old boy.

Problemet med folk över trettio är att de är så fulla av sig själva att man får skavår i öronen av att lyssna på dem. Det är projekt hit och projekt det och jag veeet att man blir sån (min bror var likadan, han kunde inte prata om nåt annat än sitt nya företag och sina tjejer och sitt barn och sitt liv och sitt.. ja, ni fattar) men det är så jävla tråkigt att lyssna på. Speciellt om det bara är ETT ENDA projekt de babblar om. Den första kvarten kanske var intressant men efter det orkade jag inte lyssna utan slog på autopiloten och körde "ahaa, mhmm" lite random. Herregud. Vad tänkte jag?

Nor does the stamina improve ...

dark and dingy.

Struntade i matten i morse. Det gjorde jag igår också. Hoppsan. Istället försökte jag desperat få tag på alla papper till middagen ikväll och lämnade på kalmar. När jag skulle växla in mina hundra dollar på forex var det jättelång kö och jag missade tåget till Stockholm också. Heja. Kajsa lovade att hon inte blev sur, men det känns dumt. Igår var jag hos pappa på kvällen. Vi drack kaffe och jag fick en fin tröja som han tyckte att jag kunde ha i stallet fast den är så fin så jag tänker ha på mig den jämt istället. Undrar om Erik kommer hem snart? I sånt fall kanske jag hinner ta lite lunch innan jag åker.

Ja, nu har jag inte fler jätteintressanta saker att skriva här så nu lägger jag av.

chunky salsa

Börjar må sådär sjukt illa vid elvasnåret. Ingen frukost men två koppar kaffe ger min mage spunk, men jag hade tagit mig till jobbet och står dubbelvikt och dammar en hylla samt funderar över när jag ska ta lunch när jag hör någon säga

- Ursäkta?

När jag reser på mig alldeles för snabbt känner jag kräkset på väg upp i halsen och ser att det är prins Carl-Philip som står framför mig (mycket kortare än man kunde tro, han såg faktiskt lite fånig ut, som en smurf litegrann). Jag sväljer spyan. Eftersom jag är genuint avogt inställd till vår kungliga familj blir jag fast besluten att inte uppföra mig underligt. Den här personen ska minsann inte få några favörer här inte. Icke! Inga rabatter och inte fåniga leenden. Bistert och informativt. Jaa-då! Ina Hoppalong Holmberg är cool. Skitcool.

- Ja? Kväljningarna är på väg tillbaka nu, svälj, svälj!

- Ja, jag undrar, blabla, blablla, blablaaa ... Herregud, jag får inte kräkas på prinsen, inte kräkas, svälj Josefina, svälj! Vad säger han? Han säger något. Jag borde lyssna!)

... tystnad ...
Fattar äntligen att han hade frågat efter något, antagligen något block eftersom han tittar åt det hållet. Inser även att jag måste svara någonting.

- Ehh .. Nej, inte just nu, men jag ska titta på lagret.
Lämnar en undrande smurfprins vid disken och smiter in på lagret. Väser åt Kajsa som sorterar kalendrar;
- PRINSEN, Kajsa. Han är här! Jag vet inte vad han vill. HJÄLP.
Kajsa tittar mycket frågande på mig.
- Men fråga vad han vill då?
- Det är för sent nu, jag har redan låtsats förstå vad han vill, jag vill kräkas Kajsa, jag vill kräkas!
Inser att jag inte har någon hjälp att hämta från Kajsa och tiden går, jag måste ut till smurfprinsen igen. Jag rusar ut, snubblar nästan på tröskeln och pratar alldeles för fort i min iver att verka normal.

- Nejtyvärrviharingenfördeärslutpålagretochjaatyvärr.
Prinsen ser förvirrad ut.
- Men kan du inte höra med någon annan butik om de har då? Kanske NK?
Vad fan ska jag säga nu? Och varför kan han inte gå så jag får kräkas? GÅÅ! GÅÅ!
- Jovisst, självklart! Jag ler. Darrar lite. Håller jag på att få influensa? Lyfter telefonen och slår numret till NK. Inser när signalerna går fram att jag inte vet vad jag ska fråga dem om. Lägger snabbt på luren. Låtsas ringa igen.

