illojal

Skor med klack.

2010-02-19T15:26:00.007Z

Det är den tjugofjärde december och jag går i kyrkan för din skull. Inte för att du skulle ha bett mig, kanske inte ens för att du skulle velat det, mest för att jag saknar en länk till dig. Du och jag, vi behöver Byggnaden, Boken, Mannen för att tala nu (lyssna på mig.) Ute ligger en halvmeter snö, det är kallt och jag har mina nya skor, de röda med klack. De gör mina tår lila och våta, men för din skull har jag dem på (gillar du dem?) Det ligger granris utanför kyrkporten och när jag öppnar dörren ekar det i hela vapenhuset. Jag är nästan sist och folk vänder sig efter mig i kyrkbänkarna när jag klippetiklopprar mig fram till min plats. Här inne luktar det unket, instängt. Det doftar som i dina kvarglömda kläder.

De tända ljusen fladdrar inte. Luften står stilla. Jag tänker på liken (tar ni vinddraget med er?) I min kyrkbänk, med en psalmbok i handen, väntar jag på dig. Om inte här, om inte nu – så när? Vi sjunger och jag hade nästan glömt att man gjorde det i kyrkan, jag tar i så att jag hör min egen röst, men jag väntar också på din (var är den?) Den torra luften river i halsen och sen orkar jag inte vänta längre för livet, döden och evigheten kommer emot mig alldeles för snabbt. Snart är allt jag kan höra orgeln bakom mig och dånet från mitt eget huvud som överröstar allt det andra. Vågorna kring din båt forsar i mina öron och det vill aldrig sluta. Jag tänker att det är nu det ska hända. Nu kommer belöningen för veckorna, månaderna när jag inte vetat, nu kommer du!

När de elektriska ljusen tänds igen vaknar jag utan att ha känt dig intill. Allting är som förut och inget blir någonsin som det var (vad trodde jag?) Jag lämnar byggnaden, boken och mannen och de har ändå aldrig funkat för oss. På vägen hem är jag hes och tappar klacken på min röda sko. Ingenting har jag för mina sorger. Inga förklaringar och inga svar. Bara ett gapande hål i bröstet (var är du?)

trött

2009-11-13T00:30:00.005Z

Jag hatar SVTs programserie Kysst av spriten. Jag hatar det och jag älskar det. Jag lyckas alltid pricka in repriserna på kvällarna och det är säkert nyttigt att se. Säkert. Men det är för tidigt. Jag klarar inte att se det riktigt än. Jag är trött på att mina vänner hela tiden pratar om pappa som en som dricker för mycket. Som drack för mycket, heter det, just ja. Som att jag skulle tyckt mindre om honom för det. Som att han inte var min pappa ändå.

Och att folk förutsätter att jag ska klara att prata om allt redan. Jag gör det ju. Jag pratar, berättar om hur begravningen ska vara, vilken musik som ska spelas, men det är för tidigt att fråga mig om sånt. Jag stänger av mig själv och rabblar begravningsfakta och såna här praktiska saker som handlar om att jag måste ta hand om det han lämnade kvar av sitt liv. Jag pratar och pratar, men det är inte jag, det är någon annan som har tagit över min mun, min kropp och allt hon gör är att babbla.

Jag önskar att någon av de bästa, närmaste, ville fråga om pappa. Inte om något annat. För det spelar ingen roll nu ändå. Jag önskar att någon ville be mig prata om hur han var. Så att jag kunde få berätta mina allra finaste minnen och kunna gråta hos någon, inte bara själv framför ett teveprogram. Det skulle jag vilja.

I morgon ska jag skriva det sista brevet till honom. Allt som jag någonsin velat och kommer att vilja säga honom ska jag skriva i det där brevet. Jag kommer behöva täcka in eventuella barnbarn, Åsa Linderborgs nya böcker, och allt det som kommer att hända fram till min egen 50-årsdag. Allt det kommer han ju att missa. Brevet lägger jag i kistan strax innan begravningen nästa fredag och så får det brännas med honom. Kanske finns det en liten, liten chans att han får det.

alive

2009-10-29T15:39:00.002Z

Det är svårt nu. Svårt att göra skolarbete, för jag läser och läser utan att förstå vad det är jag läser och mitt i alltihop ringer nån om nåt praktiskt kring pappas död. En lägenhetsnyckel som ska hittas, en jurist som vill göra en bouppteckning eller nån som vill veta hur mina släktingars namn stavas - för att dödsannonsen ska bli rätt. Efter det är det ingen idé att fortsätta ens.

Jag har ett seminarie i morgon, ska ha läst och ha koll på en bok som jag knappt klarat att öppna. Kan inte ens gå dit och gömma mig bakom någon, för vi är bara fem personer som ska prata i grupp med läraren. Det är hopplöst. Så - jag tittar på teve. Jag tittar och jag tittar och jag tittar. Den stora resan, Mammas pojkar, How I met your mother, Bonde söker fru och lite Greys anatomy för att få gråta (mer?) Problemet är bara att jag inte längre har någon sympati med karaktärerna längre, deras bekymmer rör mig inte ryggen.

När Merediths patient tittar på sin läkare med spegelblanka ögon och förstår att han kommer få leva utan sin vänstra arm och hela hans familj står utanför och ser lika gråtmilda ut, vill jag bara skrika åt dem att JAG SKITER I DIN VÄNSTRA ARM, DU LEVER OCH ALLA ANDRA PROBLEM ÄR SÅ JÄVLA SMÅ ATT DE ÖVERHUVUDTAGET INTE EXISTERAR!

Jag har ingen sympati, empati för nåt just nu. För överallt ser jag mycket sämre människor än min pappa, som lever.

De andas och de lever.

kattmjölk och vinflaskor

2009-10-26T10:23:00.003Z

Det går lite upp och lite ner allting. Ibland kan jag må okej, men andra stunder vill jag bara kräkas. Jag gråter inte så mycket längre. Känns som att jag har gråtit kroppen alldeles torr på tårar. Konstig känsla.

Det kommer nog att ta tid att inse vad det är som har hänt. Att pappa är död. Att jag kan sluta skriva brev till honom, ringa, eller ha dåligt samvete för att jag inte gjort det. När jag städade ur hans lägenhet hittade jag alla mina brev och vykort. Massor! Ett smärre under att jag hunnit med något alls i mitt liv förutom att skriva till pappa.

Jag hittade dessutom några svar på mina brev som han aldrig hade skickat. Det var fint. Men det fick mig att vilja kräkas också, samtidigt. Allt hade kunnat vara så annorlunda. Han hade kunnat leva ett så mycket enklare liv. På så sätt är det skönt att allt är över nu. Han mår nog inte dåligt nu va? Oavsett var han hamnat kan han slappna av. Det finns nog ingen alkohol i varken himmel eller helvete.

Nisse har slutat skrika och verkar anpassa sig till oss och vår lägenhet. Det är en jättefin katt! Han är väldigt kelen och vill gärna ligga under täcket och sova om han får. - Det får han! Christian och jag daltar med honom och han kommer inom kort vara världens mest bortskämde katt. Världens mest älskade också.

Nu jamar han, dags för en skål med kattmjölk!

ojoj

2009-10-24T14:09:00.003+01:00

Jag är så trött. Jag är så fruktansvärt trött. Bilresan hem tog 12 timmar (man får bara köra i 80 kilometer i timmen med släp) och katten skrek hela vägen. Han fortsatte skrika hela natten och lugnade inte ner sig förrän jag suttit och klappat honom i över en timme, då tog tröttheten över och han somnade i två timmar. Jag med. Sen låg vi i sängen och pratade lite, Nisse och jag. Vi pratade om hur allt kommer bli och kom överrens om att allt kommer att ordna sig.

Åtminstone tror jag jag att det var det vi kom överrens om, men jag är inte säker, för sen fortsatte han att skrika och nu är han alldeles hes.

Stålkvinnan

2009-10-21T22:26:00.005+01:00

Det jobbigaste med det här är att jag är ensam. Min bror kan inte hjälpa till för han är minderårig, och min mamma kan inte hjälpa till eftersom de var skilda. Det är -jag- nu. Och Christian. Jag hade aldrig klarat det här utan honom. Han tog ledigt från jobbet, skjutsade mig 80 mil, klev in i en lägenhet där det legat en död gubbe i en vecka utan att rynka på näsan, drog upp tröjärmarna och började diska medan jag gick runt, runt i lägenheten, hoppade över området med likvätska på vardagsrumsgolvet, grät, grät, grät och inte visste var jag skulle börja någonstans.

Sen har han skjutsat runt mig till banker, begravningsbyrå och jurister, lämnat säckar med grejer till Myrorna och bara .. funnits. Jag är så tacksam över det. Vi tar dessutom hem pappas katt, och det har bara varit självklart för honom. Han läser ju inte det här, men han har varit precis sådär som man behöver när något sånt här händer.

Jag hinner inte vara ledsen nu, det är jobb från morgon till kväll. Jag fungerar som en levande sambandscentral för hela släkten. Det är mer komplicerat än jag trodde att dö. I alla fall för dom som blir kvar. Nu börjar jag få lite överblick i alla fall. Jag har inte gjort allt än, men jag vet i alla fall vad som -ska- göras.

Begravningen är på det stora hela planerad, ekonomin håller jag på att utreda, försäkringar kollade, papper inskickade, andra papper är beställda och på väg, sakerna håller jag på att sortera, lägenheten är uppsagd...

Men sen. När allt det där är gjort kommer jag att hinna tänka på det igen. Att min pappa är död och att jag aldrig mer får se honom. Att de minnen som jag har av pappa nu måste stoppas in i en burk med ett väldigt hårt lock på, för jag kommer inte att få några fler.

Och det kommer att bli jobbigt.

Jag är rädd att jag kommer hem och kollapsar. Jag hinner inte det nu! Jag har en uppsats att skriva, en tenta om två veckor... En begravning att gå på och ett dödsbo att förvalta. Att jag klarar det här nu förstår jag inte, men nu, precis nu är jag stark. Just nu klappar jag om och tröstar de som snyftar och pratar om pappa. "Ja, det är sorgligt" säger jag, men jag känner det inte. Just nu klarar jag att gå till begravningsbyrån och prata om dödsannonser, inplastade lik och borgerliga officianter, utan att gråta. Just nu är jag Stålkvinnan.

Och det oroar mig.

men vad fan ...

2009-07-11T01:25:00.002+01:00

Det var verkligen länge sedan jag skrev nu. Antar att jag varit för upptagen, eller att jag inte haft något behöv av att skriva av mig i en blogg som långsamt håller på att tyna bort. Men det vill man ju inte medverka till. Bloggdöd alltså, så det är nog bäst att knattra vidare. Så vad har hänt sedan sist?

1. Vår har blivit sommar. Jag jobbar i klädaffären och på bokhandeln. Mest klädaffären.

2. Jag har blivit med sambo. Jag och Christian har flyttat ihop och jag trivs. Gud vad jag trivs. Ska det vara så här enkelt att vara ihop? Jag har världens bästa pojkvän, men det vågar jag inte säga högt egentligen, rädd att jinxa det. Äh, skitsamma. Så är det.

3. Jag regisserar pjäs för fullt. Först föds man ju sätts upp i september. Jag är stolt över det här projektet. Jag tror att det kommer bli kul att titta på. Jag hade velat se den här pjäsen! Och det trodde jag ju också att jag skulle få göra, men en av mina skådisar kunde inte vara med, så jag fick hoppa in och ta hennes roll vilket betyder att det inte blir något sitta stilla på en stol och titta på premiären ett par meter bort med ett glas champagne i vänsterhanden, utan jag kommer att stå på scenen tillsammans med mina fina skådisar. Lite läskigt eftersom jag aldrig kommer att få se min egen pjäs utifrån. Jag kommer aldrig vara säker på om den är bra eller inte! Ååååh, nervöst!

4. Ja .. Nä .. Det kanske inte har hänt så hemskt mycket mer? Jag försöker odla mina vänner och det är väldigt sorgligt att Sussie har flyttat tillbaka till Uppsala, även om vi inte alls träffades så ofta var det skönt att ha någon sån där trygg person nära. Nu känns det lite ensamt och jag ska ta och skaffa mig ett par nya kompisar tänkte jag. Man får vara lite mer öppen än normalt antar jag. Extra trevlig? Börja använda deodorant? Inte vet väl jag!

Oh crap.

2009-05-07T15:18:00.004+01:00

I onsdags när jag åkte från Malmö till Stockholm för att hälsa på min sjuka mormor var det en idiot som stal min stora resväska. Ni vet, man får ju bara ställa väskan på ett angivet ställe, i änden av vagnen, och där är det ju inte så svårt för någon annan att nappa tag i väskorna. Nu hände just det mig och en annan tjej. Hon stackaren var på väg på semester till Egypten och blev av med all sin semesterpackning, men hon hade i alla fall varit förutseende nog att ha en hemförsäkring. Det hade inte jag. Klantigt! Noll ersättning och inga möjligheter att ersätta garderoben på ett bra tag.

Nu blev jag av med min bärbara dator, med texter, noveller, skolarbeten och bilder från fyra år tillbaka. Halva min garderob är borta, två sprillans nya dvd-boxar jag köpt på bokrean (Hasse & tage och Pang i bygget - jag hade inte ens sett dem än) mp3-spelaren, min dyra sport bh och hela min necessär med smink och parfym. Borta. Jag som verkligen älskar mina kläder lider bigtime. Men det värsta är nog den gamla datorn med allting i, alla bilder, texter, uhuuu! Jag blir så arg!

Jag har ringt till polisen ungeär 108 gånger, men min väska är gone for ever skulle jag tro.

Nu börjar jag undra om jag har en väldig otur? Jag har inte tänkt på det själv, men idag när min bror hälsade på sa han att han tyckte att jag alltid råkar ut för saker, och nu när jag tänker på det så .. Men vad kan det bero på? Är jag mycket klantigare än alla andra, eller? Verkar det här konstigt eller tror ni att jag är som alla andra i otursfrekvens? Here we go:

1. Förra året stals min nya, fina mobil. Innan dess har jag blivit av med (blivit bestulen på) en väska innehållande mp3-spelare och skolböcker.

2. Min uppsatskompis sjappade innan inlämning av uppsats förra terminen vilket gjorde att jag "tappade" ett halvår i min utbildning innan jag kunde fortsätta (tyckte hejdlöst synd om mig själv!)

3. Två dagar innan ett jobb i maj förra året krossade jag knät. Två månader på kryckor och det har fortfarande inte blivit riktigt bra. Det andra knät hade hoppat ur led en gång tidigare Två månader på kryckor.

4. För några år sedan hoppade jag över en uppspolad mask på gatan och fick en inflammation i höften och fick hoppa på kryckor i 6 månader. Det låter ju osannolikt, men det är faktiskt sant - ja, jag vet att det låter sjukt ..

5/6/7/8/9 ... osv. Efter att ha ramlat av en häst med ryggen före in i ridhusväggen fick jag allvarliga ryggproblem under flera års tid. Fick gå hos sjukgymnast/kiropraktorer/naprapater och massörer. Jag har brutit två fingrar, en tå, fått hjärnskakning två gånger (fick en bokhylla i huvudet - TVÅ gånger ... ) axeln har hoppat ur led flera gånger, jag har haft kemisk lunginflammation och har just drabbats av ett svårt eksem som göra att delar av min kropp (bland annat brösten!) vätskar och blöder hela tiden. (Jag vet att det är äckligt att läsa om - men hur tror ni då att det känns?!)

Jag är en ganska lycklig person och tänker alltid positivt när jag funderat över saken en stund. Jag gräver aldrig ner mig, så jag tror inte att det kan vara .. psykiskt?

Oh crap, nu tar jag en cigg, jag vet att jag har slutat röka, men det är antingen det eller dunka huvudet i köksbordet.

först föds man ju

2009-05-02T10:01:00.003+01:00

Rolig valborg! Inget parkhäng, men väl flyttstäd och kartongflyttning. Sen kom det folk hit och vi grillade och drack alldeles för starka drinkar och vaknade på första maj med huvudvärk som inte var av denna världen. Då åkte vi ut till Lomma och solade i badkläder på en strand som egentligen var lite för kall och blåsig för ändamålet, men det dög ändå. När vi åkte hem var vi lite svidiga i skinnet och trötta och gick och la oss. Har vi haft inflyttningsfest nu, eller får man ha en till?

Snart är det dags att dra igång audition till pjäsen jag ska regissera i sommar. Först föds man ju av Line Knutzon. Det ska bli så kul! Jag hoppas att vi blir ett bra gäng. Det är en väldigt bra pjäs till att börja med i alla fall. Rolig, fin och lite sorglig. Men inte för tung. Jag tror att den kan passa en sommarteaterpublik.

oj

2009-04-27T14:02:00.005+01:00

Nu har jag skruvat ihop två stycken köksstolar och funderar på huruvida jag ska gå på Billyhokhyllan eller inte. Det lutar väl, kan jag erkänna, åt -inte-. Hyllhelvetet kostade 650 kronor och tar säkert två timmar för mig att skruva ihop. Nyss såg jag en likadan på Blocket för tvåhundra. Ihopskruvad! Varför köpte jag inte en sån?

Det är tokfint väder ute men om en stund ska jag förflytta mig från lägenheten till borgen och sitta med majd och knåpa ihop ett program till Vildanden. Det är bestämt nu att jag ska regissera i sommar. Snart är det dags för att hålla någon slags audition tror jag. Sånt är alltid svårt. I övrigt har jag köpt hela Playa del sol på dvd. Jag kommer vara upptagen i en vecka. Minst.

in your room

2009-04-10T15:34:00.002+01:00

Min gamla J och hans flickvän har fått barn nu. Jag tittade lite på bilder på dem på facebook och de var så fina så fina tillsammans! De har nog varit ihop i 5 år nu tror jag, däromkring i alla fall, och de ser så himla kära ut på alla bilder. J kommer bli världens finaste pappa för han är så snäll och omtänksam och bra på att leka, de kommer bli en jättebra familj. Vilken tur de har som har hittat varandra, och grattis till bebisen som får så fina föräldrar. J är nog den enda expojkvän som jag gladeligen skulle rekommendera som pojkvän. Han var en fantastisk pojkvän. Han är fortfarande en fantastisk person.

Nästan lika fin, omtänksam, rolig, tramsig och fantastisk som C är! Han är hemma och leker med sin lillsyster eftersom hon har påsklov. Jag har sån sjuk tur med att träffa fina killar. Tänk att jag har det så bra, det är ju fantastisk. Nu ska jag sluta skriva "fantastisk". Snart kommer D och C hem, då blir det roligare!

toxic

2009-04-07T12:23:00.003+01:00

Den där låten är kanske den bästa att vakna till. Man blir skön i kroppen av den! I går gick J och jag och tränade, bastade och drack vin på Ariman. Det var fint! Vi hade väldigt kul. Efteråt kom jag hem till D och var full och jag lurade henne att fortsätta dricka vin med mig och det slutade med att vi gick och la oss vid fyra någon gång. Det var också bra! En fin kväll helt enkelt.

Nu har jag starka funderingar på städa och tvätta och om jag har tur så blir det mer än funderingar, men Spotify är farligt när man fastnar framför det! Just nu är det Britneys Toxic som spelas på högsta volym (jag passar på när D inte är hemma!) Ikväll är det teatersport och LuSt ska krossa spexarna!

... Hoppas jag?!

lallallalalaaaallalalalalallalaaa

2009-04-02T13:08:00.002+01:00

Nu kommer D klaga på mig för att jag bara tjatar om C i den här bloggen. Jaja, jag har inte skrivit på länge, och så kommer ett blogginlägg om hur kär jag är. Jaja, men jag är ju det! Man vet aldrig hur länge det varar, så det är säkrast att vara glad när man är on a roll!

Snart ska vi flytta ihop. Den första maj bor jag i en tvåa på studentlyckan med herr nilsson och min fina kitsch-namnsdagspresents-lampa. Inte en chans att den ska hänga i klädkammaren! Mitt enda orosmoln är att nilsson säger att han också vill vara med och inreda. Vaddå! Jag är ju inredningshitler! Ska nu någon annan också bestämma?? Vet nån vad!

I vilket fall ska det bli skönt att slippa åka fram och tillbaka hela tiden, jag tror vi sovit utan varandra kanske tio nätter det här året, och det innebär att man hela tiden har fel saker på fel ställe. Ridstövlarna hos honom - måste åka dit och hämta innan stallet, böckerna hos mig - men jag är ju hos honom! Ååååh! Det är jätteenerverande! But no more! Vi kommer somna och vakna alltid i samma säng nu och mina kläder och böcker kommer alltid vara på rätt ställe.

Fint så!

all inside

2009-01-19T21:39:00.002Z

I dag har jag varit ledig och gjort precis ingenting igen. Eller, nä, nu ljög jag. Jag gick på samtalskväll om kriget i Gaza i Athén. Det gjorde jag, och det var intressant om man bortser från att diskussionerna hade lite tendens att bli långa föredrag i "såhär tycker jag" istället för en fråga eller påstående som ledde till en bra och spännande debatt. Och en jätteupprörd palestinsk man som hade med sig gigantiska foton på vad jag tror var krigsskadade barn och skrek och grät och verkligen inte passade in i det akademiska blablabla-sällskapet som satt på podiet och diskuterade krig som de inte ens varit med om. Det fick mig att känna mig äcklig. Tänk att jag har mage och sitta med en bunt andra människor och intellektualisera ett krig som jag egentligen inte känner någonting för! Javisst, jag tycker att mycket är fel och så vidare och så vidare, men verkligen KÄNNA någonting tvivlar jag på att man kan göra förrän man har anledning att vara rädd att ens närmaste kanke inte kommer att leva imorgon. Äckel-jag sitter och lyssnar på för- och motargument och tänker mina trångsynta tankar men fattar egentligen ingenting. Det är ju så att man mår illa.

Sundance Nilsson är hemma hos sina föräldrar och jobbar. Jag är alltså såndär gräsänkling, och det enda jag gör för att fira det är att gå på en diskussionskväll. Tragiskt. Å andra sidan vet jag inte om det är så mycket att fira att jag måste sova själv. Imorgon ska jag jobba igen. Sälja kläder. Sälja, sälja, sälja. Det är så mycket sälja att jag får ont i huvudet! Men jag ska göra mitt bästa.

helvetes jävla skit

2009-01-14T11:17:00.003Z

Så snabbt gick det att förstöra en dag. Jaha. Jag tröstar mig med Javier Bardem. Nu väntar jag tills klockan blir sju och då blir min dag en roligare dag. Nu måste jag försöka få tag på de där uppsatserna som jag ska opponera på!

jeepers creepers

2009-01-11T08:52:00.002Z

Jag ska hem till pojkvännens föräldrar och födelsedagsfika. Jag försov mig, missade tvättiden och har ingenting rent att ha på mig förutom de mjukisbyxor och den luvtröja jag sitter i nu. Jo, balklänningen är ren. Vad väljer man - att lukta som en slusk, att se ut som en eller att gå uppklädd till tänderna?

Igår läste jag ut I trygghetsnarkomanernas land och har funderat en massa över saker som jag är rädd för nu. Jag vet inte om den är en sån bondepraktika som vissa sagt att den skulle vara, en del av hans analyser känns mer som spekulationer än vetenskapliga fakta - men en del poänger har den helt klart. David Ebenhard som har skrivit boken är enligt bokens baksida "överläkare och chef på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid S:t Görans sjukhus". Något som verkar ha gett honom en lätt släng av hybris, för man undrar med vilken självklara rätt en läkare sitter och gör kulturantropologiska analyser i över 317 sidor. Jag tvivlar inte på att han är bra på sitt yrke, men undrar om inte många tar vad han skriver för rena sanningar bara på grund av hans yrke.

Jaja, det får väl vara hur det vill med den saken. Boken var i alla fall ganska intressant och rätt så kul läsning. Nu ska jag leta upp en klänning utan deodorantfläckar under armarna. Fräscht!

"Karlsson - neeeej!"

2009-01-03T16:52:00.004Z

Det här är det roligaste jag har sett på mycket, mycket länge. Tack gode gud att det blev en till säsong. Jag har saknat Gulletussan. Passa även på att kolla på det här klippet! Hohoho!

musica nonstop

2008-12-31T13:46:00.006Z

Idag är det nyårsafton och jag har precis varit på systemet och handlat sånt som ska drickas ikväll. Jag har en inpackning i håret, ska strax in i duschen och peelas, rakas, smörjas och tvättas. Här finns ögonbryn som ska noppas, naglar som ska målas och så ska håret lockas. Jag kan inte låta bli att fundera på för vems skull jag gör allt det där. Jo, visst - för min egen - man mår ju bättre om man känner sig skitsnygg, men inte fasiken skulle jag göra allt det där "för mig själv" på en öde ö inte. Jag orkar inte ens skriva nåt om den manliga blicken och blabla, men ni vet att jag tänker det..

Nåväl, allt det där ska jag ju i alla fall göra och ikväll tänker jag se ut som en billion dollar babe i min nya svarta korsett och sotade ögon. Innan vi går till festen ska Joppe, Malin och jag laga och äta sushi. Sushi utan fick i till Malins förtret. Det slinker nog ner. Yum! Ikväll tänker jag ha en bra kväll.

Nyårslöfte? Kanske att börja tjata om att sluta röka igen.

klirrklirr!

2008-12-29T22:55:00.004Z

Jag har på mig Anna-Karins julklappsarmband idag. Det klirrar och det tycker jag om. I morse lämnade jag in uppsatsen, mycket skönt. Nu är det bara några småändringar kvar. Dagen har spenderats med Christian som jag inte hade sett på en vecka. Vi har varit på bio och legat och småpratat och slumrat hela dagen. Skönt. Min första ledighet på länge och jag skäms inte över att jag spenderade den på att göra ingenting. Det borde ingen göra, men ständigt hör jag folk beklaga sig över att de "slösat bort tid" på att vila upp sig, göra ingenting. Bah! De har ju vilat sig, det är aldrig slöseri! Man ska ta hand om sig själv. Har jag läst.

tänk om ..

2008-12-28T16:44:00.004Z

Vad gör jag med mitt liv?! Ångest! Kris!

En till gammal pojkvän ska ha barn och jag är så GLAD för deras skull och samtidigt får jag panik. Vad gör jag, vad håller jag på med? Vad leder det här till? Vad vill jag göra med mitt liv? Vad gör jag för att fylla mitt liv med det jag vill ha? Vad investerar jag i framtden? Blablabla ..

Uppsatsen ska vara inne i morgon, mitt hår är tovigt och alldeles matt, i spegeln ser jag ut som en fyrkant och jag har precis kommit hem från jobbet. Känner mig inte helt stabil.

Dålig dag?

Om vad som är normalt.

2008-12-28T01:08:00.002Z

Jag tycker inte om svartsjuka. Inte alls. Jag tycker inte om att vara det själv, jag tycker inte om när någon jag är tillsammans med är det och jag tycker inte om när någon är svartsjuk på mig. Det är en dålig grej, ja bara dålig faktiskt - läs bara här! Jag har skämts över mig själv de gånger det bränt till i magen när jag sett han jag älskar titta lite för länge på någon annan, eller när han pratat uppskattande om någon tjej jag misstänkt att han gillar och jag mått illa. Jag har skämts varenda gång. Och med rätta! För jag tror inte att svartsjuka är något naturligt tillstånd som vi inte kan hjälpa.

Jag tror att det i allra högsta grad är någonting man kan påverka själv. Och framför allt ser jag det som ett svaghetstecken hos mig själv. För jag vet ju att den jag är osäker på, innerst inne, inte är den jag är tillsammans med, utan mig själv. Det är mina egna brister jag ser - fast tvärtom - i tjejerna jag varit svartsjuk på. Känner jag mig dålig för att jag inte vågar prata inför folk blir jag orolig att någon med karisma av kaliber diamant ska komma och svepa iväg med min kille - att han ska upptäcka mina brister och se någon annan som har just det där jag saknar. Det är egentligen inte honom jag inte litar på, utan mig själv. -Jag- litar inte på att -jag- är tillräckligt bra för att kunna slappna av och lite på min älskade.

Det är ju sorgligt när man känner sådär. Och därför skäms jag när det händer. Det är sällan jag erkänner när det händer, men det gör det ju och jag vet -exakt- hur det känns när det sticker till i solar plexus och det känns som att någon vrider lätt i inälvorna när den där tjejen som har allt det som inte jag har, går förbi. Men det går ju att påverka! Ingen annan kan lösa problemet åt mig, det är hjärnspöken, det vet jag ju. Jag måste inse mitt eget värde och lita på den jag är tillsammans med. Utan den tilliten har man inte mycket.

Jag vet en annan sak också. Jag skulle aldrig tolerera att någon sa till mig vem jag får och inte får umgås med. Aldrig. Jag kan inte ens se att någon av de pojkvänner jag haft skulle komma på tanken. Jag är min alldeles egna person och den dagen någon försöker bestämma över mig, inskränka min frihet, den dagen kommer jag att sparka bakut. För så behandlar man inte någon man älskar. Man ska respektera den man älskar. Lita på varandra.

Detsamma gäller förstås det motsatta förhållandet. Jag skulle aldrig förbjuda min pojkvän att träffa någon han tyckte om att träffa. Jag kan titta på den där vackra flickan jag vet att han gillat, jag kan se dem tillsammans på en fest vi är på alla tre och jag kan känna tre arga ormar i mitt bröst som slingrar sig och väser om att han borde valt henne, hon som har saker som jag inte har. Men jag skulle aldrig, - ALDRIG - be honom att undvika henne. Det skulle vara att erkänna att jag har förlorat. Det skulle vara att ge upp. Det skulle vara att svika min pojkvän. Och det skulle dessutom vara att svika mig själv.

Men det klart, alla fungerar vi olika.

yadayada

2008-12-21T15:55:00.005Z

Jag jobbar då alltså i en bokhandel. Något som kan vara ganska så jobbigt och stressigt så här i juletider. Mina arbetsuppgifter är då ganska monotona och består av följande:

1. Säga hej till kunden.
2. Blippa in dennes varor i datorn.
3. Lägga ner varorna i en påse.
4. Fråga kunden om denne har ett medlemskort.
5. Ta betalt av kunden.
6. Slå ut kvittot.
7. Överräcka kvittot till kunden.
8. Säga tack och hejdå.

Det här skulle gå så smidigt så smidigt om folk bara ville uppföra sig som normala människor. Men det är det nu olyckligtvis ganska få som verkar vilja. Därför tänkte jag skriva en lista på saker som jag stör mig på - och om det skulle vara så att du som läser det här ska köpa en bok inom den närmsta framtiden kan du väl lägga i alla fall ett par av sakerna på minnet så kommer vi kanske att få en bokhandelsanställd mindre sjukskriven på grund av utmattningssyndrom.

Här kommer listan!

1. Om personen jag ber dig att dra kontokortet innan medlemskortet gör jag det antagligen inte för att jävlas utan för att jag vet att det tar mycket längre tid om du inte gör det. Gör som du blir tillsagd!

2. Nej, personen i kassan kan inte alla priser på allting utantill. Jag måste oftast scanna in varorna och genom datorn kolla priset. Jag är hemskt ledsen, men så är det.

3. Det är helt omöjligt för mig att veta vad din farfar önskar sig för bok. Och när jag ber dig om ledtrådar hjälper det inte att säga "han gillar inte att läsa". Inser du inte själv att du ska köpa något annat då?

4. För att julhandeln ska gå smidigt och snabbt är det bra om du tagit fram pengarna/betalkortet innan det är din tur. Eller i alla fall plånboken. Eller i alla fall vet var du har väskan som plånboken är i. Eller i alla fall vet var i butiken personen som har din väska - innehållande plånbok - befinner sig.

