Vacation!

Jag har varit på semester i Skåne. Det var sjukt fint! Vi har tittat på Ales stenar, klättrat i skånska berg (de är som Uppländska kullar ungefär) och tältat på en strand. Vi har även hunnit med att äta kakbuffé, grilla banan, nästan bli yxmördade (det var tydligen bara en katt utanför tältet - men det LÄT väldigt läskigt!) och samla stenar. Jag är lite imponerad över att mitt knä höll hela vägen, men det gjorde det. Det gör visserligen lite ont, men jag tror att det kan vara bra också, så att man vet om när man överansträngt det.

Jag har inte så mycket planer den här veckan, bara småsaker. Jag ska fixa lite böcker, läsa lite om jag orkar och träffa lite folk som åker iväg till storstan snart. Det är konstigt att ha sommarlov utan att egentligen ha gjort sig förtjänt av att ha lov. Men äh! Konstigt - schmonstigt, det är ju inte som att jag inte njuter. Började på en ny bok i dag. Snabba cash. Har försökt läsa den innan men aldrig riktigt orkat med. Den känns bättre nu. Måste bero på mig?

Schlafen por favor!

I dag (igår) hade vi tremånadersdag. Den firades på ett ganska slött sätt genom att vi övade på att bli världsbäst för att vinna OS i potatissäcksimitering. Bland annat. Fast tre månader är ganska snålt räknat tycker jag.
Snart blir det i alla fall Skåneutflykt! Vi ska till Hasse & Tage-muséet, äta kakbuffé (har ni hört nåt bättre?) och tälta. Och promenera på stranden! Och så ska vi titta på dom där stenarna. Får se om de är nåt att glo på.

Teatervecka slut - liv i retur?

Jag har spelat teater. Jag har spelat teater och jag har spelat teater. Jag har druckit öl, bastat, trasat sönder mitt knä, kissat från AF-borgens tak (nästan) och umgåtts med dom som jag tycker allra bäst om. Jag har spelat teater. Jag har sett mina fina kompisar spela teater i kostym och väst, jag har sett min pojkvän spela teater i genomskinlig klänning och penishållare.

Jag har spelat teater.

Jag har snackat skit, jag har spelat munspel, jag har sjungit stämsång och jag har varit vaken. Jag har druckit vin, jag har skrattat så jag fått kramp, jag har dansat twist och jag har varit kär. Jag har fått morfin på sjukhuset, jag har blivit omkringburen i AF-borgen, jag har kört rullstolsbana på stora scenen och jag har gråtit floder.

Jag har spelat teater.

Egalias döttrar - reminder ..

Jag är trött. Mycket mycket trött. Igen. Och föreställningarna har inte ens börjat. Ojoj. Jag är riktigt nervös för uppsatsen. Förstår inte hur jag ska hinna skriva så mycket på så kort tid!

Saknar att sova med C. Det känns som att det var jättelängesen vi fick ha en heldag i sängen sådär som vi kunnat ha nästan varje helg de senaste månaderna. Jag saknar att inte behöva kliva upp, prata i timmar, somna om lite och gå upp och äta ambitiös tjockismat (Pasta Al fredo, Hasselbackspotatis och Thai-take-away). Vi sover tillsammans ganska ofta, eller ungefär jämt förutom den senaste veckan, men det känns inte som att vi fått nån vidare kvalitétstid på sistone. Jag skulle vilja kunna säga att det löser sig efter föreställningsveckan, men så är det jobb i Stockholm, uppsatsuppsatsuppsats och sen jobb och tillfällig flytt till grannlandet. Just nu skulle jag vilja pausa livet, trycka på paus så att alla stod still utom jag. Och C, han kan också få vara vaken (det var ytterst nära att jag stavade vaken med N nu, freudian slip på tangentbordet?)

Jag borde sova. Ja, det borde jag. Nu ska jag sova.

Glöm inte EGALIAS DÖTTRAR!

En och några till.

Konstig natt, konstig dag ..

När jag kom hem efter att ha grillat med Peter och hans jättetrevliga kompisar hade min mysiga sitta-i-solen-och-dricka-öl-fylla avtagit och ersatts med en lätt huvudvärk. På Parentesen var brännbollsfinalen i full gång och när jag låg ner i sängen kände jag hur basen dunkade i min bröstkorg, precis som när man är på en klubb som spelar för högljudd musik. Min ljuskrona klirrade, även den i takt. Jag försökte stänga ögonen och slappna av, men det var omöjligt att sova. Jag pratade med C som hade AF-festivalen precis utanför sitt fönster. Det var nån slags metal eller vad han sa. Ja, där kunde jag ju inte sova. Och inte han heller. Så då kom vi på att vi skulle sova utomhus. Jag packade sovsäck och varma kläder och så möttes vi utanför Delphi. Natten spenderades högst uppe i Sankt Hans backar, under bar himmel. Vi tittade på stjärnor (hittade Karlavagnen och nån slags triangel) och hade en sån där stor Disneymåne i nästan samma höjd som backen. Mycket romantiskt.

Jag vaknade av att C frös och misstänkte att vi höll på att bli attackerade av ett gäng kråkor som cirkulerade kring oss. Jag råkade tydligen säga att om han försökte väcka mig en gång till skulle jag hugga huvudet av honom, men jag tror faktiskt att jag sov. Jag sov väldigt bra på den där backen. C sov inte alls bra. En stavgångare hade tydligen sett oss en stund tidigare, men tvärvänt när han sett att vi låg mitt i hans motionsspår och då var klockan bara halv sju. Vi misstänkte att flera motionärer skulle anlända inom kort, så gick vi hem till C och sov några timmar innan repet.

Resten av dagen har spenderats i AF-borgen. Premiären närmar sig med stormsteg. Vi har repat och repat och repat och byggt publikgradänger. Jag är trött nu. Trött i kroppen och trött i huvudet. Jag misstänker att själen eventuellt är lite trött också, men jag vet inte. Låter logiskt att den skulle vara det. När nu allt annat hos mig är så utmattat.

Jag borde skriva uppsats. Det gör jag inte. Jag är trött - kanske till och med i själen ju! Då måste uppsatsen kunna vänta till i morgon? Right?

Monchichi

Upp och ner va? I dag är jag allergisk och sur. Min näsa kliar, mina ögon rinner och jag känner för att med båda händerna möblera om ansiktet - runt runt - för då kanske det slutar klia. Det är dessutom dagen för den stora brännbollsfinalen (ni som läste den här bloggen när jag flyttade till Lund vet vad jag pratar om, ni andra kan youtuba på Parentesen och brännboll). Jag vet inte om jag ska spela nån brännbollsmatch, men jag hoppas inte. I vilket fall klarade vi oss undan jumbofinalen. Inte tack vare min insats dock, även om jag faktiskt sprang som en skållad råtta så blev jag utebränd en gång. Det blev i och för sig nästan hela gänget, så ..

I natt sov jag hos D. Hon hade möblerat om och när hon somnat låg jag och läste Egalias döttrar. Nu är det snart dags! Jag börjar bli orolig att det inte ska komma nåt folk. Fast det kommer det ju göra (alla ni som läser till exempel!) Här kan man boka biljetter! Är inte jättepepp på att spela brännboll idag. Och jag är definitivt inte pepp på att få skräp på mig! Jag skulle hellre ta mina böcker och sätta (lägga?) mig i en park och läsa och bli brun. Känns som en bättre plan.

Faktiskt låter det som en så bra plan att jag tänker genomföra den efter avslutad dusch.

Baldrianus lille vän ..

Allt kommer gå bra! Jag är övertygad. Jag brukar ha tur! Jag har fler personer som säger att de tycker om mig - till och med älskar mig – än jag förtjänar. Jag tycker fina saker ramlar ner i knäet på mig lite nu och då, till och med när det ser som mörkast ut brukar det reda upp sig. Jag hyser hopp om ett fint liv! Teatern har premiär nästa onsdag och jag hoppas att ni kommer allihop ni som läser det här. Det skulle göra mig glad.

I dag har jag tänkt litegrann på det här med manlighet. Och vad som är attraktivt. Jag hittade nämligen en låda med gamla pojkvänsbilder, brev och sånt där som jag samlat på mig. Med det nuvarande inräknat (det har inte varat så länge, men!) har jag haft tre riktiga förhållanden. Och ett kort som jag inte riktigt räknar. Tre män ( - pojkar?) har varit viktiga för mig. De är totalt olika alla tre och jag har tyckt om dem allihop, fast på olika sätt. Jag trodde förut att jag hade en speciell ”smak” men egentligen tror jag inte att jag har det – när jag tittar på bilder ser jag bara tre fantastiska personer som inte har det minsta gemensamt. Jo, att de är fina och bra personer möjligtvis. Och att de tyckt om mig tillbaka.