Prinsen böjer sig fram på disken och tittar i min prisbok. Kväljningar igen, herregud mormor skulle aldrig förlåta mig om jag kräktes på Carl-Philip. GÅÅ prinsjävel!
- Nej, tyvärr verkar jag inte få något svar.

Kajsa som kommit ut i butiken lägger huvudet på sned och säger till prinsen
- Ibland kan det vara så, om de har mycket att göra, då hinner de inte svara.
- Nehej? Prinsen verkar förstående. Jag tar sats;
- Ja, så det enklaste är om du går dit och hör med dem om de eventuellt har någon. Det skulle jag göra, och jag tror nog att de har det faktiskt.

Prinsen lommar iväg och Kajsa tittar på mig.
- Vad var det han ville ha?
- Ingen aning, svarar jag och rusar iväg för att kräkas.

RIDÅ.

Och vad lär vi oss då av detta, barn? Well, kanske att äta frukost på morgonen va?

nutty but witty

Vänersborg. Ska det vara nåt det va? Jag visste inte ens var det låg och nu kanske jag ska flytta dit. Eller ja, vi kanske har ändrat oss i morgon, som vi gör med allting annat, men just i dag har vi planer på att flytta dit. Eller till Gävle. Jaja, riktiga globe-trotters, jag vet; men man måste väl börja någonstas va? I Vänersborg bor det 19.000 personer vilket är ungefär så många att man fortfarande kan lära sig allas namn utan problem. Och efternamn. Och telefonnummer. Verkligt liten stad alltså. Men det kanske kan vara en kul grej att ha testat nåt år. Jag har aldrig bott i en sån liten stad (nejnej, Uppsala är inget NY, men där finns ändå tio gånger så många människor som i lilla Vänersborg).

Det enda som skrämmer mig är att när när man bild-googlar på Vänersborg är bland det första som kommer upp en bild på moderata samlingspartiet i länet.

Jag har ätit sjukt mycket godis den här helgen (och äter fortfarande förresten, jag har en seg napp i ena kinden för tillfället) och börjar känna mig.. a bit bloated sådär. Borde göra någonting fysiskt som att typ springa, men det är ju sanslöst tråkigt och jag orkar verkligen inte. Erik äter frysta grönsaker som godis och det är kanske något jag borde ta efter. Om jag inte vill bli en sån där tjock tant i förtid.

Igår bråkade jag och Erik bigtime. Jag har aldrig skrikit på någon som mycket som jag skriker på Erik. Faktiskt har jag aldrig skrikit på någon alls innan.

Såhär sa (skrek) Erik:

- Jag har tänkt på framtiden, det är inte bara kvinnor som tänker på att skaffa barn och planerar sin framtid och jag undrar om det kommer funka, du är alldeles för spontan och DRAMATISK! Och hur ska det fungera i en ännu gråare vardag? VAAA!?? Med BARN!!!

Då sa (skrek) jag såhär:

- Jag fattar inte varför du säger att jag är så himla SPONTAN och DRAMATISK?? Och jag undrar var JAG är när mitt liv är så himla spontant och dramatiskt, inte är jag med i alla fall, för jag sitter antingen på bussen på väg till jobbet, eller så sitter jag i tevesoffan och äter middag med DIG JÄVLA PUCKO!

Sen gick Erik och la sig på soffan och jag tänkte att jag ska fan inte vara den som ber om ursäkt (jag hade kanske råkat kalla honom för tjurig, egoistisk och oförmögen att tänka på något annat än sin projekt, och undrade även om han hade en empatistörning).

Fast sen kom han och la sig igen och sa förlåt (det var första gången det inte var jag som gjorde det) och sen var vi sams igen.

VECKA ÅTTA ”Barnet är stort som en mandel, omkring 2 cm. Den lilla kroppen är ständigt i rörelse, böjer och sträcker armar och ben. Hjärtat är tillräckligt utvecklat för att kunna pumpa blod och en första hjärnaktivitet kan nu registreras...”

... Jag vill abortera de som gör www.jatilllivet.se. Det spelar ingen roll hur många veckor de är och hur mycket hjärnaktivitet de påstår sig ha. Jävla idioter.

Karlsson ligger och snusar och sover vid mina fötter. Han är en fin hund. Jag brukar titta på honom och säga "jag älskar dej" och då tittar han upp på mig och ser så näpen ut att jag blir alldeles varm i hjärtat. JA, JAG VET ATT DET ÄR TÖNTIGT. Men det hjälps inte. He's fuckin' captured my heart!

