Min mormor är världens bästa mormor. När hon opererades för några veckor sedan var jag lite orolig att det inte skulle gå bra. Det kändes konstigt att inte vara hos henne och kunna säga att det skulle gå finemang det här med operationen, så jag skrev ett brev istället. I brevet, som var rätt så långt, skrev jag att jag älskade henne och en del saker som jag tycker är speciella med henne. Och så sa jag förstås att hon inte fick gå och dö. Idag när jag pratade med henne sa hon alldeles grötigt att hon skulle rama in mitt brev, för det var det finaste brev hon någonsin fått. Hon sa att hon aldrig hade fått något sånt brev.
Jag skrev inte ens något speciellt ju!
Det finns så många saker jag skulle ha önskat min mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar