all in

Det är sällan jag gillar bilder på mig själv. Jag tycker bara att jag ser tillgjord ut, att min haka ser ut som prinsessan victorias, eller att min näsa ser ut som en backhoppningsbacke. Men den här bilden tycker jag om. Jag ser så jävla lycklig ut. Jag har funderat mycket de senaste dagarna. På att jag är lycklig. Men att det finns sånt som jag saknar också.

Imorgon är det midsommar. Jag ska spela golf, äta paj och dricka snaps. Sen ska jag hoppa små grodorna, dricka ännu mer snaps och vakna i ett dike med smutsiga knän. Om jag har tid ska jag plocka sju sorters blommor. Jag tänker må väldigt bra. Det tänker jag.

Livet är recyklat

Livet är recyklat. Fin tanke va? Idag när jag satt och läste råkade jag titta ner på min händer och insåg att de såg ut som min mammas. Samma struktur, benlinje, ådror. Samma sorts solbränna över knogarna. Allting kommer igen. Det är samma material som används om och om igen. DNA som kopieras, återanvänds, dör och förmultnar i en kropp och lever vidare i en annan. Det är väl en fin tanke? Ger lite tröst. Ingenting försvinner, det bara omformas. Va? Väl?

Runtruntrunt går det.


Det fungerar tydligen på samma sätt med känslor och människor. Man träffar folk man gillar, man slutar träffa dem, man träffar nya, lär sig tycka om dem och så försvinner de och ersätts av andra. Till en viss gräns kanske, nån gång hittar man ju förhoppningsvis hem. Eller ger upp, beroende på hur man ser på saken. Med ett par dagars mellanrum har jag fått två olika låtar skickade till mig. Först var det den här. Och sen den här. Ni ser kopplingen - ja? Runtrunt!

Men det är okej. Det måste vara okej! Det gäller att kunna ta och ge, tänker jag. Speciellt här i Lund tror jag. Bubbelstaden. Som inte är på riktigt. Folk kommer hit, pluggar, festar, är fulla och träffar vänner som är så ohyggligt jävla nära under en kort period. Sen flyttar de, sprids åt håll och kanter, och man håller kanske i bästa fall sporadisk kontakt på Facebook. Typ.

Runtrunt. Det går runtrunt. Livet är recyklat. Inga känslor försvinner, de bara omformas i nya kroppar.

Jag fattar.

blablablabla

Argh! Nu får ni snygga, trevliga, roliga, fantastiska tjejer sluta prata och traggla era tråkiga, konstiga, tysta, dubbeltydiga, underliga killar. För jag orkar inte lyssna mer! Jag orkar inte analysera precis allting han sa förra lördagen, hur smset han skickade efteråt egentligen ska tolkas och varför han inte avslutade med "kram".

Jag pallar inte mer!
... Inte idag i alla fall. Återkom gärna i morgon. Om inte jag hinner före till er det vill säga. Suck.

Vacation!

Jag har varit på semester i Skåne. Det var sjukt fint! Vi har tittat på Ales stenar, klättrat i skånska berg (de är som Uppländska kullar ungefär) och tältat på en strand. Vi har även hunnit med att äta kakbuffé, grilla banan, nästan bli yxmördade (det var tydligen bara en katt utanför tältet - men det LÄT väldigt läskigt!) och samla stenar. Jag är lite imponerad över att mitt knä höll hela vägen, men det gjorde det. Det gör visserligen lite ont, men jag tror att det kan vara bra också, så att man vet om när man överansträngt det.

Jag har inte så mycket planer den här veckan, bara småsaker. Jag ska fixa lite böcker, läsa lite om jag orkar och träffa lite folk som åker iväg till storstan snart. Det är konstigt att ha sommarlov utan att egentligen ha gjort sig förtjänt av att ha lov. Men äh! Konstigt - schmonstigt, det är ju inte som att jag inte njuter. Började på en ny bok i dag. Snabba cash. Har försökt läsa den innan men aldrig riktigt orkat med. Den känns bättre nu. Måste bero på mig?