Hela min familj är blödig med djuren och vi har ganska många (att komma hem till mormor är typ som att åka till skansen fast med färre spindlar och giftormar) och min mamma har nån grej med mina pojkvänner; är de snälla mot djuren är de antagligen snälla mot mej, tror hon. För några dagar sen kom Karlsson in i vardagsrummet och var alldeles lerig om nosen. Erik reste sig helt på eget bevåg, hämtade papper och torkade Karlsson om nosen för "sådär kan du ju inte se ut hurru". Åååh, shit vad han scorade högt hos mig då. Det är knepigt att göra mig tillfreds. Krävs en del trix. Älska min hund och jag älskar dig. Typ.

travel blind.

Argh! Hästen jag alltid haft en liten crush på är till salu men jag är inte rik nog att köpa den. Tyvärr. För jag tror att hon och jag skulle vara som handen i handsken. Är det någon som känner för att skänka mig en miljon är ni välkomna att höra av er. Fast en 60-70 tusen skulle nog också göra susen ..

dazed & confused

Klockan är fem över tolv och jag sitter uppe och väntar på att Erik ska komma hem. Jag längtar och jag längtar. Idag har varit en helt fantastisk dag, jag har varit LEDIG och inte haft ett enda måste som jag varit tvungen att ta itu med.

Var ute och red i skogen i nästan två timmar och det var vår. Kände mig vågad när jag slängd av mig vinterjackan på stallbacken och red i bara vindtygsjackan, men det visade sig vara ett lyckodrag. Det blev precis lagom varmt. Vi galopperade längst precis upptinade skogsvägar och lunkade runt i skogen där det fortfarande låg snö och skuttade över vårbäckar som lät precis sådär fånigt friskt som de ska göra om våren. Kalmus var sitt allra bästa jag och hoppade bara ur sitt eget skinn några gånger på hela tiden. Vad jag gillar den hästen! Red förbi mina föräldrars hus och Håkan tog en bild på oss. Den hamnar säkert här om den blev bra.

Och just det, in case anyone is wondering - fiske är inte min största skill och jag skulle antagligen inte anmäla mig till "Storfiskaren Robinson 2006" men bilden är tagen när jag fick min första (och enda) öring någonsin.

tired and uncovered

Det är sanslöst vad fast man blir när man väl börjar kolla på Days of our lives. Det är inte så att jag gråter om jag råkar missa en vecka eller så (som bekant behöver man ju bara kolla typ en gång i månaden för att hänga med) men när jag väl ser det är det ganz spännande. Men det är ändå ingenting mot Danny Wallaces´ Lovely. Herregud, jag har aldrig skrattat så mycket som när han åker omkring i den där pansarkryssaren och berättar för öborna att han nu är deras ledare. Jag kiknade, jag fick ingen luft! Här får ni en länk till Lovelys sanslöst hejjiga nationalsång: LÄNK

Idag har jag varit på matten och fått tillbaka mitt matteprov. Fick av någon underlig anledning godkänt. Jag har inte ens något minne av att ha legat med läraren. Måste vara Dianas superpeppning natten innan provet. Erik skriver sitt prov nu och om jag har tur är han glad när han kommer hem igen.

Har varit på Kalmar några timmar och planerat uthyrningar och strax ska jag hem till mormor och städa och tvätta och efter det ska jag tvätta till mig själv, och det här ska då vara min lediga dag. Är det så att bli vuxen vill jag inte vara med. Är sjukt trött på att jobba hela tiden och jag saknar att vara ledig. Jag saknar att sitta i timmar på Storken och sörpla kaffe och röka tills jag fick lungemfysem. Argh! Jag har inte ens några kompisar kvar i Uppsala, det mest logiska vore väl att flytta antar jag.

Vad händer mer, listan säger allt:

Tio i topp över
Vad pojkvännen inte bör säga när flickvännen säger att hon är tjock.

1. – Du får väl träna då.
2. – Nä, du är inte tjock (nyper i armfläsket)
3. – Själv känner jag mig inte tjock (nej, vi vet det ..)
4. – Nej, det är gulliga kinder (nyper i kinden)
5. – YET TO COME …