5. Om du ser att det snart är din tur kan du röra dig mot kassan. Annars förvinner säkert 10 sekunder till att jag ska försöka locka fram blyga kunder ur kön. Inte så mycket för dig, men när kön är 50 meter lång och alla gör på det här viset blir det en del tid.

6. Jag förstår att du försöker hjälpa mig när du upprepade gånger säger priset på varan du precis ska köpa. Men det hjälper inte mig, eftersom jag måste ha en streckkod som bland annat visar varugrupp och rapporterar till vårt lager att vi sålt ett exemplar av just -den- varan-. Tack ändå!

Det får vara nog för idag. Återkommer säkert senare med nya irritationsmoment.

nänänä

2008-12-19T19:04:00.004Z

Jag har en pojkvän som behandlar mig som en prinsessa. När jag vaknar på morgonen kryper han intill och så säger han Buongiorno Principessa och så går dagarna sådär. Han säger jätteofta fina saker, när han tycker att jag har gjort något bra, när han tycker om mig extra mycket .. Jag blir överöst med komplimanger, kramar, kyssar, allt det där fina. När vi är ute händer det att jag tänker att jag hellre skulle vara hemma med honom, ensamma, än med en massa fulla människor som skränar och väsnas. Mycket olikt mig. Han gör mig till en bättre jävla person. Jag mår bra med honom.

Och det gör mig nervös! Det kan inte fortsätta så här!

Den här sköna känslan kommer att ta slut snart, visst? Inte kan det forsätta så här i all evighet! Jag vet att jag borde kunna vila i det här, bara njuta, men det är svårt. Man ska inte vara så här nöjd. Inte ska man det? Vi har så himla kul ihop, snabba, rappa skämt, en egen jargong. Ett -vi- som är så himla tydligt. Men så ska det väl inte vara va? Så kan det väl inte kännas särskilt länge? Jag har en pojkvän som delar mitt största intresse, vi spelar teater ihop, sover ihop, är sjuka ihop, lever mer eller mindre som siamesiska tvillingar sen vi träffades, och det kan inte vara bra va?

Snart kommer det gå åt helvete!

back to the stars

2008-12-12T17:55:00.004Z

Jag spelar ganska mycket teater nu. Och jag har blivit sådär råförklyld som man bara blev när man var liten, har en klump av någonting i bröstet/halsen och det gör ont att andas. Dålig kombination kan man tycka. Jodå. Men det går nog. I morgon spelar vi andra föreställningen och vi har fått en fin recension hittills i alla fall (http://www.kvp.se/nyheter/2.1617/1.1399858/alternativ-nobelafton) och annat fint skrivet (http://lund.lokaltidningen.se/article/20081206/ARTIKLER/875762831/1236) dessutom ryktas det att skånskan kommer och kollar snart. Så, ja, det går bra nu. Om man nu ska citera Petter. Det kanske man inte ska.

Jag är alldeles trött och bättre blir det säkert inte av att jag strax ska åka och provrida en häst som verkar särdeles trevlig. Kallt stall, bli svettig och dan är nog inte en dunderkur för förkylningar. Tror jag. Inte. Jag är lite nervös eftersom jag inte har ridit på mer än ett och ett halvt år nu. Det mesta sitter väl i ryggmärgen, men det är det där finliret som säkert har blivit rejält ringrostigt. Är väl bara att hoppas på att jag inte flyger av och bryter benet även om jag börjar bli van att spela teater med krycka/kryckor. Torteringen kan jag väl lösa genom att tortera dem med kryckan helt enkelt. Ska nog gå att ordna.

Om transfetter ..

2008-10-31T17:04:00.003Z

Nej, det blir inget skrivet om hur du ska bli smal här. Inget om hur du lyckas få drömjobbet eller lyckas lägga ner ditt fantasiligg. Istället tycker jag att du ska ta en dag ledigt från allting. Bre en knäckemacka, sjung en gammal barnvisa, pilla dig i naveln (eller navelen som man säger här i skåne) och njut av att bara existera. Eller för all del, låt bli att njuta om du inte vill – det finns inga måsten. Du gör precis som du vill.

Du är en duktig människa.
Det här förtjänar du.

Säg mjau till livet

2008-10-25T14:42:00.001+01:00

… Så man växer upp och ska på något sätt välja hur man vill forma det liv man ska leva resten av sitt liv. Upp och ner högt och lågt, man träffar folk, man slutar träffa folk, man träffar nya folk. Och sen har man ett liv. Så man väntar på att någon ska säga till en att leva det.

Oh yes!

2008-10-08T01:30:00.003+01:00

Jag är så trött! I kroppen och i huvudet. Hade en fin kväll med en gammal bekant, långpromenad kring Lund med stjärnfall och kalla fötter. Jag insåg att jag faktiskt gjort en del kloka val och hur bra jag mår tack vare det. Ibland trivs jag med att bli äldre. Jag är så jävla stabil! Då och då har jag ju svackor förstås, det har väl alla, men om man jämför med bara några år bakåt i tiden är jag en jävla fotbollsback. Eller vad heter de där fotbollsspelarna som ska vara stadiga? Mittfältare? Äh, inte vet jag! Ni fattar i alla fall?

Annars är jag väldigt kär just nu. Vi träffas alldeles för ofta säkert, men har bestämt oss för att strunta i det och träffas medan vi är sådär fåniga och faktiskt -vill- träffas varenda lediga minut. Det kommer ju att gå över. I dag gjorde vi upp om att inte sova tillsammans. Det kommer bli svårt att somna själv, jag tycker inte alls om det. Jag vill sova med hela honom intill mig, och helst runt mig. Hatar att vakna ensam mitt i natten och inte kunna krypa intill, lukta på honom och somna om. Jag trivs med att vara kär. Misstänker att jag är en kärleksknarkare. Det skiter jag också i, mitt knark är relativt ofarligt i alla fall.

planka

2008-09-23T12:54:00.004+01:00

I Aftonbladet skriver man idag att finanskrisen i USA och England skapar babyboom. Det låter logiskt. I går skulle vi gått på bio, men så kom vi på att det var så dyrt att det var lika bra att stanna hemma och ägna sig åt gratisnöjen istället. Maratonstyle.

Nu ska jag ut och leta efter ett jobb!

rått

2008-08-14T23:21:00.002+01:00

Jag är helt slut i huvudet. Min uppsatskompis har dumpat mej och jag kan inte lämna in min uppsats vilket betyder ingen kurs i höst. Jag får väl jobba. Så jävla värdelöst, ett helt halvår åt helvete.

Jag är mycket besviken. Mycket.

saknad

2008-07-29T21:34:00.004+01:00

Det är snart natt i Oslo, jag sitter ensam i fönstret till vår lägenhet. Ensam, de andra sover, och det blixtrar. Jag tror att Norge är lite mer magiskt än Sverige. I Norge finns det djupa fjordar, berg och dalar som gör att det blir spännande väderfenomen. Blixtar! Åska. Här kan man tänka sig att det finns både troll och jättar. Jag är nästan säker på det. Nu lyses hela himlen upp av samma sorters blixtljus som i filmen om Ronja. Ni vet, den natten då hon föds. Det är fantastiskt fint. Och jag är alldeles ensam nu. Litegrann ser det ut som att någon tänder och släcker en lampa fort, fort. Man hinner se stadens silhuett och människors ansikten nere på gatan i någon sekund innan den här "någon" släcker lampan igen. Spännande vad man kan hinna se!

Jag har sällskap jämt här i Oslo. Det orkar man ju inte med i längden, jag har upptäckt att jag är mycket mer beroende av att få gå undan, umgås med mig själv, än jag tidigare trott. Så jag tar promenader. Långa promenader på gator jag inte vet vad de heter. Upp och ner. Jag försöker lura mig själv att gå vilse, göra promenaderna spännande. Går går går tills jag hittar rätt igen. Lyssnar på sommarpratare i mp3n. Stannar, tittar på tanter, sitter i gräset, tittar på fula hundar, går vidare..

Jag hoppas kunna åka hem i helgen. Det vore skönt med en paus och så fyller jag 25 på söndag. Känns fånigt viktigt att ha såna man tycker om kring sig då. Ja, fånigt, barnsligt. Sån är jag.

saknad

2008-07-08T21:15:00.015+01:00

"Jag är i Oslo." Så har alla mina brev/kort/emails/telefonsamtal och msnkonversationer börjat den senaste veckan. Men så är det alltså. Jag är i Oslo, jobbar på ett lager och dör en smula inombords varje morgon när klockan är tio i sex och alarmet ringer. Jag bor med M1 och M2 i en pytteliten lägenhet som egentligen är mer ett studentrum med kokskåp. Trångt. Men det är kul också! Jag försöker se det positivt att man faktiskt får som en liten mini-"semester" i ett nytt land samtidigt som man tjänar pengar (mer pengar än i sverige). I helgen ska vi låna en bil av M2:s kompis oh åka och titta på fjordar. Vi har åkt båt till vackra öar, solat och badat där, gått på muséer oh druckit vin i en park. Jag trivs med mina rumskompisar även om vi är i ansiktet på varandra 24/7.

Oslo är väldigt väldigt vackert. Jag visste inte det! Vi bor högst upp i ett hus som ligger typ 7 minuter från centralstationen där M1 och jag tar tåget till jobbet vare morgon. Väldigt centralt alltså och med en utsikt som inte går av för hackor. Vi ser stad och berg, och mera berg. Mycket fint. Nu är det bara lite mer än en månad kvar innan jag får åka hem till min Lundafamilj och den månaden kommer jag ha fullt upp! Ska försöka se så mycket av staden som jag bara kan. Och delar av övriga Norge också om jag bara får tid.

Jag blir väldigt glad när jag får e-mail ska ni veta! Känns lite långt bort från allt här. Men bra. Långt bort men bra.

all in

2008-06-20T01:09:00.004+01:00

Det är sällan jag gillar bilder på mig själv. Jag tycker bara att jag ser tillgjord ut, att min haka ser ut som prinsessan victorias, eller att min näsa ser ut som en backhoppningsbacke. Men den här bilden tycker jag om. Jag ser så jävla lycklig ut. Jag har funderat mycket de senaste dagarna. På att jag är lycklig. Men att det finns sånt som jag saknar också.

Imorgon är det midsommar. Jag ska spela golf, äta paj och dricka snaps. Sen ska jag hoppa små grodorna, dricka ännu mer snaps och vakna i ett dike med smutsiga knän. Om jag har tid ska jag plocka sju sorters blommor. Jag tänker må väldigt bra. Det tänker jag.

Livet är recyklat

2008-06-09T16:03:00.004+01:00

Livet är recyklat. Fin tanke va? Idag när jag satt och läste råkade jag titta ner på min händer och insåg att de såg ut som min mammas. Samma struktur, benlinje, ådror. Samma sorts solbränna över knogarna. Allting kommer igen. Det är samma material som används om och om igen. DNA som kopieras, återanvänds, dör och förmultnar i en kropp och lever vidare i en annan. Det är väl en fin tanke? Ger lite tröst. Ingenting försvinner, det bara omformas. Va? Väl?

Runtruntrunt går det.

Det fungerar tydligen på samma sätt med känslor och människor. Man träffar folk man gillar, man slutar träffa dem, man träffar nya, lär sig tycka om dem och så försvinner de och ersätts av andra. Till en viss gräns kanske, nån gång hittar man ju förhoppningsvis hem. Eller ger upp, beroende på hur man ser på saken. Med ett par dagars mellanrum har jag fått två olika låtar skickade till mig. Först var det den här. Och sen den här. Ni ser kopplingen - ja? Runtrunt!

Men det är okej. Det måste vara okej! Det gäller att kunna ta och ge, tänker jag. Speciellt här i Lund tror jag. Bubbelstaden. Som inte är på riktigt. Folk kommer hit, pluggar, festar, är fulla och träffar vänner som är så ohyggligt jävla nära under en kort period. Sen flyttar de, sprids åt håll och kanter, och man håller kanske i bästa fall sporadisk kontakt på Facebook. Typ.

Runtrunt. Det går runtrunt. Livet är recyklat. Inga känslor försvinner, de bara omformas i nya kroppar.

Jag fattar.

blablablabla

2008-06-05T20:04:00.004+01:00

Argh! Nu får ni snygga, trevliga, roliga, fantastiska tjejer sluta prata och traggla era tråkiga, konstiga, tysta, dubbeltydiga, underliga killar. För jag orkar inte lyssna mer! Jag orkar inte analysera precis allting han sa förra lördagen, hur smset han skickade efteråt egentligen ska tolkas och varför han inte avslutade med "kram".

Jag pallar inte mer!
... Inte idag i alla fall. Återkom gärna i morgon. Om inte jag hinner före till er det vill säga. Suck.

Vacation!

2008-06-05T19:12:00.029+01:00

Jag har varit på semester i Skåne. Det var sjukt fint! Vi har tittat på Ales stenar, klättrat i skånska berg (de är som Uppländska kullar ungefär) och tältat på en strand. Vi har även hunnit med att äta kakbuffé, grilla banan, nästan bli yxmördade (det var tydligen bara en katt utanför tältet - men det LÄT väldigt läskigt!) och samla stenar. Jag är lite imponerad över att mitt knä höll hela vägen, men det gjorde det. Det gör visserligen lite ont, men jag tror att det kan vara bra också, så att man vet om när man överansträngt det.

Jag har inte så mycket planer den här veckan, bara småsaker. Jag ska fixa lite böcker, läsa lite om jag orkar och träffa lite folk som åker iväg till storstan snart. Det är konstigt att ha sommarlov utan att egentligen ha gjort sig förtjänt av att ha lov. Men äh! Konstigt - schmonstigt, det är ju inte som att jag inte njuter. Började på en ny bok i dag. Snabba cash. Har försökt läsa den innan men aldrig riktigt orkat med. Den känns bättre nu. Måste bero på mig?

Schlafen por favor!

2008-05-28T02:35:00.005+01:00

I dag (igår) hade vi tremånadersdag. Den firades på ett ganska slött sätt genom att vi övade på att bli världsbäst för att vinna OS i potatissäcksimitering. Bland annat. Fast tre månader är ganska snålt räknat tycker jag.
Snart blir det i alla fall Skåneutflykt! Vi ska till Hasse & Tage-muséet, äta kakbuffé (har ni hört nåt bättre?) och tälta. Och promenera på stranden! Och så ska vi titta på dom där stenarna. Får se om de är nåt att glo på.

Teatervecka slut - liv i retur?

2008-05-28T01:19:00.011+01:00

Jag har spelat teater. Jag har spelat teater och jag har spelat teater. Jag har druckit öl, bastat, trasat sönder mitt knä, kissat från AF-borgens tak (nästan) och umgåtts med dom som jag tycker allra bäst om. Jag har spelat teater. Jag har sett mina fina kompisar spela teater i kostym och väst, jag har sett min pojkvän spela teater i genomskinlig klänning och penishållare.

Jag har spelat teater.

Jag har snackat skit, jag har spelat munspel, jag har sjungit stämsång och jag har varit vaken. Jag har druckit vin, jag har skrattat så jag fått kramp, jag har dansat twist och jag har varit kär. Jag har fått morfin på sjukhuset, jag har blivit omkringburen i AF-borgen, jag har kört rullstolsbana på stora scenen och jag har gråtit floder.

Jag har spelat teater.

Egalias döttrar - reminder ..

2008-05-13T01:06:00.002+01:00

Jag är trött. Mycket mycket trött. Igen. Och föreställningarna har inte ens börjat. Ojoj. Jag är riktigt nervös för uppsatsen. Förstår inte hur jag ska hinna skriva så mycket på så kort tid!

Saknar att sova med C. Det känns som att det var jättelängesen vi fick ha en heldag i sängen sådär som vi kunnat ha nästan varje helg de senaste månaderna. Jag saknar att inte behöva kliva upp, prata i timmar, somna om lite och gå upp och äta ambitiös tjockismat (Pasta Al fredo, Hasselbackspotatis och Thai-take-away). Vi sover tillsammans ganska ofta, eller ungefär jämt förutom den senaste veckan, men det känns inte som att vi fått nån vidare kvalitétstid på sistone. Jag skulle vilja kunna säga att det löser sig efter föreställningsveckan, men så är det jobb i Stockholm, uppsatsuppsatsuppsats och sen jobb och tillfällig flytt till grannlandet. Just nu skulle jag vilja pausa livet, trycka på paus så att alla stod still utom jag. Och C, han kan också få vara vaken (det var ytterst nära att jag stavade vaken med N nu, freudian slip på tangentbordet?)

