I dag är jag bra!

En sak som jag tänkte på alldeles nyss när jag stod i duschen (jag är tidernas största miljöbov - jag vet - men jag tänker så bra i duschen så jag står lätt där en kvart) var att jag nästan inte pratat med någon idag, förutom en sväng med mormor när vi drack kaffe i hennes hammock i morse, några ord till mamma och håkan och lite småprat med Maria och Micke under hoppningen har jag varit alldeles tyst och bara lyssnat på sånt som jag själv tänker. Jag var ju tyst på friskisträningen (flås räknas inte som interagerande) tyst i bilen till stallet och under hoppningen och på väg hem (eller nej, för jag sjunger alltid i bilen, men ingen svarar ju) och tyst när jag tittade på en av de två filmerna jag hyrde inför kvällen (jag valde dem själv - ingen diskussion). Jag har ingen med mig hela tiden nu ingen som kan prata med mig, stjäla min energi och ta upp min tid.

All tid är min tid nu. Jag bestämmer precis allting själv.

Om jag vill kan jag dansa naken i vardagsrummet (check!) falsettsjunga i bilen (check!) grina bara för att jag känner för det, tappa upp en bad tre på natten och läsa dikter med sällskap av ett glas vin (double-check!) Och det känns bra men konstigt. Allt detta förutsätter visserligen att mormor sover, men det gör hon alltid efter tio och hon hör ingenting heller - men det kommer ju bli bättre när man bor ensam. Eller med Tjorven, snarare.

Min poäng är i alla fall att jag tror att jag håller på att vänja mig vid mig själv. Kanske till och med tycka om mig själv. "Jag är en spännande person", tänkte jag när jag satt i bilen i dag. Och jag är ju baske mig det! Jag är rolig och snäll och allmänbildad och smart och omtänksam och välmenande och snygg (i alla fall i vissa vinklar!) och generös och spännande och bra på massor av olika saker. Faktiskt finns det fler saker jag är bra på än saker som jag är dålig på.

... Jag har dessutom en jävla självdistans!