Nytt grepp

Nu kära vänner tänker jag testa en ny grej. Klicka här! Jag vet inte om någon gjort det innan mig, eller om det kallas något speciellt, men i vilket fall är det såhär det kommer bli i fortsättningen! Hur då, undrar ni? Jo! Nu ska jag förklara! Eftersom jag har fått en massa kommentarer om det förra inlägget (inga på bloggsidan dock, det är ju DÄR ni ska kommentera hörni!) och musiken i det, ska jag i fortsättningen alltid lägga in en youtubelänk i början av alla inlägg. Det klickar ni på (ja, ni måste!) och låter gå i bagrunden medan ni läser resten av inlägget. Finemang va? På så sätt blir allt jag skriver lite mer filmiskt även om jag har en dålig dag och bara berättar att jag handlat mjölk och ägg på minilivs här nedanför. Och ni får dessutom en liten musiksnutt! Jag har inga ambitiösa namedropping-ambitioner utan jag tänker bara spela sån musik jag faktiskt tycker om, och sånt jag tycker passar det jag skriver. JAG borde rimligtvis få bestämma det eftersom det här är MITT internetspace. Men jaja, jag tar emot klagomål i gästboken.

I dag har varit en mycket underlig dag. Jag har varit så trött att jag praktiskt taget vinglat fram på jobbet. Men jag försökte låtsas att det inte var så alls, utan att jag bara råkade kliva snett då och då. Helt normal, ja-a-då! Ingen fara med mig inte!

Jag fick reda på att jag klarade tentan jag skrev i söndags natt. Det var bra. Jag fick en ny seminariegrupp. Mindre bra. Det har varit så skönt att faktiskt kunna följa den här kursen på riktigt, att kunna säga mina små och taffliga åsikter utan att det för en gångs skull har känts jobbigt att prata i grupp. Det har ju gått bra hittills. Men så klatjofs en ny seminariegrupp och en kille (man? jag vet ju inte hur mina kursare ser ut!) som tar över allting, spottar ur sig svåra ord som om han fick betalt per styck och dessutom har franska som förstaspråk med en liten pikant accent som grädde på moset. Jag kan inte prata nu. Dels är det rent praktiskt omöjligt, han släpper inte in någon annan i sitt samtal, och dels vågar jag inte. Jag förstår inte alla hans svåra ord vilket gör det mycket svårt att kommentera dem. Jaha, så jag trodde jag blivit av med min scenskräck (eller, fan, det är ju inte scenskräck heller, jag spelar ju teater och håller tal och allt!) men nu har den kommit tillbaka med ohindrad kraft och det gör mig lite ledsen.

Hur ska jag kunna plugga på ett vanligt sätt? Det kommer alltid finnas folk som vill köra över mig. Ska jag börja hutta innan jag går på lektionerna? I sånt fall är det väl bara att hoppas att jag inte har så många lektioner i veckan, annars kommer jag vara alkoholist innan jul. Jag är så irriterad på mig själv! Varför kan jag inte bara skärpa mig?