
Klicka här först och öppna i ett nytt fönster förstås!
Jag har köpt "Det kallas kärlek" av Carin Holmberg också. Den ska bli min lyxo-lektyr nu, jag är så glad!
Dagboksinlägg som när man var liten fast på nätet istället för i en rosa dagbok med skumgummiklädda pärmar och lås. Jag försöker lära mig hur man är personlig utan att vara privat men oftast misslyckas jag och avslöjar för mycket vilket skrämmer skiten ur mig då jag nyligen insett att folk läser vad jag skriver.
Klicka här innan du läser vidare!
Nu sitter jag på tåget hem från Tyskland. Vilken fin resa jag har haft! Jag är så glad att jag åkte. Om jag ska prata i klyschor så känner jag mig som en ny människa. Det känns som jag kommer orka en hel sommar av glasögonslipande utan semester nu. Det kommer att kännas helt okej efter den här fina uppladdningen. Det bästa med Pragresan var att man kunde slå om till Prag-mode; alltså man kunde göra precis vad man ville för man viste att man ändå aldrig skulle träffa någon därifrån igen (kanske med undantag för Francesco, en jätterolig kille från Lissabon som Sussie och jag ska leta upp igen). Nu låter det som jag gjorde en massa crazy saker, det gjorde jag inte, men känslan var skön. Mamma tyckte inte om när jag pratade om att lifta och sova i parker, men skulle man mäta crazy efter hennes mått skulle jag överhuvudtaget inte få gå upp på mornarna.
Sitter på en flygplats i Tyskland, utanför Frankfurt och väntar på att två timmar ska passera så att min buss dyker upp. Bredvid mig sitter en italiensk tonårskille och spelar nåt spel på sin jävligt högljudda mobil. Jag satt här och försökte plugga, men gav upp efter bara en liten stund. JAG BLIR GALEN PÅ HANS MOBIL! STÄNG AV DEN OHYFSADE UNGE! Vad är det för straff för rånmord i Tyskland (jag tänker mörda honom och råna honom på hans mobil som jag sedan ska stampa på ..)
Flygresan hit gick bra, men det var mer turbulens än jag någonsin varit med om tidigare och jag var litegrann orolig för att dö. Fast bara lite. Man var tvungen att sitta fastspänd hela vägen och man kunde inte ens gå på toaletten, så mycket skuttade planet. Jag somnade till sist, underligt nog – det var lite som att sova på någon av grönans åkattraktioner. Det behövdes i alla fall för jag sov bara tre timmar (knappt) hos Johanna och Isak innan jag var tvungen att kånka iväg med min gigantiska ryggsäck på ryggen och den lite mindre gigantiska på magen till flygbussen.
Johanna D och Isak hade köpt Playa del Sol på dvd. - Helt fantastiskt! Jag trodde bara att det var jag som gillade det programmet. Tydligen inte, vi hann se tre avsnitt i går. Plus lite Anna Pihl (Johannas P:s mamma heter Anna Pihl, det var jätteroligt i början - numera är det bara lite roligt.) Jag sov tillsammans med en älg, eller var det nu är (se kortet) som hänger på väggen i deras jättefina, och lite lätt artistiskt möblerade lägenhet. Jag börjar bli avundsjuk på de där skinnmöblerna farbrorn som de hyr i, lämnade kvar. Om jag hade såna möbler skulle jag bara sitta i dem hela dagarna och röka cigarr och dricka whisky. Inget annat.
Nu har ungen slutat spela. Han kanske kan svenska också? Fast jag skriver med så litet typsnitt att han inte borde se något i vilket fall. Jaha, nu är det bara en timme och tjugo minuter kvar. Det är ju bra. Jag tror jag ska gå och ta mig en cigarett – man får röka inomhus här, helt crazy! Jag älskar att smutsa ner andra människors lungor.