chunky salsa

Börjar må sådär sjukt illa vid elvasnåret. Ingen frukost men två koppar kaffe ger min mage spunk, men jag hade tagit mig till jobbet och står dubbelvikt och dammar en hylla samt funderar över när jag ska ta lunch när jag hör någon säga

- Ursäkta?

När jag reser på mig alldeles för snabbt känner jag kräkset på väg upp i halsen och ser att det är prins Carl-Philip som står framför mig (mycket kortare än man kunde tro, han såg faktiskt lite fånig ut, som en smurf litegrann). Jag sväljer spyan. Eftersom jag är genuint avogt inställd till vår kungliga familj blir jag fast besluten att inte uppföra mig underligt. Den här personen ska minsann inte få några favörer här inte. Icke! Inga rabatter och inte fåniga leenden. Bistert och informativt. Jaa-då! Ina Hoppalong Holmberg är cool. Skitcool.

- Ja? Kväljningarna är på väg tillbaka nu, svälj, svälj!

- Ja, jag undrar, blabla, blablla, blablaaa ... Herregud, jag får inte kräkas på prinsen, inte kräkas, svälj Josefina, svälj! Vad säger han? Han säger något. Jag borde lyssna!)

... tystnad ...
Fattar äntligen att han hade frågat efter något, antagligen något block eftersom han tittar åt det hållet. Inser även att jag måste svara någonting.

- Ehh .. Nej, inte just nu, men jag ska titta på lagret.
Lämnar en undrande smurfprins vid disken och smiter in på lagret. Väser åt Kajsa som sorterar kalendrar;
- PRINSEN, Kajsa. Han är här! Jag vet inte vad han vill. HJÄLP.
Kajsa tittar mycket frågande på mig.
- Men fråga vad han vill då?
- Det är för sent nu, jag har redan låtsats förstå vad han vill, jag vill kräkas Kajsa, jag vill kräkas!
Inser att jag inte har någon hjälp att hämta från Kajsa och tiden går, jag måste ut till smurfprinsen igen. Jag rusar ut, snubblar nästan på tröskeln och pratar alldeles för fort i min iver att verka normal.

- Nejtyvärrviharingenfördeärslutpålagretochjaatyvärr.
Prinsen ser förvirrad ut.
- Men kan du inte höra med någon annan butik om de har då? Kanske NK?
Vad fan ska jag säga nu? Och varför kan han inte gå så jag får kräkas? GÅÅ! GÅÅ!
- Jovisst, självklart! Jag ler. Darrar lite. Håller jag på att få influensa? Lyfter telefonen och slår numret till NK. Inser när signalerna går fram att jag inte vet vad jag ska fråga dem om. Lägger snabbt på luren. Låtsas ringa igen.

Prinsen böjer sig fram på disken och tittar i min prisbok. Kväljningar igen, herregud mormor skulle aldrig förlåta mig om jag kräktes på Carl-Philip. GÅÅ prinsjävel!
- Nej, tyvärr verkar jag inte få något svar.

Kajsa som kommit ut i butiken lägger huvudet på sned och säger till prinsen
- Ibland kan det vara så, om de har mycket att göra, då hinner de inte svara.
- Nehej? Prinsen verkar förstående. Jag tar sats;
- Ja, så det enklaste är om du går dit och hör med dem om de eventuellt har någon. Det skulle jag göra, och jag tror nog att de har det faktiskt.

Prinsen lommar iväg och Kajsa tittar på mig.
- Vad var det han ville ha?
- Ingen aning, svarar jag och rusar iväg för att kräkas.

RIDÅ.

Och vad lär vi oss då av detta, barn? Well, kanske att äta frukost på morgonen va?