Jag borde sova. Ja, det borde jag. Nu ska jag sova.

Glöm inte EGALIAS DÖTTRAR!

En och några till.

2008-05-11T21:26:00.003+01:00

Konstig natt, konstig dag ..

När jag kom hem efter att ha grillat med Peter och hans jättetrevliga kompisar hade min mysiga sitta-i-solen-och-dricka-öl-fylla avtagit och ersatts med en lätt huvudvärk. På Parentesen var brännbollsfinalen i full gång och när jag låg ner i sängen kände jag hur basen dunkade i min bröstkorg, precis som när man är på en klubb som spelar för högljudd musik. Min ljuskrona klirrade, även den i takt. Jag försökte stänga ögonen och slappna av, men det var omöjligt att sova. Jag pratade med C som hade AF-festivalen precis utanför sitt fönster. Det var nån slags metal eller vad han sa. Ja, där kunde jag ju inte sova. Och inte han heller. Så då kom vi på att vi skulle sova utomhus. Jag packade sovsäck och varma kläder och så möttes vi utanför Delphi. Natten spenderades högst uppe i Sankt Hans backar, under bar himmel. Vi tittade på stjärnor (hittade Karlavagnen och nån slags triangel) och hade en sån där stor Disneymåne i nästan samma höjd som backen. Mycket romantiskt.

Jag vaknade av att C frös och misstänkte att vi höll på att bli attackerade av ett gäng kråkor som cirkulerade kring oss. Jag råkade tydligen säga att om han försökte väcka mig en gång till skulle jag hugga huvudet av honom, men jag tror faktiskt att jag sov. Jag sov väldigt bra på den där backen. C sov inte alls bra. En stavgångare hade tydligen sett oss en stund tidigare, men tvärvänt när han sett att vi låg mitt i hans motionsspår och då var klockan bara halv sju. Vi misstänkte att flera motionärer skulle anlända inom kort, så gick vi hem till C och sov några timmar innan repet.

Resten av dagen har spenderats i AF-borgen. Premiären närmar sig med stormsteg. Vi har repat och repat och repat och byggt publikgradänger. Jag är trött nu. Trött i kroppen och trött i huvudet. Jag misstänker att själen eventuellt är lite trött också, men jag vet inte. Låter logiskt att den skulle vara det. När nu allt annat hos mig är så utmattat.

Jag borde skriva uppsats. Det gör jag inte. Jag är trött - kanske till och med i själen ju! Då måste uppsatsen kunna vänta till i morgon? Right?

Monchichi

2008-05-10T08:55:00.007+01:00

Upp och ner va? I dag är jag allergisk och sur. Min näsa kliar, mina ögon rinner och jag känner för att med båda händerna möblera om ansiktet - runt runt - för då kanske det slutar klia. Det är dessutom dagen för den stora brännbollsfinalen (ni som läste den här bloggen när jag flyttade till Lund vet vad jag pratar om, ni andra kan youtuba på Parentesen och brännboll). Jag vet inte om jag ska spela nån brännbollsmatch, men jag hoppas inte. I vilket fall klarade vi oss undan jumbofinalen. Inte tack vare min insats dock, även om jag faktiskt sprang som en skållad råtta så blev jag utebränd en gång. Det blev i och för sig nästan hela gänget, så ..

I natt sov jag hos D. Hon hade möblerat om och när hon somnat låg jag och läste Egalias döttrar. Nu är det snart dags! Jag börjar bli orolig att det inte ska komma nåt folk. Fast det kommer det ju göra (alla ni som läser till exempel!) Här kan man boka biljetter! Är inte jättepepp på att spela brännboll idag. Och jag är definitivt inte pepp på att få skräp på mig! Jag skulle hellre ta mina böcker och sätta (lägga?) mig i en park och läsa och bli brun. Känns som en bättre plan.

Faktiskt låter det som en så bra plan att jag tänker genomföra den efter avslutad dusch.

Baldrianus lille vän ..

2008-05-08T00:13:00.006+01:00

Allt kommer gå bra! Jag är övertygad. Jag brukar ha tur! Jag har fler personer som säger att de tycker om mig - till och med älskar mig – än jag förtjänar. Jag tycker fina saker ramlar ner i knäet på mig lite nu och då, till och med när det ser som mörkast ut brukar det reda upp sig. Jag hyser hopp om ett fint liv! Teatern har premiär nästa onsdag och jag hoppas att ni kommer allihop ni som läser det här. Det skulle göra mig glad.

I dag har jag tänkt litegrann på det här med manlighet. Och vad som är attraktivt. Jag hittade nämligen en låda med gamla pojkvänsbilder, brev och sånt där som jag samlat på mig. Med det nuvarande inräknat (det har inte varat så länge, men!) har jag haft tre riktiga förhållanden. Och ett kort som jag inte riktigt räknar. Tre män ( - pojkar?) har varit viktiga för mig. De är totalt olika alla tre och jag har tyckt om dem allihop, fast på olika sätt. Jag trodde förut att jag hade en speciell ”smak” men egentligen tror jag inte att jag har det – när jag tittar på bilder ser jag bara tre fantastiska personer som inte har det minsta gemensamt. Jo, att de är fina och bra personer möjligtvis. Och att de tyckt om mig tillbaka.

Jag tänkte först, när jag satt och funderade, att det är tråkigt att man så lätt tappar kontakten med sina expojkvänner. De är ju personer som man tyckt sådär ofantligt jättemycket mycket om. Men sen insåg jag ju att det nog inte är så lätt att byta relation med dem. Att ställa om, bygga ett nytt sorts förhållande. Allt sånt skulle ta så ofantligt lång tid och kräva så mycket energi. Det blir nog lätt så att man hittar någon ny att tycka om istället. Och lämnar det gamla bakom sig. Struntar i att reda upp och reda ut, för det gamla har ändå ingen betydelse längre. Man orkar inte mer. Man slutar ringa och efter ett tag inser man att den där personen som brukade vara ens vardag inte har sett den nya tröjan man tycker så mycket om, eller inte vet att man börjat på en kurs i Tae kwan do. Kanske har man en annan persons tandborste i sin tandborstmugg till och med. Någon annans favoritfrukost i sin kyl. Men det kommer ju en fin punkt när man kan titta på gamla bilder, vara tacksam för det som var, men samtidigt nästan lika tacksam för att det är över och man kan ägna sig åt den långsamma (i mitt fall!) processen att gå vidare.

Jag är ju en sucker för nostalgi och jag erkänner att jag älskar att vältra mig i det här. Men no worries kära vänner, jag är inte ledsen på riktigt den här gången, bara en smula retrospektiv. Jag mår bra. Och jag är så glad för det. Jag vet att jag tjatar om det, men det är som att jag inte riktigt vågar tro på det. Jag var så ledsen så många år, nästan utan att veta om det. Jag visste inte att livet skulle vara såhär.

Jag är lycklig och .. - KRISTOFFER! Vattnet har gått!

Livet och den där andra - döden var det visst.

2008-05-05T23:11:00.003+01:00

Livet är stort och märkligt.

Idag, på vägen till polishuset, cyklade jag förbi den där platsen där en 23-årig tjej från Dalarna blev överkörd av en buss på valborg. När det hände hade bussen avgått från en gymnasieskola i närheten. Bara några minuter tidigare faktiskt. Den var full med tredjeårselever på väg till Prag.

Jag tänker på att livet är mycket stort och märkligt. Den ena sekunden är man berusad, kanske har man druckit öl i stadsparken och är på väg att vila lite hemma innan kvällens vidare festligheter. Den andra sekunden blir man knuffad framför en buss och blir så mosad av däcken att polisen först tror att man är en avliden man.
Livet är också märkligt (och mycket stort). Den ena sekunden sitter man på en buss för att åka på klassresa till Prag. Den andra sekunden känner man att bussen kör på något mjukt och hör busschauffören skrika.

Hur går de här eleverna vidare? Hur går tjejens allra mest älskade vidare? Busschauffören?

This is the year it all will happen

2008-05-03T13:05:00.004+01:00

S är i Barcelona. Hon bor i ett ockuperat hus och sover utomhus på en terass. Jag är så avundsjuk så jag går sönder. Jag gillar Lund, men ibland är det bara för litet och välorganiserat. Jag skulle vilja ha lite äventyr! Jag och S ska ju skriva uppsats väldigt långt bort i höst, men jag skulle vilja åka NU! Känner mig lite instängd även om jag trivs sjukt bra med allt folk här, och mitt liv i stort. Jag känner för att bli smutsig, åka lite hipp som happ, dit man hamnar liksom. Jag vill sova i en park och åka tåg och dricka fulsprit och titta på nya saker, träffa konstiga människor, träffa fina människor, se solen (helst) och oroa mig över att ha för lite pengar för att överhuvudtaget komma hem. Jag vill frysa om fötterna, ha lortiga tår och jag vill ha den där känslan av att inte ha nån aning om vad som kommer hända i morgon! Jag vill röka egenrullade cigg på en trappa långtbortistan under ett mögligt tak när det regnar och jag vill åka spårvagn i en stad som jag aldrig ha sett. Sen vill jag tokdansa med folk som plötsligt dansar som de aldrig gjort annat.

Jag vill ha! Och jag vill ha NU!

Tack.

2008-04-29T23:37:00.000+01:00

¿Por qué?

2008-04-15T21:05:00.008+01:00

- SNÄLLA!!

När man ändå släpar sig till träningen tre-fyra gånger i veckan, är då inte det minsta man kan begära bra musik och peppande ledare på passet? Om inte den här stånggympa-jeppen med brillor och babyshorts slutar spela Marie Sernholts "I love making love in the morning" tänker jag nästa termin dumpa Gerdahallen till förmån för Friskis & svettis (som för övrigt är mycket bättre, men även dyrare och längre bort). Jag menar, hur ska man kunna hålla sig på gott humör och koncentrera sig till den här texten?

I need your hands all over me Don't be shy now I know you got the know how So please, please I can't help myself Cause I love making love in the morning Baby let the sunshine in And let it all begin Cause I love making love in the morning Your breath against my skin I feel you deep within (!!!)

Jag gympar inte en enda gång till i takt till den där skitlåten. Och jag saknar Friskisledarna som är alldeles peppande, de här Gerdahallsledarna är trååååkiga! Jag saknar Gay-Christer!

Att raka eller inte raka. Det är frågan.

2008-04-09T07:16:00.001+01:00

Inför pjäsen tänkte jag att skulle sluta raka mig under armarna. "Bah" tänkte jag, "det blir en piece of cake - hur svårt kan det vara?" Jo, det var ganska svårt visade det sig. Det är jobbigt att gå och träna och ha hår under armarna, det är jobbigt att låta nån ligga på ens arm när man misstänker att man killar personen under näsan med sitt armhålehår och man blir väldigt väldigt mån om att inte lyfta på armarna när man har linne på sig. I dag skulle jag boxas med min korregranne och fick panik tio minuter innan vi skulle gå. Jag kände att jag inte orkade mer! Jag klarar inte av fler fjortonåringar som tittar på mig med avsmak (jag skojar inte!) Jag orkar inte med det här fokuserandet på mina armhålor!

Jag vill ju hemskt gärna vara en sån där tuff person som inte bryr sig ett jota om hår eller inte hår, men när jag ser mig i spegeln, hårig och dan, så känner jag mig faktiskt på gränsen till äcklig. (O?)lyckligtvis hittade jag ingen rakhyvel innan träningen och fick se ut som den ryska kulstöterska jag nog egentligen är genom hela passet. När jag kom hem var jag övertygad om att jag skulle raka av hela joxet och tog den här bilden som ett minne av jobbigare tider. Men så när jag stod där i duschen kände jag mig fånig. Herregud, varför nojja så mycket över lite hår? Det är ju ett experiment! Lite mer tåga får det nog lov att vara i mig. Varför känner jag att det är så jobbigt? Fånigt!

Håret är i alla fall kvar, och på utväxt. Tills på torsdag i alla fall, för då ska jag träna igen. To be continued helt enkelt.

Trimmed to make me

2008-04-07T14:43:00.000+01:00

scratch

2008-04-05T18:52:00.007+01:00

Jaha! Förra veckan läste jag en artikel. "Fotboll kan förändra ditt liv på en säsong" hette den. Och det lät ju lockande. Sagt och gjort. Jag bad Adam bli min fotbolls-coach. Han ska lära mig om fotboll och så. Så idag har vi har varit på fotboll. 07.00 klev jag på en lördagsmorgon ur sängen och satte mig på bussen till Södervärn, Malmö där Adam mötte upp. Vi åkte och tittade på knattefotboll och (tror) att vi såg en match mellan P99-lagen Kulladals FF och Vintrie. Varför? Därför!

Adam och jag tyckte att det var så pinsamt att det kom så lite folk så vi bestämde oss för en unge som vi tänkte låtsas var vår ifall nån frågade. Jag döpte honom till Tobias, kallade honom lite familjärt för Tobbe också, men sen visade det sig att han spelade i fel lag så jag fick inte hejja på honom mer. Då tog jag en ny liten stadig unge som såg ut som en mullvad istället. Jag orkade inte hitta på nåt namn till honom så vi kallade honom kort och gott "24 - Kristensen" för det stod så på hans rygg. Jag skröt sen med att jag måste ha öga för fotboll eftersom jag pekade ut en så bra spelare så fort. Fast egenligen tog jag bara honom för att han var söt. Det var roligt i alla fall. Jag frös om fötterna, bandyklappade i tjocka vantar lät litelitegrann sådär besviket "uuuuuuuuhh" som alla killar lät när det var nära att bli mål och sånt.

Sen åkte jag och Adam och fikade och pratade om fotboll. Fast inte om knattefotboll utan om allsvenskan och sånt. Nu har jag lärt mig jättemycket. Till exempel vet jag att han Zlatan har spelat i Juventus och spelar i Inter (?) Det är fotbollslag i den italienska motsvarigheten till allsvenskan. I Italien heter den ... Vänta, jag kan det här! Inte La liga, det var i Spanien .. Aja, i alla fall är det som allsvenskan fast i Italien ja. Det var poängen. Och så fick jag reda på att jag bör hejja på MFF. Adam sa att jag även kan hejja litegrann på Sirius eftersom jag kommer från Uppsala, så det gör jag nu. Idag har jag varit en duktig fotbollssupporter och varit inne på MFF och läst saker om dem. Fast jag fattar inte allt, ska be Adam eller Sussie förklara.

Nu ska jag gå till Stina och baka kaka och dricka vin. Kanske titta på film också. Hej på er!

Therapy they say

2008-04-04T20:21:00.005+01:00

Jag har en kompis som heter C. I hans telefonbok ligger jag inlagd som "Josefinaste". Och jag har fått en egen kudde i hans säng. En som bara jag får sova på! Och så har jag en kompis som heter D. I går kom hon överrasknings-hit, bara sådär, med glass, bananer och choklad och gjorde milkshake. Jag gjorde pärlplattor.

Här är dom! Visst är de fina?

Nu ska jag fortsätta dricka vin med mig själv. Lite tragiskt, men det blir roligare när man gör armband samtidigt! Just ja! Det var ett aprilskämt det där andra!

Jojomensan!

2008-04-01T18:13:00.003+01:00

Så var det officiellt då .. I början på oktober. Jag ser fram emot det här!

number one

2008-03-23T01:08:00.006Z

Nya ord jag lärt mig under det senaste halvåret:

Klunsa - Sten, sax, påse alltså. Aldrig hört tidigare.

Han - uttalas haaaaan, och det betyder att man är tagaren i kull. Tydligen stockholmskt uttryck. Borde jag ha hört, men icke.

Tramsbyxa - betyder att man är fånig.

Glytt/glyttig - barn/barnslig. Jfr "glytta dei ente!"

Glyttebyxa - vet inte om det är ett riktigt uttryck eller om C bara hittat på det för att jag är så utomordentligt tramsig? Betyder väl barnslig OCH fånig då antar jag?

Hutta - kasta. Jfr "nä den rälia sauken kan du hutta".

Ihopa - ja, att två personer är IHOP, eller att skosnörena sitter IHOP, eller, ja ni fattar ..

Cyklen - ibland undrar man ju om inte skånska egentligen inte är en dialekt utan ett talfel. Det heter cykel. Faktiskt.

Päror/panntofflor - potatisar. Ja, det är på riktigt.

Hossa - strumpor eller loser. Jfr "tau pau dei hossorna!"

Fubbick - dumhuvud ungefär. Jfr "sicka fubbickar ni ei!"

Klyddig - ungefär jobbig, tror jag. Jfr "klydda ente mer me de!"

Maud - mat. Icke att förväxla med kvinnonamnet.

Pittögd - vindögd. Första gången jag hörde det här blev jag mycket förvirrad. Snopp i ögat? Hur? Varför?

Rullebör - skottkärra. De vet inte vad en "pirra" är heller utan kallar helt urskillningslöst alla kärror på hjul för rullebör. Underligt folk. Har hört att man kan säga säckakärra också. Också konstigt. Någon sa att pirra är ett skånskt uttryck för att idka samlag istället. Konstigast.

Redig - bra, eller duktigt tror jag. Jfr "jau dei ei en redig tös!"

Rälig - motsatsen till redig skulle jag tro. Jfr - mening jag hittade när jag googlade "de vau ein rälig påg som to vår katt".

Kötta på - köra hårt, tror jag. På ett ungefär.

Om man vill veta mer finns en hel uppsjö HÄR.

Still alive

2008-03-20T23:50:00.008Z

Jag har glömt bort Tori Amos igen! Hallååå! Varför gör jag det med jämna mellanrum? Är det för att jag litegrann skäms för att jag spontanryser av hennes gälla skrikröst med Bösendorferkomp? Nä? Vet inte om jag riktigt skäms, men hon är ju definitivt en sån som man måste lyssna sig på själv ett bra tag innan man kan uppskatta. Det är absolut ingen bra fest- eller bakgrundsmusik, man måste liksom ta sig tid för inlyssnande alldeles ensam för att kunna fatta grejen. Alldeles själv, utan folk runtomkring. Gärna i hörlurar!

Lite av problemet är väl dessutom att jag inte har nån jäkla stereo, jag spelar all musik på min fjuttdator. När jag har haft fest här har Dev fått bära högtalare från sig, men jag vill ju kunna lyssna på musik på riktigt jämt här ju. Hur hittar man en bra stereo som inte är så dyr? Blocket? Second handaffärer? Erikshjälpen? Hur vet man i sånt fall att den funkar innan man köper den? I vilket fall sitter jag och kollar Toris turnédatum och drömmer om att befinna mig i samma världsdel, i samma land, stad och byggnad som henne någon gång under sommaren då hon spelar en massa i bland annat Tyskland. Jag skulle lätt kunna åka till Tyskland för att lyssna på henne. Jag vet ingen annan artist som jag skulle kunna bli ett sånt där skrikande pojkbandsfan om jag såg, men för Tori .. Ahh, det är grejer det!

Nu skulle det vara väldigt lätt för mig att länka till en massa fina Youtubeklipp med Tori, men det tänker jag inte göra, för jag tycker att ni ska lära er att tycka om henne av er själva! Jag ska köpa de två senaste skivorna som jag inte köpt (ja, köpa dem PÅ RIKTIGT!) och sen ska jag fixa nån slags stereo, eller bara högtalare till datorn eller vad vet jag, men sen kan inget stoppa mig! Jag ska lyssna på Tori Amos 24/7! Ni får bära ut mig härifrån, skrikandes!

Moahahahahahhahahha!

I morgon åker jag till Uppsala där jag ska äta saker. När jag kommer tillbaka hoppas jag vara frisk igen så att jag kan gå och träna med M. Fast boxning är väl inte att tänka på kan jag tro, hon vill bara gå på pimpinetta saker som aerobics. Nästa vecka ska jag ha spelkväll hemma hos mig tänkte jag. Ska sno med mig spel hemifrån och så får folk ta med egna. Kanske blir knytis för jag har tenta på lördag och tror inte att jag är jättesugen på att baka en massa när jag borde plugga. Eller, det klart jag kommer vara sugen på att baka istället för att plugga, men jag FÅR inte.

Facebook är ju en väldigt underlig grej. Nu har jag i ett par dagar varit väldigt mycket online där (mest för att jag inte vill skriva på min hemtenta) och jag upptäckte en ny grej nyss. Man kan karaktärisera sina vänner, alltså, välja ord som man tycker stämmer in på dem. Det här är ord som folk tycker stämmer in på mig tydligen:

entertaining fun funny generous helpful lovable loyal relaxed smart thoughtful
Om det verkligen är så är det ju fantastiskt! Det är ju jättesnälla saker! Tycker man sånt om mig? Fantastiskt! Jag blir så glad.

Idag har jag efter-sökt sommarkurser. Valde organisationsteori med genusinrikting som förstahandsval, etik i marknadsföring som andrahand. Sen några andra kurser som jag möjligtvis kan tänka mig att läsa om jag inte kommer in på nån av de andra. Det blir nog bra allting. Eller vaddå, klart som fasiken att det blir bra! Jag är nyfiken på sommaren. Hur den blir? Jobba? Plugga? I Uppsala? Stockholm? Lund? Malmö? Någon annanstans?

Nu: försöka sova? I've got a plane to catch tomorrow.

AJ

2008-03-20T13:39:00.005Z

AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ AJ

Men jaja, jag ska vara neutral.
Jag ska vara Schweitz.

Köpslå om honom

2008-03-18T10:05:00.015Z

Den här helgen var tröttande. I fredags kakkalas hos E som fyllde 17 (eller närliggande tal plus tio!) och så kom P hem och det var roligt. I lördags premiär av Odeli på Lilla teatern och efterföljande premiärfest. Man kan nog inte hitta en bättre lokal att ha fest i tror jag. Det var grymt kul! Vi tokdansade på scenen, spelade piano i foajén (...) och drack vin i sminklogen. Jag hade hur kul som helst och vid femsnåret somnade jag på en av publikbänkarna och vaknade sju av att P och C tyckte att vi skulle gå hem.

Idag är det snö ute, sån där snö som ligger kvar på marken. Jag protesterar genom att inte gå ut alls. Det gjorde jag i och för sig inte igår heller .. Men idag är det av protesterande orsaker!

Förra veckan hade vi en gästföreläsare från Malta som pratade om bloggar bland annat. Han frågade vilka av de som var på föreläsningen som bloggade. En kille och en tjej svarade ja. Killen sa rätt upp och ner att han mest bloggade om andra bloggar. Om folk som inte hade nåt att säga, såna som bara bloggade om "crap". Sen publicerade han även sina egna etsningar. Tjejen rodnade när hon skulle svara och stammade att hon nog var en sån som bloggade om "crap". Jag skulle verkligen verkligen vilja veta om det är så, eller om det faktiskt var tvärtom, den där tjejen är rätt så klipsk, men killen vet jag inte om jag tror att han är så bright. Jag är väl också en sån där som crapbloggar, men det struntar jag i. Den här bloggen är mest för mig själv och mina kompisar. De kan hitta bilder på sig själva här, se vad jag håller på med om vi inte hörts på ett tag .. Det gör mig inget att jag är en crapbloggare!

Idag har jag inte skrivit så mycket på min hemtenta (inte alls- än!) men tänkt desto mer på min gamla klassiker "om det blir jordbävning och jag måste välja mellan att rädda -den eller den- personen, vem skulle jag välja?" Och så tänkte jag vidare på familj, vilka ingår i min familj? Vilka skulle jag rädda om jag kunde välja tio personer? Är nya personer viktigare att rädda, eller ska man rädda såna man känner bättre? Hur ser kriterierna ut egentligen? Och jo, den här bloggen handlar om crap, för det där kommer ju aldrig bli en verklig situation. Det är precis lika fånigt som den historia min kompis amerikanska pojkvän frågade om henne inför sin stundande europatrip: "Om jag åker på samma buss som ett par blonda, svenska tvillingar med silikonbröst och en bakomliggande karriär inom porrindustrin och en av tvillingarna ramlar av bussen i Österrike och det enda sättet jag kan rädda henne på är att ligga med henne - är det okej då?"

Jag minns inte vad hon svarade. Om hon överhuvudtaget gjorde det. De är i alla fall inte ihop längre.

Min bästa mormor

2008-03-12T00:16:00.003Z

Min mormor är världens bästa mormor. När hon opererades för några veckor sedan var jag lite orolig att det inte skulle gå bra. Det kändes konstigt att inte vara hos henne och kunna säga att det skulle gå finemang det här med operationen, så jag skrev ett brev istället. I brevet, som var rätt så långt, skrev jag att jag älskade henne och en del saker som jag tycker är speciella med henne. Och så sa jag förstås att hon inte fick gå och dö. Idag när jag pratade med henne sa hon alldeles grötigt att hon skulle rama in mitt brev, för det var det finaste brev hon någonsin fått. Hon sa att hon aldrig hade fått något sånt brev.

Jag skrev inte ens något speciellt ju!

Det finns så många saker jag skulle ha önskat min mormor.

Tandborstrensning - lasternas summa är konstant

2008-03-10T16:37:00.006Z

Snart måste jag gå till repetitionen. Jag förstår inte hur jag ska klara av S uppvärmning efter att precis ha ätit en massa ris och halloumi. Det kommer bara inte gå! Idag har jag haft ett seminarie om genus. Allt handlar om genus just nu, jag blir helt snurrig av allt genuspratande!

Snurrig I tell ya!

When you hold me in your arms

2008-03-09T20:30:00.006Z

I fredags hade vi repetition igen. Vi delades upp i killar och tjejer och härmade varandra. Sedan hade vi diskussioner. Jag skulle vilja vara helt neutral när vi gör de här grejerna, men det är svårt. Det personliga är politiskt och jag kan inte rå för att jag blir arg av de här ämnena.

Den första något så när feministiska minne jag har är från när jag är sex år och kom underfund med att det var något fishy med mormor och morfars arbetsfördelning. Varför kokade mormor alltid kaffe åt morfar och varför var det bara morfar som tog långa eftermiddagstupplurar medan mormor förberedde middagen? Senare insåg jag att det underliga i deras relation inte bara handlade om vem som kokade kaffe. Mormor var alltid på tårna omkring morfar. Hon var alltid beredd att fylla hans behov. Ibland redan innan han visste att han överhuvudtaget hade något behov. Så levde de sina liv. Morfar kom hem till ett dukat bord i ett välstädat hem och till en fru som hade samma klänning som hon haft i femton år eftersom han inte tyckte att det var nödvändigt för henne att skaffa någon ny. Jag vet ingenting om hur deras "riktiga" förhållande såg ut egentligen. Dels var jag bara femton när han dog och dels tror jag att man ska vara försiktig med att uttala sig om hur "det och det" parets förhållande är eftersom jag tror att det man ser inte alltid är allt som existerar. Jag tror säkert att de älskade varandra och trivdes tillsammans. Men jag hade nog önskat min mormor mer än så?

För två år sedan var jag med min mormor och köpte henne ett par byxor. Efter ett helt liv av yllestrumpbyxor och snålblåst på låren hade hon bestämt sig för att investera i ett par varma byxor med resår. Hon berättade att hon alltid tyckt det verkat vara så praktiskt och snyggt med byxor, men att hon aldrig skaffat några eftersom hon när hon var liten inte fick för sin moster och att hon senare avstått eftersom morfar inte tyckte att kvinnor klädde i det.
- Man såg ju inga ben, sa han.

Det är lätt att avfärda det här som problem som inte längre existerar. Tjejer har byxor hela tiden nu, och pojkar har hemkunskap och alla borde väl vara glada och nöjda, eller?

Jag vet inte, men mitt senaste förhållande tog (bland annat) slut eftersom jag var trött att hela tiden vara på tårna. Det handlade inte om att jag alltid lagade mat eller städade (jag hatar att städa och den här gången bodde vi inte ens tillsammans) utan att jag kände att jag alltid gav mer än jag fick. Alltid var jag uppmärksam på hur han mådde. Var det något problem, kunde jag lösa det, hjälpa till? Kunde jag krama honom så att det blev bättre? Göra något? Jag skrev i princip en av hans hemtentor, peppade honom att plugga, uppmuntrade utlandsresor, kom med peptalks .. När skulle han göra samma sak för mig? Bekräfta mig och mina behov? Det hände aldrig och i längden kan jag inte leva så. Jag fungerar inte som min mormor, men det krävdes en del bokläsande (Min mosters migrän och Det kallas kärlek bland annat) för att få mig att inse att anledningen till att jag aldrig kände mig som en del av en enhet med den här personen delvis kunde vara strukturell. Det är inte bara jag som vänder ut och in på mig själv för att den person jag lever mitt liv med ska älska och uppsakatta mig. Det finns fler. Och vi är mest kvinnor.

Orsaken är väl delvis att män inte får lära sig att vara uppmärksamma på kvinnors behov på samma sätt. Det finns studier som visar att flickor redan på dagisstadiet uppmuntras att "hjälpa till", till och med de jämnåriga pojkarna fast de borde klara sig lika bra som flickorna. Pojkarna kan koncentrera sig på andra saker än att "vara duktiga". Det är, enligt mitt synsätt (och mitt synsätt rular här, det är MIN blogg!) ju inte så svårt att inse att det i förlängningen leder till att kvinnor gärna väljer "vårdande" yrken som sjuksköterska och lågstadielärare. Det är ju det de tränats till sedan de var små - att vara uppmärksamma på andras behov och att försöka tillfredställa dem! Jag är alltså övertygad om att det är något man tränar upp, viljan till omsorg och att vara till lags.

I dag när C och jag låg i sängen hörde jag att han drog efter andan, men sen kom det inget prat, så jag frågade "hmm"? Han skrattade och sa att han tyckte att det var konstigt att jag alltid kan känna av att han tänkt säga något utan att han egentligen sagt något. Han sa det som att det var något positivt, men det vet jag egentligen inte om det är för mig. Jag registrerar vad han gör, jag lyssnar på hans andning och jag är helt enkelt uppmärksam. Nu är han en av de mest lyhörda killar jag träffat, han är bra på att känna av stämningar och strömningar, men jag blev ändå orolig för hur lik jag är min mormor ibland.

Jag har dessutom tröttnat på att försöka förklara den här grejen för den jag är tillsammans med, jag tänker aldrig mer försöka förändra någon, det är lönlöst, alltså måste jag själv förändras. Jag ska inte längre försöka tillfredställa alla behov och jag ska försöka sluta lyssna på hur C andas.

Det är mitt, något försenade, nyårslöfte.

Snart ..

2008-03-06T20:10:00.002Z

Snart åker jag hem till min mamma. Jag längtar.

Av havet får man salt

2008-03-02T20:08:00.004Z

Jag var ohyggligt opepp på fest i fredags när D och jag satt i biblioteket och pluggade. Festen skulle börja klockan sju och halv sex satt vi kvar och jag sa till Disa att jag mycket hellre skulle sitta kvar och läsa än gå på tråkig korridorsfest. Jaha, vi skulle ha Tour des Chambres och jag och L skulle ha festivaltema. Vi hade liveartist (L och hans gitarr), festivalarmband, sovsäck, ljummen öl i hinkar, utströdda kondomer och bajamaja. Succé! Resten av rummen var jätteroliga och jag tokdansade inpå småtimmarna (jag hade ingen aning om att det kunde få plats så många dansande människor i mitt rum!) Sen somnade fyra personer i min säng och dagen efter låg jag och D och pratade till klockan fem när vi höll på att svälta och C kom med thaimat till oss stackars små fågelungar. Så himla bra helg!

Nu har jag varit och tränat och pratat med Anki för första gången på länge. Nu ska jag fortsätta bära ut tomburkar och flaskor från mitt stinkamde festivalrum. Kanske borde vädra lite också.

Muslidikt!

2008-02-27T23:24:00.002Z

Du är muslin i min yoghurt
Krispig och pikant som få
Jag strör några russin på
Och äter upp dig fort, fort

La vita è bella

2008-02-26T14:29:00.004Z

Just i dag är livet fantastiskt (det går upp och ner, upp och ner!) Jag klarade min tenta, jag är verliebt och har tillbringat helgen i sängen utan mat men med hångel och i helgen kanske jag ska till Berlin. Det regnar ute och är allmänt grådaskigt, men det SKITER jag i idag. Jag tänker vara lycklig i dag god damn it! Jag är tacksam över saker jag får. Jag vet inte riktigt vem jag ska vara tacksam mot, men jag vill att den som ger mig fina saker
(Gud? Nä?) ska veta att jag vet att jag får fina saker och att jag är tacksam. Tack! Det känns som att jag kan slappna av nu. Det kanske går åt skogen om ett litet tag allting, men jag kan väl få vara glad först va? Nu ska jag gå på rep och vara glad! Ehh.. För jag sa väl att jag fick en roll i alla fall va? Så mycket för mina goda föresatser om att inte spela teater den här terminen.

Ehh.. Jaja.

Jävla skit.

2008-02-20T00:18:00.004Z

Jag är så trött. Den här jävla influensan tar livet av mig. Om jag inte dör i febersviterna av den kommer jag dö av tristess. Nu har jag legat i sängen i fyra dagar och influensan har hittills:
* Hindrat mig från att gå på Egalias döttrar-audition. Jättekul. Jävla skit.
* Fått mig att kräkas mitt under pågående tentamen. Eller, ja, alltså, jag hann ju ut.
* Ja, det kanske var allt, men i alla fall! Jag är besviken.

Jag har inte pratat med någon sedan i lördags morse om man bortser från E:s snabba visit igår när han lämnade at åt mig. Jag saknar sällskap! Jag känner mig ensam och sorglig! E lovade att han skulle hälsa på mig i morgon, jag ser fram emot det. Förstår inte hur gamla människor klarar av att vara så mycket ensamma som de är!

Apropå gamla människor så saknar jag min mormor också. Det är inte mycket som känns bra nu ska jag säga. Buhuu.

Jobbigt läge

2007-11-28T20:04:00.001Z

Det är en underlig värld vi lever i. Den ena sekunden läser jag en artikel om HIV-smittade tonåringar i Ukraina som lever i tunnlar. Den andra sekunden sätter jag på teven och tittar på en sminkad tevehallåa iförd en pastellfärgad kashmirtröja. Han pratar om mode. Tjejen som bor i den där tunneln har nog ingen kashmirtröja. Absolut ingen i pastell i alla fall.

Jobbigt.

Drama, drama

2007-11-28T14:23:00.000Z

Jaha, katten är räddad. Håkan avbeställde avlivningstiden i morse, två timmar innan hon skulle varit död. Jodå, efter mycket drama och åtta bedrövelser hamnar hon hemma hos Johanna och Magnus i Högdalen. Men jag måste flytta så att jag kan ta hem henne efter jul någon gång. Är man sjuk i huvudet om man flyttar på grund av en katt? Är man skadad på något vis? Var det något som saknades i ens barndom?

Jaja, skitsamma. Titta på katten. Den där katten låg på min mage hela våren när jag grinade och grinade. Hon fick höra precis allting som jag tänkte. Hon satt på min säng och tittade noggrant på när jag sminkade mig och skulle ut första gången i mars. Hon satt i hallen och väntade på mig när jag kom hem på mornarna i april. Hon låg med mig på mormors uteplats och pluggade i hammocken de där varma dagarna i maj. Och i juni låg hon på min säng och väntade på att jag skulle komma hem efter jobbet. Man kan inte avliva en sån katt. Jag får flytta, jag struntar i om det betyder att jag är galen.

en av många

2007-11-26T23:11:00.000Z

Uiiiiii! Fuck "vara försiktig"! Jag är förbaskat nöjd och ringer några varningsklockor håller jag för öronen och skriker - BIIIIIINGOOO, BIIIIINGOOOO! Nu går jag på tesen "bättre lyss till den sträng som brast .." Skitsamma om jag är miserabel om ett halvår, just precis nu, idag, ikväll, den här minuten är jag fruktansvärt förnöjd.

- Uiiiiiiii!

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig

2007-11-23T16:52:00.000Z

Idag beskrev Alex Schulman Gudrun Schyman som "auktoritär och mästrande på ett vänligt sätt" på sin innelista i Aftonbladet. Det tyckte jag var fint. Tänk om jag också kunde få vara lite så. I dag hade vi redovisning av vårat grupparbete. Jag stod framme vid vita tavlan och ställde ledande frågor och gjorde anteckningar om vad de sa. Jag kände mig tyvärr mycket mer som en förvirrad mellanstadielärare än en auktoritär fast vänlig politiker.

Ikväll skulle jag varit askalas i Köpenhamn. Det ändrades dock till att bli en fest i Malmö. Det ändrades i sin tur till att bli nation i Lund. Sen ändrades det till att bli fest i Malmö och utgång i Lund. Det kommer säkert inte bli nåt alls av det här. I morgon kan ni fråga mig "Vad bidde det?" och jag kommer att svara "Det bidde ingenting".

Jodå, jag är positiviteten själv.

Gamla tider

2007-11-07T02:58:00.000Z

03.09.2007	23:40:34	Anarkina	Pjotr	ganska rolig! http://lkfvglfhvgldhcv.com/
03.09.2007	23:42:01	Pjotr	Anarkina	Dom verkar vara cyniska där.
03.09.2007	23:42:22	Anarkina	Pjotr	nja lite? men han är rolig på rikt
03.09.2007	23:42:57	Pjotr	Anarkina	på rikt? där ser man. Inte många som är det.
03.09.2007	23:43:06	Pjotr	Anarkina	typ, fyra-fem stycken, max.
03.09.2007	23:44:03	Anarkina	Pjotr	ja. inklusive dig
03.09.2007	23:44:29	Pjotr	Anarkina	Är jag rolig på rikt?
03.09.2007	23:44:36	Anarkina	Pjotr	ja!
03.09.2007	23:44:42	Pjotr	Anarkina	Jag vet inte ens vad rikt är.
03.09.2007	23:44:57	Pjotr	Anarkina	Är det som sikt, råg-sikt?
03.09.2007	23:44:59	Pjotr	Anarkina	långsikt?
03.09.2007	23:45:23	Anarkina	Pjotr	både och
03.09.2007	23:45:34	Pjotr	Anarkina	jaha. Då förstår jag.
03.09.2007	23:45:47	Anarkina	Pjotr	långSIKTigt är du rågSIKTIG (och därmed bra för magen)
03.09.2007	23:46:04	Anarkina	Pjotr	grattis till dig!
03.09.2007	23:47:09	Pjotr	Anarkina	Du översköljer mig med komplimanger. måhända helt obegripliga, men ändå. Har du någon baktanke, eller är jag helt enkelt bara så fantastisk?
03.09.2007	23:47:58	Anarkina	Pjotr	Du är rolig och bra för magen. Är detta verkligen helt fantastiska komplimanger?
03.09.2007	23:48:03	Anarkina	Pjotr	Nä?
03.09.2007	23:48:20	Pjotr	Anarkina	Det tycker jag.
03.09.2007	23:48:27	Anarkina	Pjotr	Men du ÄR rolig och du har hittills i alla fall inte visat dig DÅLIG för min mage, så ..
03.09.2007	23:49:30	Pjotr	Anarkina	Jag suger åt mig av dina varma ord och växer en decimeter.
03.09.2007	23:49:35	Pjotr	Anarkina	Snart når jag upp till taket!
03.09.2007	23:50:36	Anarkina	Pjotr	ehh
03.09.2007	23:50:48	Anarkina	Pjotr	nu blir _jag_ generad
03.09.2007	23:51:11	Pjotr	Anarkina	Jaså? varför det?
03.09.2007	23:51:42	Anarkina	Pjotr	ja om du får få komplimanger borde jag ju kommit på nåt bättre
03.09.2007	23:52:29	Pjotr	Anarkina	äsch då, att vara rolig och bra för magen duger gott åt mig.
03.09.2007	23:52:37	Anarkina	Pjotr	fint!

2007-11-05T22:09:00.000Z

Jag skriver hemtenta. Eller, jag har inte riktigt börjat skriva än .. Väntar på inspiration skulle man kunna säga. Såhär ser min skärm ut. Såhär har den sett ut hela dagen. Jag gör allt för att slippa skriva. Detta trots att jag tycker att ämnet är hur intressant som helst! Jag fattar inte varför jag bara skjuter på det hela tiden!

I morgon ska jag titta på en kompis när han spelar bandy, sen jäklar, då ska här skrivas!

Hem eller hem?

2007-10-31T21:09:00.001Z

I morgon ska jag åka till Uppsala. Det gör mig nervös. Är det att komma hem? Men Lund är ju hemma nu? Jag fattar inte! Lund är som en bubbla. Jag vet ingenting om någonting när jag är här. Jag hör inget, jag ser inget av världen utanför, men jag är lycklig. Kan jag verkligen säga att jag är lycklig just nu? Jag brukar inte vara så frikostig med det där. Men jo. Jag är lycklig här. Jag är lycklig i Lund. Jag är nöjd och tillfreds med min tillvaro här. Jag tycker om att man cyklar överallt och jag gillar att träffa nya människor här och jag älskar att vara på ställen där jag aldrig varit tidigare och jag gillar .. Rubbet, jag trivs med rubbet! Tack S för att du fick hit mig. Utan dig hade jag fortfarande suttit och rökt under mormors spisfläkt. (-Eller?)

Lund ser litegrann ut som en kuliss om kvällarna. I hela skåne blåser det så att man har svårt att gå upprätt, men i stan där jag bor är gatorna tysta och stilla. Inte minsta lilla löv rör sig. Kvällar när gatulamporna tänts och jag cyklar över en miljard våta löv brukar jag undra om jag inte egentligen är med i West side story på Dramatens stora scen. Det är så tyst! Suset från min cykels dynamo och min trasiga pakethållare som vibrerar när jag fräser fram över kullerstenen är det enda som hörs. Det är fantastiskt.

Och mitt i allt detta mina vänner. Såna som är nya och såna som är gamla. En familj! Och i alla fall två som jag älskar. (Jag är sjukt sentimental nu, jag har skrivit lycklig och älska i ett och samma inlägg.) Men jag gör ju det. Jag älskar er, fina människor som gör mitt liv mycket bättre och finare än det skulle vara utan. Lova att ni finns kvar när jag kommer tillbaka. Glöm inte bort mig.

Ta hand om Tiffany åt mig, E. S - spara lite vodka åt mig.

Jag saknar er redan!

Ojoj

2007-10-30T02:05:00.001Z

Jag ser den här bilden och plötsligt, för första gången sen jag flyttade hit, längtar jag hem till Uppsala. Jag längtar efter mamma, Håkan, mormor och alla hundar och katter, Magnus och Nellie och familjefikor med kaos och till och med Domkyrkan.

För guds skull, människor ..

2007-10-26T10:27:00.000+01:00

NEJ jag är inte gravid!

observerat

2007-10-22T20:25:00.000+01:00

Livet ..

Det går aldrig riktigt som man tänkt sig, eller hur?

Trist sittning

2007-10-11T19:07:00.000+01:00

Vad är det för människor som läser medie- och kommuniaktionsvetenskap egentligen? Hjälp! I går gick jag på klassittningen i hopp om att de där trevliga människorna som inte visat sig på föreläsningarna, skulle vara där. Det var de inte. (Var är de? De måste ju finnas, eller hur?!) Jag har ju sett hur folk beter sig på föreläsningarna, de viskar taskiga saker om de som pratar - föreläsare och elever - de fnittrar, dricker kaffe, droppar in sent. Men jag trodde kanske att det var tillfälligheter. Nej, det är som att vara tillbaka på högstadiet, eller för den delen - apstadiet. Ett jävla tjattrande helt enkelt.

Jag gav det hela en chans fast jag redan innan kände att nej, det här kommer inte vara kul. Och det var det ju inte heller. Hela kvällen var ett skämt, folk var parodier på sig själva, det var .. inte min grej. Jag skulle vilja säga att min klass består av sjuttio stycken nittonåringar med näsan i vädret och dyra jeans. Och så jag - en gammal tant med tantkjolar och en näsa som visserligen kanske pekar uppåt, men det är väl mer av en missbildning än ett sätt att vara för min del. Jag skulle inte säga något om de faktiskt var trevliga, men om man försökte prata med någon man inte kände (hur skulle jag kunna prata med någon annan - jag kände ju ingen!) möttes man av ett förvirrat ansiktsuttryck som snart förvandlades till ett elakt grin och en massa fnittrande med väninnorna i rökrutan. "Hihihi, har ni hört flickor! Hon pratade med oss! Fast hon inte ens känner oss! Hihihihi!"

Snälla, bara avliva mig. Alltså, bildligt talat.

Ok, två personer var riktigt trevliga igår. Trevliga på ett normalt sätt. En kille som stötte på mig i baren (pinsamt för honom på måndag?) men han hade ju en dold agenda, och en tjej jag har pratat med några gånger efter föreläsningarna. Resten var som urblåsta ägg.

Grejen är den att det gör mig inget att jag inte har några kompisar på kursen om de ändå beter sig såhär konstigt, jag hittar kompisar på andra håll. Men det är ju så onödigt! Och trist! Det vore ju i alla fall schysst att ha några man hängde och pluggade med till exempel. Problemet är väl att vi inte har så mycket tid tillsammans att man hittar de trevliga vid det här laget. Tre gånger tre timmar freläsningi veckan, och direkt efter föreläsningen går alla hem. I nuläget lika bra i och för sig ..

Varför kan inte folk bete sig som vuxna människor istället för att vara fjortisar halva livet? Jag blir bara trött och förbannad. Och så jämför man med teatergruppen - hur man har blivit välkomnad där och det är ju ljusår emellan! Där har folk fötterna på jorden och är vänligt inställda. Det är inte mina klasskompisar.

Klippa gräs?

2007-10-08T21:13:00.000+01:00

För några dagar sedan vaxade jag min överläpp. För min bror har sagt att jag har mustasch och att inga killar gillar tjejer med mustasch. Jag tog det säkra före det osäkra och vaxade. Det gjorde väldigt ont och dagen efter hade jag hundra miljoner småfinnar runt munnen. Jag såg ut som jag hade fått någon slags allergisk reaktion, eller kanske munsår. Nu har det växt ut små, vassa stubbhårstrån. På bara några dagar! De syns mycket mer än mina fjun gjorde från början. Jag ser ut som en fjortonåring med moppemustasch. Charmigt. Tack bror.

Jag ska vara hårig all over i fortsättningen.

Annars? Ännu en dag lagd till handlingarna. Jag är förkyld. Så in i norden jäkla tokförkyld. Och jag har tröttnat! Jag menar - jag äter massor med frukt, jag äter vegetarisk bra mat, tränar ett par gånger i veckan, går i trappor och cyklar, tvättar inte händerna med bakteriedödande tvål och brukar inte stoppa mina nycklar i munnen - men ändå blir jag sjuk gång på gång. Snart vet jag inte vad jag ska göra. Dessutom äter jag c-vitaminbrus en gång om dagen. Jag har ju till och med slutat bita på naglarna! (Läste att man fick i sig mer bakterier på det sättet än om man slickade en offentlig toalettstol ...)

Jaha, vad har jag mer gjort? Jo! Jag har varit otrogen i tre timmar! Och tittat på andra som varit otrogna. Efteråt kände jag mig nedstämd, men nu är jag tillbaka till det gamla glada jag igen.

Teater alltså. Jag har spelat improvisationsteater med situationen "du kommer hem och upptäcker din partner i säng med en annan".

Vad trodde ni egentligen? Nänä ...

yadauada

2007-10-06T14:18:00.002+01:00

Nu har jag haft min tenta och jag tror .. eller jag tycker .. att jag borde ha klämt dit ett G, om han inte nu är världens elakaste monster när han rättar. Blev lite orolig när det bara tog mig en och en halv timme att skriva klart, men jag kan ju inte sitta av fyra timmar till bara för att jag ska låtsas skriva mer, så jag gick ändå. Det var några andra som gick strax innan och de mumlade också nåt om att de var överraskade att det gick så fort. Svårt att veta om det var vi som skrev klart fort som är de brighta, eller om det är vi som inte har något smart att säga alls, bara ..

Strax ska jag masa mig iväg till Malmö och träffa Sussie. Vi sa att vi skulle fira tentan på ett vuxet sätt utan alkohol, men nu kan vi inte komma på vad vi ska göra alls. Först vile jag gå på den här pjäsen men den var tydligen slutsåld, och utställningen som var vårt andrahandsalternativ blev vandaliserad i går så det gick ju inte heller .. Herrejösses, det är svårt att försöka göra kulturella, vuxna saker. Det kommer säkert sluta med att vi går ut istället. Vore just typiskt. Jag har blivit förkyld igen förresten. Tredje gången den här sommaren, det måste vara något slags rekord? Nej, nu ska jag snyta mig och sen ska jag ta och lomma iväg till bussen!

forward in a mobile bubble

2007-09-29T17:36:00.000+01:00

David Svenssons bild från teaterfesten. Jag måste sluta fota med mobilen och skaffa mig en riktig kamera.

Uuuuh, jag har ont i huvudet. Jag drack inte jättemycket i går, men jag drack vodka (ur melon!) och trots att jag alltid varit skeptisk till det här pratet om att man blir olika mycket bakfull beroende på vad man dricker, eller vad man blandar, måste jag nog erkänna att jag mår som allra sämst när jag druckit sprit. Jag vaknade dessutom inte förrän 13:30 i morse, vilket ger mig sjukt dåligt samvete. Jag struntar egentligen i det där "man slösar bort hela dagen", (det gör man väl inte om man är uppe senare istället!) men jag känner mig så dååålig. Läste en artikel om det här med A- och B-människor för ett tag sedan. B-människorna är de som vill vara uppe sent på kvällarna och gå upp senare. Man kanske skulle kunna säga att dagens åtta till fem-jobb är ett sorts hets mot folkgrupp eftersom B-människorna allt som oftast är de som får anpassa sig till A-människornas dygnsrytm. Jag är en typisk B-människa. Allra bäst mår jag när jag (inte druckit vodka ur melon och ..) får vara uppe till tre på natten och vakna vid tio-elva någon gång. Jag irriterar mig en massa på att det verkar som att jag ska ha dåligt samvete för det. Folk säger stolta "Ja, jag har ju varit uppe sen sex i morse jag" som att det skulle vara någon slags bedrift. Det är ju hur töntigt som helst. Ja, jag hatar att gå upp tidigt på morgonen, och nej mitt morgonhumör är inte det bästa, men det gör ju inte mig till en lat och dålig samhällsmedborgare, vet nån vad! Trams, säger jag!

I går var jag på födelsedagsfest hos en kompis kompis som fyllde 25. Hon hade gjort det mest ambitiösa plockmatsbordet jag någonsin sett, samt ett fint drinkbord med juicer och frukter att göra drink med. Det var ohyggligt gott och hundra procent vegetariskt dessutom. Jag smet iväg ganska tidigt när jag började märka att alla var mycket fullare än jag och jag ändå inte kunde göra något åt det eftersom min buss hem till Lund strax skulle gå. Men det var trevligt så länge det varade. Ikväll fyller Louise år, men jag är inte riktigt i skick att åka till Malmö ikväll. Det regnar hela tiden (varför berättade ingen det INNAN jag flyttade till Skåne? ) och jag har bara lust att låsa in mig på rummet och titta på teve resten av kvällen. Det går tyvärr inte för jag har tre kapitel kvar att plugga igenom. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Förresten har Sussie och jag sett Mona Sahlin. Hon dök upp i cafeterian där vi brukar sitta och plugga. Vi var mäkta imponerade. Tänk! En kändis i Lund! På den nedersta bilden kan man nästan se en bit av hennes hår någonstans där i pilens riktning.

Ny lugg

2007-09-23T23:16:00.000+01:00

kärvänliga militärer

I'm the devil-DJ!

sussie hittade en favorit!

teatergrillning på taket

min nya lugg

En del av bilderna ovan (Jag är the devil-DJ!) föreställer förresten ett gäng militärer som Sussie och jag fick med oss hem i onsdags. Vi stötte ihop utanför ett falafelställe och de frågade om de fick följa med oss hem på efterfest. Klart de fick! De var helt oväntat väldigt trevliga och väldigt bevandrade inom genusteori. Något vi inte anade innan. Det klart - fördomar, fördomar, men när jag i en plötsligt nykter stund såg genom alkoholdimmorna och insåg att sex militärer (en i grönkläder) satt på golvet i mitt rum och stillsamt sjöng med i Anna Ternheims senaste låt erkände jag mig besegrad. Ge mig en officer - anyday!

Annars har jag gjort det igen. Trots att jag lovade Johanna att aldrig mer göra om det har jag klippt lugg. Själv. Lite lätt berusad. Grattis. Alltid när jag känner mig lite tråkig och vill förändra mig lite får jag för mig att jag skulle vara en riktig hottie om jag bara klippte lugg. Tyvärr glömmer jag alltid bort att mitt hår är ungefär lika tjockt som hästtagel och luggen blir bara en stor .. klump som hänger ut från mitt ansikte. Dessutom är den förstås helt sned och konstigt tjock. Jag bifogar bild och ber alla beakta att det här var den bästa bilden av cirka tio stycken, vilket säger en del om kvalitén på min nya frisyr. Fast det växer ju ut (har jag sagt det förut?)

Jaha, vad har hänt mer? Jag har varit på första teaterrepet! Eller, vi har inte repat än, bara läst igenom manus och grillat på ett tak, men i alla fall! Jag fick på något underligt sätt en roll trots att provspelningen gick så jäkla dåligt och alla repliker bara flög ut ur huvudet på mig när jag stod framför mina bödlar. Jag ska spela tre mindre roller; Abram, vakt och munk. Om jag nu fattade rätt. Det ska bli skoj att köra igång i alla fall, känner mig pepp!

I morgon är det föreläsning igen och om inte mina hatobjekt i klassrummet slutar fnissa och störa under lektionen kommer jag att skära halsen av dem med ett rakblad som jag nyss lagt ner i skolväskan. Då blir de nog förvånade.

Jetzt: schlafen!

Trams

2007-09-18T12:55:00.001+01:00

Livet i Lund börjar arta sig. Jag har börjat spela teater i en teaterförening som verkar väldigt trevlig, har haft korridorsfest och tja .. livet går sin gilla gång, fast i en ny stad. Jag känner mig väldigt nöjd med att ha flyttat hit, jag känner mig gladare och mer levande än på länge, allt är ju nytt! Sen att jag går vilse hela tiden, är förvirrad och inte hittar någonstans, ja, det kan man ju leva med ett tag right?

Strax ska jag träffa Sussie och plugga en stund, sen ska jag på fika med en ny hästkompis (ja, hon är ju ingen häst, men hon gillar hästar ..) och sen ska jag förhoppningsvis plugga ännu mer och sen ska jag flytta ut alla möbler ur mitt rum eftersom de ska lägga nytt golv här i morgon. I'mma keepin busy!

I går var jag på audition för en roll i en uppsättning av Romeo & Julia. Den gick ju käpprätt åt skogen, men det var kul att ha gjort ändå och som bonus hamnade jag (på en litenliten) bild i Sydsvenska dagbladet i morse. Jag är den lilla pricken med kjol och uppsatt hår längst bak, längst till vänster. På torsdag har vi teaterträning och det ser jag verkligen fram emot. Så glad att slippa ta ansvar för teaterlekar etc och bara kunna koncentrera mig på att komma dit och ha roligt. Det underlättar.

Som vanligt är det så att mina blogginlägg är fullkomligt värdelösa när jag är så här glad, så jag ska sluta skriva trams nu. Hej så länge!

Fiskrens på granne

2007-09-06T12:08:00.000+01:00

När någon sa "akta levern" när jag sa att jag skulle flytta in på Parentesen förstod jag inte riktigt vad personen menade. Nu börjar det sjunka in. Den här videon är filmad från balkongen ovanför min och visar den årliga brännbollsturneringen. Det förlorande laget får städa. Tydligen har folk torkat kött i flera veckor i förväg PÅ SINA ELEMENT för att det ska ha ruttnat i lagom tid till turneringen. Folk köper fiskrens för att slänga på sina grannar. De kastar jordgubbar, ägg ...

Varför berättade ingen det här för mig innan jag flyttade in?

Marodör!

2007-09-05T18:28:00.000+01:00

Kanske måste man vara uppfödd i en familj med Sheepdogs för att förstå vad den här bilden föreställer?

Nytt liv!

2007-09-03T23:04:00.000+01:00

Det här är mitt nya rum. Något spartanskt kan tycka, men vad sjuttsingen. Jag sover gott (tror jag?) på madrassen jag hittade ute i korridoren och sovsäck - ja, det är ju bara ren lyx! Nej, på riktigt så hoppas jag att veckan går fort så att mina föräldrar kommer hit med mina möbler (jag har pratat om min flicksäng förut jag vet, men den är världens bästa, jag sover aldrig så gott som i den, och nu har jag inte sovit i den på riktigt på flera år!) Bostadsbolaget skulle dessutom ha bytt golv och målat om, men det verkar de ha glömt bort. Det låg en lapp om det i fönstret, den verkar någon ha lagt där och missat att ta med sig. Får väl ringa och påminna.

Det känns spännande det här. Som att jag flyttat hemifrån för första gången trots att jag inte bott hemma på åtta år (eller räknas mormor som hemma? Ja?) men det har nog mer med avståndet till Uppsala och familjen att göra. Det känns häftigt att ha ett eget rum också. Jag har aldrig bott ensam förut. Det här är min första egna bostad, och jag är så stolt. Inga pojkvänner i vägen! Min korridor är ganska fin (men stökig såklart) och jag bor längst ner i en korridoren så jag har en stor balkong som granne åt ena hållet. Finemang! Grannarna verkar trevliga och vi har haft ett möte. Jodå. Korridorsfest ska det bli också. Minsann.

I morgon har jag ingen föreläsning, jag ska bara läsa och köpa en taklampa. Den som står på golvet fick jag låna av en göteborgsk granne efter att jag upptäckte att när solen gått ner går det inte att se nåt i mitt rum. Detta trots att vi befinner oss i Skåne. Nu ska jag mumsa lite spettekaka och öva på mitt sång- och dansnummer. Sedan ska jag tala in mitt telefonsvararmeddelande på skånska. Efter det: läggdags!

Finn fem fel

2007-08-31T12:23:00.000+01:00

Jaha. Allt som möjligtvis kunde gått fel med min flytt har gått fel. Min pappa har ryggskott och kan inte lyfta så mycket som ett papper, jag är förkyld och har feber samt någon slags frossa och min ena flytthjälp befinner sig i en annan landsände. Återstår Sofie som lovade hjälpa mig att bära, men jag tror inte att hon orkar bära upp min säng själv så flytten får vänta tills nästa vecka. På söndag tar jag min ryggsäck och åker ner till Lund själv. Får väl sova på en luftmadrass i veckan då. Typiskt!

Dessutom kostar en tågbiljett till Lund 796 kronor. Sjukt mycket pengar! Under tiden jag väntar på att bli frisk tänker jag äta godis (om jag orkar gå och köpa) och packa lådor. Väldigt tråkigt för övrigt. Sen ska jag klappa på vår nya valp också! Han heter Melker.

Någonting positivt är kanske i alla fall att jag fått två nya skivor i dag! Timo Räisänen och Moneybrother.Så fort mitt lock för öronen gått över ska jag lyssna på dem. Det ser jag fram emot. Hoppas att det i alla fall går något bra på teve ikväll. Annars kommer jag kanske att avlida av tristess.

Sen-ester

2007-08-30T22:10:00.001+01:00

2007-08-30T22:05:00.000+01:00

Jahaja! Nu är jag här igen!

Jag har alltså varit på semester i Barcelona med min kompis Maria. Det var skoj, vi har vilat upp oss och blivit bruna. Vi bodde i en jättefin lägenhet i Born (centralt) tillsammans med några andra tjejer. I videon kan ni se mig och Maria bli nästan alldeles uppbrända av en galen spanjor med smällare. Maria har fortfarande brännskador på armen. Jadå! Nästan i alla fall.

Annars är jag sjuk och ska köpa en soffa. Fina tider.

Tåååårta!

2007-08-15T18:33:00.001+01:00

Till vänster äpplen. Till höger tårta. Jag blev så förvirrad att jag tog båda.

Huvudfoting? Rolig spegel på jobbet.

Jaha, jag packar och har mig. På fredag åker jag på semester till Barcelona och kommer hem två veckor senare. Då ska jag flytta typ 70 mil bort till en plats som kallas för Skåne. Där pratar man konstigt och äter spettekaka. Det kommer jag också göra. Jag kommer prata konstigt, sjunga dansa och vara tjock och glad. Precis som Edward Persson!

Nu jobbarjobbar jag så mycket jag kan och hejdåfikar med folk. Är lite stressad över att jag måste packa allt inför flytten innan fredag. Det är liksom inte så lätt när man har pinaler i förråd över hela Uppsala och ingen tid. Svårt att få det överskådligt.

Nu ska jag sluta klaga och åka och äta tårta hos Moa istället!

Ps! Jag har nya historier om ödle-tanten! Hinner inte berätta nu bara, stay tuned!

Men and mice

2007-08-07T23:34:00.000+01:00

Hära!

När jag var ungefär sex år gammal lyckades jag under en semester i hälsingland övertala mamma att köpa två stycken dansmöss till mig. De var ju så söta! Mamma sa speciellt till i djuraffären att vi ville ha två stycken honor för att slippa besväret med att bli av med hundra nyfödda dansmusbebisar. "Ja-a-då" sa killen i affären, plockade upp två möss ur en plastlåda, inspekterade dem mycket noga, fastställde att de var av samma kön och så åkte vi hem med dem. Jag minns faktiskt inte vad de hette, men det var säkert nåt i stil med Snuttan, eller Mimmi kanske. I alla fall började Snuttan och Mimmi ganska omgående para sig med varandra. "Jaha" tänkte min mamma, "där ser man, ja homosexualitet ska ju vara vanligt inom djurvärlden också" och så funderade vi inte mer över det. Några veckor senare fick Mimmi musbebisar.

När vi märkte vad som var på gång stängde vi in Snuttan (Snutten?) i en kastrull med spån i för att han inte skulle äta upp sina egna ungar (vi hade läst att muspappor kunde göra det ibland, är inte det ganska symptomatiskt för män va? Ha! All uppmärksamhet ska de ha.) och så fick vi bevittna en dansmusförlossning. Mimmi var så tapper! Hon visste precis hur hon skulle göra! Mamma och jag satt i köket framför musburen, alldeles faschinerade. Efter varje musbebis som ploppat ut slickade hon rent efter den, åt upp fosterhinnor och rengjorde mycket noga efter sig. Mamma berättade att det var för att möss i naturen inte kan lämna en massa lukt- och blodspår efter sig, då är det stor risk att man blir en uppäten dansmus. Mimmi klarade biffen galant och fick åtta bebisar.

Tyvärr fick de där åtta bebisarna också barn med varandra, de beblandade sig helt vilt. De blev jättemånga! En bur blev två burar och mitt rum luktade alltid som en blandning av kutterspån och muskiss. När mamma tröttnat på att försöka mångla ut musbebisar till sina elever (hon tog till och med med sig mössen till skolan för att alla skulle tycka att de var söta och vilja ha en!) kom hon på en, i eget tyckte, god idé. Jag fick veta att Mimmi, Snuttan och deras barn och barnbarn hastigt och lustigt gått bort.