Jag tänkte först, när jag satt och funderade, att det är tråkigt att man så lätt tappar kontakten med sina expojkvänner. De är ju personer som man tyckt sådär ofantligt jättemycket mycket om. Men sen insåg jag ju att det nog inte är så lätt att byta relation med dem. Att ställa om, bygga ett nytt sorts förhållande. Allt sånt skulle ta så ofantligt lång tid och kräva så mycket energi. Det blir nog lätt så att man hittar någon ny att tycka om istället. Och lämnar det gamla bakom sig. Struntar i att reda upp och reda ut, för det gamla har ändå ingen betydelse längre. Man orkar inte mer. Man slutar ringa och efter ett tag inser man att den där personen som brukade vara ens vardag inte har sett den nya tröjan man tycker så mycket om, eller inte vet att man börjat på en kurs i Tae kwan do. Kanske har man en annan persons tandborste i sin tandborstmugg till och med. Någon annans favoritfrukost i sin kyl. Men det kommer ju en fin punkt när man kan titta på gamla bilder, vara tacksam för det som var, men samtidigt nästan lika tacksam för att det är över och man kan ägna sig åt den långsamma (i mitt fall!) processen att gå vidare.

Jag är ju en sucker för nostalgi och jag erkänner att jag älskar att vältra mig i det här. Men no worries kära vänner, jag är inte ledsen på riktigt den här gången, bara en smula retrospektiv. Jag mår bra. Och jag är så glad för det. Jag vet att jag tjatar om det, men det är som att jag inte riktigt vågar tro på det. Jag var så ledsen så många år, nästan utan att veta om det. Jag visste inte att livet skulle vara såhär.

Jag är lycklig och .. - KRISTOFFER! Vattnet har gått!

Livet och den där andra - döden var det visst.

Livet är stort och märkligt.

Idag, på vägen till polishuset, cyklade jag förbi den där platsen där en 23-årig tjej från Dalarna blev överkörd av en buss på valborg. När det hände hade bussen avgått från en gymnasieskola i närheten. Bara några minuter tidigare faktiskt. Den var full med tredjeårselever på väg till Prag.

Jag tänker på att livet är mycket stort och märkligt. Den ena sekunden är man berusad, kanske har man druckit öl i stadsparken och är på väg att vila lite hemma innan kvällens vidare festligheter. Den andra sekunden blir man knuffad framför en buss och blir så mosad av däcken att polisen först tror att man är en avliden man.
Livet är också märkligt (och mycket stort). Den ena sekunden sitter man på en buss för att åka på klassresa till Prag. Den andra sekunden känner man att bussen kör på något mjukt och hör busschauffören skrika.

Hur går de här eleverna vidare? Hur går tjejens allra mest älskade vidare? Busschauffören?

This is the year it all will happen

S är i Barcelona. Hon bor i ett ockuperat hus och sover utomhus på en terass. Jag är så avundsjuk så jag går sönder. Jag gillar Lund, men ibland är det bara för litet och välorganiserat. Jag skulle vilja ha lite äventyr! Jag och S ska ju skriva uppsats väldigt långt bort i höst, men jag skulle vilja åka NU! Känner mig lite instängd även om jag trivs sjukt bra med allt folk här, och mitt liv i stort. Jag känner för att bli smutsig, åka lite hipp som happ, dit man hamnar liksom. Jag vill sova i en park och åka tåg och dricka fulsprit och titta på nya saker, träffa konstiga människor, träffa fina människor, se solen (helst) och oroa mig över att ha för lite pengar för att överhuvudtaget komma hem. Jag vill frysa om fötterna, ha lortiga tår och jag vill ha den där känslan av att inte ha nån aning om vad som kommer hända i morgon! Jag vill röka egenrullade cigg på en trappa långtbortistan under ett mögligt tak när det regnar och jag vill åka spårvagn i en stad som jag aldrig ha sett. Sen vill jag tokdansa med folk som plötsligt dansar som de aldrig gjort annat.

Jag vill ha! Och jag vill ha NU!

Tack.

¿Por qué?

- SNÄLLA!!

När man ändå släpar sig till träningen tre-fyra gånger i veckan, är då inte det minsta man kan begära bra musik och peppande ledare på passet? Om inte den här stånggympa-jeppen med brillor och babyshorts slutar spela Marie Sernholts "I love making love in the morning" tänker jag nästa termin dumpa Gerdahallen till förmån för Friskis & svettis (som för övrigt är mycket bättre, men även dyrare och längre bort). Jag menar, hur ska man kunna hålla sig på gott humör och koncentrera sig till den här texten?

I need your hands all over me Don't be shy now I know you got the know how So please, please I can't help myself Cause I love making love in the morning Baby let the sunshine in And let it all begin Cause I love making love in the morning Your breath against my skin I feel you deep within (!!!)

