Baldrianus lille vän ..

Allt kommer gå bra! Jag är övertygad. Jag brukar ha tur! Jag har fler personer som säger att de tycker om mig - till och med älskar mig – än jag förtjänar. Jag tycker fina saker ramlar ner i knäet på mig lite nu och då, till och med när det ser som mörkast ut brukar det reda upp sig. Jag hyser hopp om ett fint liv! Teatern har premiär nästa onsdag och jag hoppas att ni kommer allihop ni som läser det här. Det skulle göra mig glad.

I dag har jag tänkt litegrann på det här med manlighet. Och vad som är attraktivt. Jag hittade nämligen en låda med gamla pojkvänsbilder, brev och sånt där som jag samlat på mig. Med det nuvarande inräknat (det har inte varat så länge, men!) har jag haft tre riktiga förhållanden. Och ett kort som jag inte riktigt räknar. Tre män ( - pojkar?) har varit viktiga för mig. De är totalt olika alla tre och jag har tyckt om dem allihop, fast på olika sätt. Jag trodde förut att jag hade en speciell ”smak” men egentligen tror jag inte att jag har det – när jag tittar på bilder ser jag bara tre fantastiska personer som inte har det minsta gemensamt. Jo, att de är fina och bra personer möjligtvis. Och att de tyckt om mig tillbaka.

Jag tänkte först, när jag satt och funderade, att det är tråkigt att man så lätt tappar kontakten med sina expojkvänner. De är ju personer som man tyckt sådär ofantligt jättemycket mycket om. Men sen insåg jag ju att det nog inte är så lätt att byta relation med dem. Att ställa om, bygga ett nytt sorts förhållande. Allt sånt skulle ta så ofantligt lång tid och kräva så mycket energi. Det blir nog lätt så att man hittar någon ny att tycka om istället. Och lämnar det gamla bakom sig. Struntar i att reda upp och reda ut, för det gamla har ändå ingen betydelse längre. Man orkar inte mer. Man slutar ringa och efter ett tag inser man att den där personen som brukade vara ens vardag inte har sett den nya tröjan man tycker så mycket om, eller inte vet att man börjat på en kurs i Tae kwan do. Kanske har man en annan persons tandborste i sin tandborstmugg till och med. Någon annans favoritfrukost i sin kyl. Men det kommer ju en fin punkt när man kan titta på gamla bilder, vara tacksam för det som var, men samtidigt nästan lika tacksam för att det är över och man kan ägna sig åt den långsamma (i mitt fall!) processen att gå vidare.

Jag är ju en sucker för nostalgi och jag erkänner att jag älskar att vältra mig i det här. Men no worries kära vänner, jag är inte ledsen på riktigt den här gången, bara en smula retrospektiv. Jag mår bra. Och jag är så glad för det. Jag vet att jag tjatar om det, men det är som att jag inte riktigt vågar tro på det. Jag var så ledsen så många år, nästan utan att veta om det. Jag visste inte att livet skulle vara såhär.

Jag är lycklig och .. - KRISTOFFER! Vattnet har gått!