Vad är det för människor som läser medie- och kommuniaktionsvetenskap egentligen? Hjälp! I går gick jag på klassittningen i hopp om att de där trevliga människorna som inte visat sig på föreläsningarna, skulle vara där. Det var de inte. (Var är de? De måste ju finnas, eller hur?!) Jag har ju sett hur folk beter sig på föreläsningarna, de viskar taskiga saker om de som pratar - föreläsare och elever - de fnittrar, dricker kaffe, droppar in sent. Men jag trodde kanske att det var tillfälligheter. Nej, det är som att vara tillbaka på högstadiet, eller för den delen - apstadiet. Ett jävla tjattrande helt enkelt.
Jag gav det hela en chans fast jag redan innan kände att nej, det här kommer inte vara kul. Och det var det ju inte heller. Hela kvällen var ett skämt, folk var parodier på sig själva, det var .. inte min grej. Jag skulle vilja säga att min klass består av sjuttio stycken nittonåringar med näsan i vädret och dyra jeans. Och så jag - en gammal tant med tantkjolar och en näsa som visserligen kanske pekar uppåt, men det är väl mer av en missbildning än ett sätt att vara för min del. Jag skulle inte säga något om de faktiskt var trevliga, men om man försökte prata med någon man inte kände (hur skulle jag kunna prata med någon annan - jag kände ju ingen!) möttes man av ett förvirrat ansiktsuttryck som snart förvandlades till ett elakt grin och en massa fnittrande med väninnorna i rökrutan. "Hihihi, har ni hört flickor! Hon pratade med oss! Fast hon inte ens känner oss! Hihihihi!"
Snälla, bara avliva mig. Alltså, bildligt talat.
Ok, två personer var riktigt trevliga igår. Trevliga på ett normalt sätt. En kille som stötte på mig i baren (pinsamt för honom på måndag?) men han hade ju en dold agenda, och en tjej jag har pratat med några gånger efter föreläsningarna. Resten var som urblåsta ägg.
Grejen är den att det gör mig inget att jag inte har några kompisar på kursen om de ändå beter sig såhär konstigt, jag hittar kompisar på andra håll. Men det är ju så onödigt! Och trist! Det vore ju i alla fall schysst att ha några man hängde och pluggade med till exempel. Problemet är väl att vi inte har så mycket tid tillsammans att man hittar de trevliga vid det här laget. Tre gånger tre timmar freläsningi veckan, och direkt efter föreläsningen går alla hem. I nuläget lika bra i och för sig ..
Varför kan inte folk bete sig som vuxna människor istället för att vara fjortisar halva livet? Jag blir bara trött och förbannad. Och så jämför man med teatergruppen - hur man har blivit välkomnad där och det är ju ljusår emellan! Där har folk fötterna på jorden och är vänligt inställda. Det är inte mina klasskompisar.
1 kommentar:
Jag läste ju som bekant detta härliga ämne för några år sedan. Vi var ca 100 st, och jag hittade ganska mycket trevligt folk där, folk som jag fortfarande har kontakt med. MEN! Vi hade även de där 19-åringarna som trodde att de var på högstadiet. Efter ett tags irritation bestämde jag mig för att skratta åt deras idioti istället, för de flesta av dem var faktiskt riktigt korkade. Jag har haft många kul historier att dra efter seminarier och dylikt när de kläckt ur sig de konstigaste sakerna. Försök att se dem som att de tillhandahåller anekdot-material istället för att de är störiga. Ja, det är ju inte lätt så klart.
Skicka en kommentar