Jag gympar inte en enda gång till i takt till den där skitlåten. Och jag saknar Friskisledarna som är alldeles peppande, de här Gerdahallsledarna är trååååkiga! Jag saknar Gay-Christer!

Att raka eller inte raka. Det är frågan.

Inför pjäsen tänkte jag att skulle sluta raka mig under armarna. "Bah" tänkte jag, "det blir en piece of cake - hur svårt kan det vara?" Jo, det var ganska svårt visade det sig. Det är jobbigt att gå och träna och ha hår under armarna, det är jobbigt att låta nån ligga på ens arm när man misstänker att man killar personen under näsan med sitt armhålehår och man blir väldigt väldigt mån om att inte lyfta på armarna när man har linne på sig. I dag skulle jag boxas med min korregranne och fick panik tio minuter innan vi skulle gå. Jag kände att jag inte orkade mer! Jag klarar inte av fler fjortonåringar som tittar på mig med avsmak (jag skojar inte!) Jag orkar inte med det här fokuserandet på mina armhålor!

Jag vill ju hemskt gärna vara en sån där tuff person som inte bryr sig ett jota om hår eller inte hår, men när jag ser mig i spegeln, hårig och dan, så känner jag mig faktiskt på gränsen till äcklig. (O?)lyckligtvis hittade jag ingen rakhyvel innan träningen och fick se ut som den ryska kulstöterska jag nog egentligen är genom hela passet. När jag kom hem var jag övertygad om att jag skulle raka av hela joxet och tog den här bilden som ett minne av jobbigare tider. Men så när jag stod där i duschen kände jag mig fånig. Herregud, varför nojja så mycket över lite hår? Det är ju ett experiment! Lite mer tåga får det nog lov att vara i mig. Varför känner jag att det är så jobbigt? Fånigt!

Håret är i alla fall kvar, och på utväxt. Tills på torsdag i alla fall, för då ska jag träna igen. To be continued helt enkelt.

Trimmed to make me

scratch

Jaha! Förra veckan läste jag en artikel. "Fotboll kan förändra ditt liv på en säsong" hette den. Och det lät ju lockande. Sagt och gjort. Jag bad Adam bli min fotbolls-coach. Han ska lära mig om fotboll och så. Så idag har vi har varit på fotboll. 07.00 klev jag på en lördagsmorgon ur sängen och satte mig på bussen till Södervärn, Malmö där Adam mötte upp. Vi åkte och tittade på knattefotboll och (tror) att vi såg en match mellan P99-lagen Kulladals FF och Vintrie. Varför? Därför!

Adam och jag tyckte att det var så pinsamt att det kom så lite folk så vi bestämde oss för en unge som vi tänkte låtsas var vår ifall nån frågade. Jag döpte honom till Tobias, kallade honom lite familjärt för Tobbe också, men sen visade det sig att han spelade i fel lag så jag fick inte hejja på honom mer. Då tog jag en ny liten stadig unge som såg ut som en mullvad istället. Jag orkade inte hitta på nåt namn till honom så vi kallade honom kort och gott "24 - Kristensen" för det stod så på hans rygg. Jag skröt sen med att jag måste ha öga för fotboll eftersom jag pekade ut en så bra spelare så fort. Fast egenligen tog jag bara honom för att han var söt. Det var roligt i alla fall. Jag frös om fötterna, bandyklappade i tjocka vantar lät litelitegrann sådär besviket "uuuuuuuuhh" som alla killar lät när det var nära att bli mål och sånt.

Sen åkte jag och Adam och fikade och pratade om fotboll. Fast inte om knattefotboll utan om allsvenskan och sånt. Nu har jag lärt mig jättemycket. Till exempel vet jag att han Zlatan har spelat i Juventus och spelar i Inter (?) Det är fotbollslag i den italienska motsvarigheten till allsvenskan. I Italien heter den ... Vänta, jag kan det här! Inte La liga, det var i Spanien .. Aja, i alla fall är det som allsvenskan fast i Italien ja. Det var poängen. Och så fick jag reda på att jag bör hejja på MFF. Adam sa att jag även kan hejja litegrann på Sirius eftersom jag kommer från Uppsala, så det gör jag nu. Idag har jag varit en duktig fotbollssupporter och varit inne på MFF och läst saker om dem. Fast jag fattar inte allt, ska be Adam eller Sussie förklara.

Nu ska jag gå till Stina och baka kaka och dricka vin. Kanske titta på film också. Hej på er!