Det går lite upp och lite ner allting. Ibland kan jag må okej, men andra stunder vill jag bara kräkas. Jag gråter inte så mycket längre. Känns som att jag har gråtit kroppen alldeles torr på tårar. Konstig känsla.
Det kommer nog att ta tid att inse vad det är som har hänt. Att pappa är död. Att jag kan sluta skriva brev till honom, ringa, eller ha dåligt samvete för att jag inte gjort det. När jag städade ur hans lägenhet hittade jag alla mina brev och vykort. Massor! Ett smärre under att jag hunnit med något alls i mitt liv förutom att skriva till pappa.
Jag hittade dessutom några svar på mina brev som han aldrig hade skickat. Det var fint. Men det fick mig att vilja kräkas också, samtidigt. Allt hade kunnat vara så annorlunda. Han hade kunnat leva ett så mycket enklare liv. På så sätt är det skönt att allt är över nu. Han mår nog inte dåligt nu va? Oavsett var han hamnat kan han slappna av. Det finns nog ingen alkohol i varken himmel eller helvete.
Nisse har slutat skrika och verkar anpassa sig till oss och vår lägenhet. Det är en jättefin katt! Han är väldigt kelen och vill gärna ligga under täcket och sova om han får. - Det får han! Christian och jag daltar med honom och han kommer inom kort vara världens mest bortskämde katt. Världens mest älskade också.
Nu jamar han, dags för en skål med kattmjölk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar