyra timmar till bara för att jag ska låtsas skriva mer, så jag gick ändå. Det var några andra som gick strax innan och de mumlade också nåt om att de var överraskade att det gick så fort. Svårt att veta om det var vi som skrev klart fort som är de brighta, eller om det är vi som inte har något smart att säga alls, bara ..

Strax ska jag masa mig iväg till Malmö och träffa Sussie. Vi sa att vi skulle fira tentan på ett vuxet sätt utan alkohol, men nu kan vi inte komma på vad vi ska göra alls. Först vile jag gå på den här pjäsen men den var tydligen slutsåld, och utställningen som var vårt andrahandsalternativ blev vandaliserad i går så det gick ju inte heller .. Herrejösses, det är svårt att försöka göra kulturella, vuxna saker. Det kommer säkert sluta med att vi går ut istället. Vore just typiskt. Jag har blivit förkyld igen förresten. Tredje gången den här sommaren, det måste vara något slags rekord? Nej, nu ska jag snyta mig och sen ska jag ta och lomma iväg till bussen!

forward in a mobile bubble

David Svenssons bild från teaterfesten. Jag måste sluta fota med mobilen och skaffa mig en riktig kamera.

Uuuuh, jag har ont i huvudet. Jag drack inte jättemycket i går, men jag drack vodka (ur melon!) och trots att jag alltid varit skeptisk till det här pratet om att man blir olika mycket bakfull beroende på vad man dricker, eller vad man blandar, måste jag nog erkänna att jag mår som allra sämst när jag druckit sprit. Jag vaknade dessutom inte förrän 13:30 i morse, vilket ger mig sjukt dåligt samvete. Jag struntar egentligen i det där "man slösar bort hela dagen", (det gör man väl inte om man är uppe senare istället!) men jag känner mig så dååålig. Läste en artikel om det här med A- och B-människor för ett tag sedan. B-människorna är de som vill vara uppe sent på kvällarna och gå upp senare. Man kanske skulle kunna säga att dagens åtta till fem-jobb är ett sorts hets mot folkgrupp eftersom B-människorna allt som oftast är de som får anpassa sig till A-människornas dygnsrytm. Jag är en typisk B-människa. Allra bäst mår jag när jag (inte druckit vodka ur melon och ..) får vara uppe till tre på natten och vakna vid tio-elva någon gång. Jag irriterar mig en massa på att det verkar som att jag ska ha dåligt samvete för det. Folk säger stolta "Ja, jag har ju varit uppe sen sex i morse jag" som att det skulle vara någon slags bedrift. Det är ju hur töntigt som helst. Ja, jag hatar att gå upp tidigt på morgonen, och nej mitt morgonhumör är inte det bästa, men det gör ju inte mig till en lat och dålig samhällsmedborgare, vet nån vad! Trams, säger jag!

I går var jag på födelsedagsfest hos en kompis kompis som fyllde 25. Hon hade gjort det mest ambitiösa plockmatsbordet jag någonsin sett, samt ett fint drinkbord med juicer och frukter att göra drink med. Det var ohyggligt gott och hundra procent vegetariskt dessutom. Jag smet iväg ganska tidigt när jag började märka att alla var mycket fullare än jag och jag ändå inte kunde göra något åt det eftersom min buss hem till Lund strax skulle gå. Men det var trevligt så länge det varade. Ikväll fyller Louise år, men jag är inte riktigt i skick att åka till Malmö ikväll. Det regnar hela tiden (varför berättade ingen det INNAN jag flyttade till Skåne? ) och jag har bara lust att låsa in mig på rummet och titta på teve resten av kvällen. Det går tyvärr inte för jag har tre kapitel kvar att plugga igenom. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Förresten har Sussie och jag sett Mona Sahlin. Hon dök upp i cafeterian där vi brukar sitta och plugga. Vi var mäkta imponerade. Tänk! En kändis i Lund! På den nedersta bilden kan man nästan se en bit av hennes hår någonstans där i pilens riktning.

Ny lugg

kärvänliga militärer

I'm the devil-DJ!

sussie hittade en favorit!

teatergrillning på taket

min nya lugg

En del av bilderna ovan (Jag är the devil-DJ!) föreställer förresten ett gäng militärer som Sussie och jag fick med oss hem i onsdags. Vi stötte ihop utanför ett falafelställe och de frågade om de fick följa med oss hem på efterfest. Klart de fick! De var helt oväntat väldigt trevliga och väldigt bevandrade inom genusteori. Något vi inte anade innan. Det klart - fördomar, fördomar, men när jag i en plötsligt nykter stund såg genom alkoholdimmorna och insåg att sex militärer (en i grönkläder) satt på golvet i mitt rum och stillsamt sjöng med i Anna Ternheims senaste låt erkände jag mig besegrad. Ge mig en officer - anyday!

Annars har jag gjort det igen. Trots att jag lovade Johanna att aldrig mer göra om det har jag klippt lugg. Själv. Lite lätt berusad. Grattis. Alltid när jag känner mig lite tråkig och vill förändra mig lite får jag för mig att jag skulle vara en riktig hottie om jag bara klippte lugg. Tyvärr glömmer jag alltid bort att mitt hår är ungefär lika tjockt som hästtagel och luggen blir bara en stor .. klump som hänger ut från mitt ansikte. Dessutom är den förstås helt sned och konstigt tjock. Jag bifogar bild och ber alla beakta att det här var den bästa bilden av cirka tio stycken, vilket säger en del om kvalitén på min nya frisyr. Fast det växer ju ut (har jag sagt det förut?)

Jaha, vad har hänt mer? Jag har varit på första teaterrepet! Eller, vi har inte repat än, bara läst igenom manus och grillat på ett tak, men i alla fall! Jag fick på något underligt sätt en roll trots att provspelningen gick så jäkla dåligt och alla repliker bara flög ut ur huvudet på mig när jag stod framför mina bödlar. Jag ska spela tre mindre roller; Abram, vakt och munk. Om jag nu fattade rätt. Det ska bli skoj att köra igång i alla fall, känner mig pepp!

I morgon är det föreläsning igen och om inte mina hatobjekt i klassrummet slutar fnissa och störa under lektionen kommer jag att skära halsen av dem med ett rakblad som jag nyss lagt ner i skolväskan. Då blir de nog förvånade.

Jetzt: schlafen!

Trams

Livet i Lund börjar arta sig. Jag har börjat spela teater i en teaterförening som verkar väldigt trevlig, har haft korridorsfest och tja .. livet går sin gilla gång, fast i en ny stad. Jag känner mig väldigt nöjd med att ha flyttat hit, jag känner mig gladare och mer levande än på länge, allt är ju nytt! Sen att jag går vilse hela tiden, är förvirrad och inte hittar någonstans, ja, det kan man ju leva med ett tag right?

Strax ska jag träffa Sussie och plugga en stund, sen ska jag på fika med en ny hästkompis (ja, hon är ju ingen häst, men hon gillar hästar ..) och sen ska jag förhoppningsvis plugga ännu mer och sen ska jag flytta ut alla möbler ur mitt rum eftersom de ska lägga nytt golv här i morgon. I'mma keepin busy!

I går var jag på audition för en roll i en uppsättning av Romeo & Julia. Den gick ju käpprätt åt skogen, men det var kul att ha gjort ändå och som bonus hamnade jag (på en litenliten) bild i Sydsvenska dagbladet i morse. Jag är den lilla pricken med kjol och uppsatt hår längst bak, längst till vänster. På torsdag har vi teaterträning och det ser jag verkligen fram emot. Så glad att slippa ta ansvar för teaterlekar etc och bara kunna koncentrera mig på att komma dit och ha roligt. Det underlättar.

Som vanligt är det så att mina blogginlägg är fullkomligt värdelösa när jag är så här glad, så jag ska sluta skriva trams nu. Hej så länge!

Fiskrens på granne

När någon sa "akta levern" när jag sa att jag skulle flytta in på Parentesen förstod jag inte riktigt vad personen menade. Nu börjar det sjunka in. Den här videon är filmad från balkongen ovanför min och visar den årliga brännbollsturneringen. Det förlorande laget får städa. Tydligen har folk torkat kött i flera veckor i förväg PÅ SINA ELEMENT för att det ska ha ruttnat i lagom tid till turneringen. Folk köper fiskrens för att slänga på sina grannar. De kastar jordgubbar, ägg ...

Varför berättade ingen det här för mig innan jag flyttade in?