saknad

Det är snart natt i Oslo, jag sitter ensam i fönstret till vår lägenhet. Ensam, de andra sover, och det blixtrar. Jag tror att Norge är lite mer magiskt än Sverige. I Norge finns det djupa fjordar, berg och dalar som gör att det blir spännande väderfenomen. Blixtar! Åska. Här kan man tänka sig att det finns både troll och jättar. Jag är nästan säker på det. Nu lyses hela himlen upp av samma sorters blixtljus som i filmen om Ronja. Ni vet, den natten då hon föds. Det är fantastiskt fint. Och jag är alldeles ensam nu. Litegrann ser det ut som att någon tänder och släcker en lampa fort, fort. Man hinner se stadens silhuett och människors ansikten nere på gatan i någon sekund innan den här "någon" släcker lampan igen. Spännande vad man kan hinna se!

Jag har sällskap jämt här i Oslo. Det orkar man ju inte med i längden, jag har upptäckt att jag är mycket mer beroende av att få gå undan, umgås med mig själv, än jag tidigare trott. Så jag tar promenader. Långa promenader på gator jag inte vet vad de heter. Upp och ner. Jag försöker lura mig själv att gå vilse, göra promenaderna spännande. Går går går tills jag hittar rätt igen. Lyssnar på sommarpratare i mp3n. Stannar, tittar på tanter, sitter i gräset, tittar på fula hundar, går vidare..

Jag hoppas kunna åka hem i helgen. Det vore skönt med en paus och så fyller jag 25 på söndag. Känns fånigt viktigt att ha såna man tycker om kring sig då. Ja, fånigt, barnsligt. Sån är jag.

saknad

"Jag är i Oslo." Så har alla mina brev/kort/emails/telefonsamtal och msnkonversationer börjat den senaste veckan. Men så är det alltså. Jag är i Oslo, jobbar på ett lager och dör en smula inombords varje morgon när klockan är tio i sex och alarmet ringer. Jag bor med M1 och M2 i en pytteliten lägenhet som egentligen är mer ett studentrum med kokskåp. Trångt. Men det är kul också! Jag försöker se det positivt att man faktiskt får som en liten mini-"semester" i ett nytt land samtidigt som man tjänar pengar (mer pengar än i sverige). I helgen ska vi låna en bil av M2:s kompis oh åka och titta på fjordar. Vi har åkt båt till vackra öar, solat och badat där, gått på muséer oh druckit vin i en park. Jag trivs med mina rumskompisar även om vi är i ansiktet på varandra 24/7.

Oslo är väldigt väldigt vackert. Jag visste inte det! Vi bor högst upp i ett hus som ligger typ 7 minuter från centralstationen där M1 och jag tar tåget till jobbet vare morgon. Väldigt centralt alltså och med en utsikt som inte går av för hackor. Vi ser stad och berg, och mera berg. Mycket fint. Nu är det bara lite mer än en månad kvar innan jag får åka hem till min Lundafamilj och den månaden kommer jag ha fullt upp! Ska försöka se så mycket av staden som jag bara kan. Och delar av övriga Norge också om jag bara får tid.

Jag blir väldigt glad när jag får e-mail ska ni veta! Känns lite långt bort från allt här. Men bra. Långt bort men bra.

all in

Det är sällan jag gillar bilder på mig själv. Jag tycker bara att jag ser tillgjord ut, att min haka ser ut som prinsessan victorias, eller att min näsa ser ut som en backhoppningsbacke. Men den här bilden tycker jag om. Jag ser så jävla lycklig ut. Jag har funderat mycket de senaste dagarna. På att jag är lycklig. Men att det finns sånt som jag saknar också.

Imorgon är det midsommar. Jag ska spela golf, äta paj och dricka snaps. Sen ska jag hoppa små grodorna, dricka ännu mer snaps och vakna i ett dike med smutsiga knän. Om jag har tid ska jag plocka sju sorters blommor. Jag tänker må väldigt bra. Det tänker jag.

Livet är recyklat

Livet är recyklat. Fin tanke va? Idag när jag satt och läste råkade jag titta ner på min händer och insåg att de såg ut som min mammas. Samma struktur, benlinje, ådror. Samma sorts solbränna över knogarna. Allting kommer igen. Det är samma material som används om och om igen. DNA som kopieras, återanvänds, dör och förmultnar i en kropp och lever vidare i en annan. Det är väl en fin tanke? Ger lite tröst. Ingenting försvinner, det bara omformas. Va? Väl?

Runtruntrunt går det.


Det fungerar tydligen på samma sätt med känslor och människor. Man träffar folk man gillar, man slutar träffa dem, man träffar nya, lär sig tycka om dem och så försvinner de och ersätts av andra. Till en viss gräns kanske, nån gång hittar man ju förhoppningsvis hem. Eller ger upp, beroende på hur man ser på saken. Med ett par dagars mellanrum har jag fått två olika låtar skickade till mig. Först var det den här. Och sen den här. Ni ser kopplingen - ja? Runtrunt!

Men det är okej. Det måste vara okej! Det gäller att kunna ta och ge, tänker jag. Speciellt här i Lund tror jag. Bubbelstaden. Som inte är på riktigt. Folk kommer hit, pluggar, festar, är fulla och träffar vänner som är så ohyggligt jävla nära under en kort period. Sen flyttar de, sprids åt håll och kanter, och man håller kanske i bästa fall sporadisk kontakt på Facebook. Typ.

Runtrunt. Det går runtrunt. Livet är recyklat. Inga känslor försvinner, de bara omformas i nya kroppar.

Jag fattar.

blablablabla

Argh! Nu får ni snygga, trevliga, roliga, fantastiska tjejer sluta prata och traggla era tråkiga, konstiga, tysta, dubbeltydiga, underliga killar. För jag orkar inte lyssna mer! Jag orkar inte analysera precis allting han sa förra lördagen, hur smset han skickade efteråt egentligen ska tolkas och varför han inte avslutade med "kram".

Jag pallar inte mer!
... Inte idag i alla fall. Återkom gärna i morgon. Om inte jag hinner före till er det vill säga. Suck.

Vacation!

Jag har varit på semester i Skåne. Det var sjukt fint! Vi har tittat på Ales stenar, klättrat i skånska berg (de är som Uppländska kullar ungefär) och tältat på en strand. Vi har även hunnit med att äta kakbuffé, grilla banan, nästan bli yxmördade (det var tydligen bara en katt utanför tältet - men det LÄT väldigt läskigt!) och samla stenar. Jag är lite imponerad över att mitt knä höll hela vägen, men det gjorde det. Det gör visserligen lite ont, men jag tror att det kan vara bra också, så att man vet om när man överansträngt det.

Jag har inte så mycket planer den här veckan, bara småsaker. Jag ska fixa lite böcker, läsa lite om jag orkar och träffa lite folk som åker iväg till storstan snart. Det är konstigt att ha sommarlov utan att egentligen ha gjort sig förtjänt av att ha lov. Men äh! Konstigt - schmonstigt, det är ju inte som att jag inte njuter. Började på en ny bok i dag. Snabba cash. Har försökt läsa den innan men aldrig riktigt orkat med. Den känns bättre nu. Måste bero på mig?

Schlafen por favor!

I dag (igår) hade vi tremånadersdag. Den firades på ett ganska slött sätt genom att vi övade på att bli världsbäst för att vinna OS i potatissäcksimitering. Bland annat. Fast tre månader är ganska snålt räknat tycker jag.
Snart blir det i alla fall Skåneutflykt! Vi ska till Hasse & Tage-muséet, äta kakbuffé (har ni hört nåt bättre?) och tälta. Och promenera på stranden! Och så ska vi titta på dom där stenarna. Får se om de är nåt att glo på.

Teatervecka slut - liv i retur?

Jag har spelat teater. Jag har spelat teater och jag har spelat teater. Jag har druckit öl, bastat, trasat sönder mitt knä, kissat från AF-borgens tak (nästan) och umgåtts med dom som jag tycker allra bäst om. Jag har spelat teater. Jag har sett mina fina kompisar spela teater i kostym och väst, jag har sett min pojkvän spela teater i genomskinlig klänning och penishållare.

Jag har spelat teater.

Jag har snackat skit, jag har spelat munspel, jag har sjungit stämsång och jag har varit vaken. Jag har druckit vin, jag har skrattat så jag fått kramp, jag har dansat twist och jag har varit kär. Jag har fått morfin på sjukhuset, jag har blivit omkringburen i AF-borgen, jag har kört rullstolsbana på stora scenen och jag har gråtit floder.

Jag har spelat teater.