Det var inte förrän för två år sedan som min bror berättade att han fått mata sina boaormar med dem.

Jag kan se Mimmi framför mig, denna tappra barnaföderska. Jag kan se hur hon stelnar till när hon upptäcker ormen, hur hon fryser fast, hur hon inser att det här, det här kommer inte sluta bra för hennes del. Jag föreställer mig hur hon - helt faschinerad av det stora gapet framför henne - förlikar sig med situationen och tar ett steg framåt - i ormens riktning. Bara accepterar att det händer. Mimmi blir svald, levande uppäten av den stora ormen och hon kan ingenting göra åt saken.

Jag kan föreställa mig allt det där och det känns oroväckande bekant.

Composing.

2007-08-05T12:01:00.001+01:00

Man skulle lätt kunna tro att jag alltid alltid sitter på min balkong när man tittar i den här bloggen. Och det kanske jag gör också. Jag får väl det om jag vill!

Är fruktansvärt bakfull efter myspysdag med Maria. Den inleddes med ansiktsmask och avslutades med att jag somnade med kläderna på. Igen. Hann dessutom hinna kräkas på katalins toalett, skicka sms till kreti och pleti (vad skrev jag?!) hetsdricka vin och öl på bullit och cykla mycket vingligt på stan. Och just det! Jag fick en godisklubba (jordgubb!) av en liten söt farbror i kiosken där jag köpte cigaretter. För att jag fyllde år i fredags!

Prissent!

2007-08-02T23:19:00.000+01:00

Jag är full och jag fyller år. Nu är jag 24 år gammal, grattis till mig. Har druckit drinkar och vin med Linda hos mig. Det var gott och nu är jag beruskad och gammal.

Snart kommer David hit och sover hos mig, det är bra för då ska han få sjunga för mig i morgon innan jag går till jobbet. Linda lovade att ringa och sjunga också, så de ska få ta "Ja må hon leva" tvåstämmigt. Undrar om de kan det?

Imorgon ska jag få prissenter! I'm so excited!

Ett billigt förlåt?

2007-07-31T15:47:00.000+01:00

Sång.

Inte många kan säga att de förlorat den de älskat till Världen, men det har jag gjort. Här stod valet mellan att se hela världen, vara på spännande platser, träffa nya människor, göra nya saker - eller att vara med mig. Hur skulle jag kunnat ersätta hela Världen? Ingen människa kan väl göra det?

I går träffade jag E för första gången på sex månader.
Sist jag såg honom stod vi och väntade på min buss. Vi stod omslingrade, jag kysste honom och han lät mig hållas. Varför? Varför lät han någon som han inte längre älskade kyssa och krama honom? Det är absurt.
Där, då, i bussen på väg hem från staden han flyttat till grät jag. Jag vred huvudet ungefär etthundraåttio grader för att se det sista av honom när han gick iväg och min buss börjat köra och jag grät. Hur visste jag att det var sorgligt? Hur visste jag att det var den enda sista gången han skulle låta mig hållas?

Jag var inte säker på att jag skulle gå dit i går. Fem över fem stod jag fortfarande i hallen och funderade. Och mådde illa. När jag såg honom där vi gjort upp om att ses satte jag en äppelbit i luftstrupen och trodde att jag skulle dö. Det var en stor bit äpple och jag kunde verkligen inte andas.

Jag tror i alla fall att det berodde på äpplet. Graciös entré ..

Sen drack vi kaffe och min hand kunde inte sluta skaka så jag rökte. Och rökte. Och rökte. Och han var samma fast inte min. Och med en fulare frisyr än jag mindes. Det planerar jag att ta med mig - den där jävligt fula pottfrisyren. Ha! Vi tog en promenad och hamnade på samma bänk uppe vid slottet som vi satt på första kvällen vi träffades. Slutna cirklar och så vidare.

Idag efter jobbet fick jag ett mejl där han sa förlåt. Förlåt för att jag inte behandlade dig som jag borde gjort. Förlåt att jag kastade iväg dig som ett mögligt bananskal. Förlåt. Jag förstår nu, jag förstod inte förrän du förklarade igår. Och jag vill så gärna förlåta, jag vill så gärna känna att nu är det okej. Men det känns inte okej. Det känns precis som det gjort hela tiden. Det känns som att det är för lite och för sent. Det där mejlet, det där förlåtet, hade jag behövt DÅ. Nu vet jag inte vad jag ska göra med det.

Jag säljer det således till högsbjudande. Förlåt, någon?

Charles forrest

2007-07-29T22:48:00.000+01:00

Soundtrack!

I helgen har jag varit i den lilla staden Karlskoga. Eller är det verkligen en stad om stället inte har en egen tågstation? Det tyckte jag var lite konstigt, jag trodde nästan alla pytteställen hade tågstationer, men icke vad det visade sig. Till Karlskoga måste man åka buss. Det gjorde inte så mycket, det kändes som att vara ute på en liten semester och det var väl ungefär de facto vad jag var.

I alla fall har jag promenerat en del, tittat på huset där Alfred Nobel bodde när han uppfann dynamiten, tittat på utsidan av en kyrka, tittat på film, ätit chips, sett en död skogsmus bli uppäten av myror, blivit steril av en cykelsadel, hjulat, varit full och tittat på en massa Volvobilar (alla i Karlskoga har en Volvo! Ja - ALLA!) och så har jag ätit glass!

Nu ska jag packa upp och sen ska jag gå och lägga mig. Försök inte få tag på mig inom de närmsta dagarna för jag har glömt min mobil i staden dit inga tåg går. Med lite tur är den i Uppsala inom några dagar. Med lite mindre tur kommer den inte till Uppsala alls, men låt oss hoppas!

Dödssäker

2007-07-26T23:36:00.000+01:00

Här! Här!

I morgon far jag till Karlskoga. Där ska jag hoppa av vid Sandviken. Mycket underligt, jag hoppas verkligen att jag hamnar i Värmland och inte i Gästrikland. Kan man verkligen lita på SJ? Egentligen skulle jag åka och hälsa på Pjotr i Lund, men eftersom min löneutbetalning är helt kajko är jag fattig (fast jag jobbar hela tiden - hur går det till?) och får skjuta upp Lundavisiten. Antagligen tills jag flyttar dit. Det är dumt, men det går nog inte att göra så mycket åt tyvärr. Nåväl, det är mycketmycket billigare att åka till Karlstad (trehundra pix fram och tillbaka, yay!) så nu gör jag det istället. Eftersom min planering av allting är sämre än sämst håller jag just nu som bäst på att tvätta kläder och städa. Jag skulle kunna illustrera ordet "kaos" i en ordbok. Men jag accepterar det, jag kommer nog alltid vara sånhär.

I går var jag på bio och såg "Death proof". Den har fått jättedåliga recensioner men jag tyckte den var hur bra som helst. När jag gick från biosalongen var jag ohyggligt pepp på att leta upp nåt gubbslem, sparka ner honom och sen slå ihjäl honom med ett järnrör. Fast det gjorde jag inte, jag gick och drack drinkar istället.

Nu: packa!

Våldtagen.

2007-07-23T19:26:00.000+01:00

Jag är inte våldtagen!

Jag kom på det igår morse när jag vaknade upp i en främmande lägenhet med två (nästan) okända unga män i. Man gör många dumma saker när man är full, eller kanske inte dumma - bara spontana och obetänksamma. Inte tänkte jag på att det kanske var en risksituation när jag satt i en bastu, insvept i en liten handduk, ensam tjej med fem killar (varav en hela tiden tappade handduken, jag vet fortfarade inte om det var med flit eller inte ..) i en källare i en villa någonstans i Uppsala, med en högljudd fest ovanför mig. Inte tänker man väl så när man är full och glad och lite flirtig och ung och frisk och levande? Inte ska man behöva tänka så då?

Men om något hade hänt - skulle någon där uppe då hört mig? Om någon av de där killarna som visslade och tjoade när jag sa att '.. nej, jag är inte tillsammans med någon', bestämt sig för att han hade rätt till mig, där nere i den där bastun, hade de andra killarna hakat på då, eller hade någon sagt 'För i helvete, SLUTA!'?

Det är så sorgligt att de här tankarna ens ska behöva dyka upp. Det är vidrigt att jag ska behöva vara tacksam över att jag hittills bara träffat på fina killar, killar som förstått att nej är nej. Killar som fattat hur man är bra kille. För jag är det, tacksam .. Hur hade mitt liv tett sig idag om jag blivit våldtagen i den där bastun i lördags, eller i lägenheten jag sov i på natten, eller i taxin på väg dit? Hur hade jag kunnat lita på folk igen? Vad händer när en man tar något som inte är hans att ta?

Det här är ju inte ens det mest korkade man gjort! Tänk så många gånger man gått själv hem från nåt uteställe, tänk så många gånger man följt med folk hem - folk som man inte känt alls (gud, jag hoppas att mamma inte ljuger när hon säger att hon inte läser min blogg ..) Man är korkad och godtrogen som en jävla golden retriever.

Nu slutade ju den här historien mycket lyckligt. Istället för att spendera söndagen sönderslagen på en polisstation åkte jag genom Uppsala i en tjusig leasad sportbil med vinden virvlande genom håret. Men jag hade ju bara turen att träffa bra killar. Stackars dom som inte haft samma tur.

Jag har i vilket fall haft en fin helg. Hann med att äta middag på (okänd) herrgård också. Mycket trevligt fast jätteäcklig mat.

Diffus?

2007-07-20T18:28:00.000+01:00

Nästa vecka måste jag träffa en gammal pojkvän. Ja, måste, för jag har hans hemnycklar och han har min soffa. Och en fin ny tavla som jag köpte när jag var och hälsade på honom. För tusen år sen. Jag låg på sängen tidigare idag och tänkte på honom, jag kom på att jag inte ens kom ihåg hur hans ansikte såg ut längre, det var bara suddigt och diffust. Såklart var jag tvungen att gå in på min fotohemsida och titta på gamla bilder av honom. Jag kom på att jag inte ens mindes hur det var. Jag skrev ett blogginlägg här tidigare, när det var alldeles färskt - om att det snart inte skulle gå att tänka sig hur han luktade, vad vi skrattade åt och hur det kändes att vakna bredvid honom på morgonen. Jag är där nu. Jag minns inte. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad det var vi hade tillsammans. Inte det viktiga i alla fall.

Men det hindrar ju inte att jag blir nervös av tanken på att träffa honom igen. Jättenervös! Och lite illamående faktiskt. Därför låter jag bli att tänka på det. Det går sådär.

Men nu ska jag iväg och dricka vin med Linda. Det blir fint tror jag. Imorgon är det först farfars-firande och sen ska jag på en grillfest på kvällen. Hejja.

Borgare

2007-07-15T17:07:00.000+01:00

David skrattar och säger att jag är kaxig och uppkäftig. Att jag är roligt självsäker. Jag protesterar och säger att han fattat fel, att jag inte alls är sådär. Att han missförstått. Att jag egentligen är en liten myra, jätterädd, osäker. Inte alls sådär som han tror. Han skrattar ännu mer och tror att jag driver med honom. Jag orkar inte förklara mer och lägger ner.

Men senare börjar jag fundera. Vad är det som får mig att tro att jag är så rädd för allting? Vad är det som får mig att tro att jag är osäker och inte klarar av saker? Jag har ju själv sagt att det var en sjukdom, det här med att man är deprimerad och inte klarar av att diska ens. Det är ju något som går över, right? Jag är frisk nu och kan bara bli bättre. Det har jag själv predikat ju! Kanske är det dags för mig att göra en reinvention of Ina. Jag är inte som jag varit, jag klarar kanske mer än jag tror. Eller vaddå kanske - jag KLARAR mer än jag tror. Det är dags för utveckling nu. Jag orkar inte vara rädd mer. Jag vet inte ens vad jag varit rädd för. Kanske blir det klarare om man skriver ner det? Nu får ni ta del av listan över saker jag varit (ja, okej ÄR rädd för). Skratta inte.

* Att inte klara av skolan.

Jag orkar inte riktigt förklara, men av någon anledning får jag scenskräck när jag ska svara på frågor, eller någon slags uppmärksamhet riktas mot mig. Det är väldigt underligt eftersom jag alltid spelat teater och hållit tal på diverse tillställningar. Utan problem. Ja, utan mer problem än andra har i alla fall. Den här scenskräcken har lett till att jag till slut inte ens vågat gå på mina lektioner eftersom jag varit så rädd att jag ska börja rodna och inte kunna svaret om jag får frågan.Väldigt underligt eftersom jag (tror jag?) inte har några som helst sociala problem i andra sammanhang. Jag pratar gärna med okända människor på fester, jag kommer in i nya arbetsgrupper utan problem, jag FUNGERAR helt enkelt i alla sammanhang utom just i skolan. Prestationsångest? Jag tror inte att jag är korkad egentligen, men jag har gått runt och känt mig sån väldigt länge nu.

* Att vara ensam.

Korkat, eftersom jag faktiskt har en massa fina kompisar. Jag har redan tjafsat om det en massa, men just nyligen har jag upptäckt att det fanns en värld utanför mina förhållanden. Jag är rädd att inte vara omtyckt. Det man kanske måste inse är att alla inte älskar alla. Logiskt kan jag redan förstå att alla inte gillar mig, men jag tycker inte om känslan!

*Att aldrig bli något.

Hänger sannolikt ihop med att jag tänker att jag är korkad, inte kommer klara av en utbildning. Varför i herrans namn har jag tänkt så? Nu skärper du dig, Ina! Anders Borg har läst statskunskap, ekonomisk historia och filosofi. Har det puckot klarat det kan väl vem som helst, eller? Hänger även ihop med att vilja göra mina föräldrar nöjda. Sannolikt. Handlar nog inte bara om utbildningen dock. Jag vill gärna utvecklas som person (var f-n ÄR de där jävla oljeskadade fåglarna? Ta hit ett gäng!) Förlåt att jag svär.

* Tusen andra saker till.

Men jag orkar inte vara rädd mer nu. Jag orkar inte ältaälta i tusen år vad folk sagt men egentligen menat och varför och hur och när och ja .. Jag ska försöka sluta nu! Jag vet inte riktigt hur bara. Har ni några tips?

Tingeling

2007-07-13T16:42:00.000+01:00

Här är dagens truddelutt!

Jag hinner fundera väldigt mycket meda jag arbetar om dagarna. I dag har jag funderat över de här människorna som faktiskt är i min ålder (eller yngre!) och faktiskt faktiskt gör något. På riktigt! De är mänskliga sköldar i diverse livsfarliga länder som jag inte kan stava till, de räddar oljekladdiga fåglar på stränder jag knappt hört talas om, och de går på möten och diskuterar sånt som jag inte kan någonting alls om. Som zapatister! Jag kan nästan inget om dem! Min enda koppling är att jag brukade rida en häst som hette Zapata. Har det nåt med saken att göra? Jag är så ospännande!

Men i alla fall, det är ju fantastiskt. Tänk att man kan vara sån! Var får de all energi från de här människorna? Jag är så avundsjuk, jag som knappt orkar gå upp och jobba om mornarna. Men det klart, "a working class hero is something to be" också. Eller? John Lennon tyckte det och han verkar ju vara en kille med koll. Eller vänta nu, han är ju död. Jaja, ni fattar. Jag skulle vilja göra något på riktigt, men jag verkar inte vara den sortens person som bara sätter mig på första bästa plan för att rädda sälar. Och vaddå, hur hittar man de här sälarna och hur vet man att de behöver räddas? Jag kan ju inte börja leta skadade djur och människor på måfå, right? Ser de ut på något speciellt sätt (ja, de oljeskadade lär jag ju känna igen?) eller låter de ledsna när de ropar på varandra kanske?

I alla fall skulle jag lätt låta mig värvas till något nyttigt projekt, jag behöver i princip bara någon som drar in mig i det så är jag lätt en aktiv medlem sen tror jag. Jodå, för jag har den här besatthets-genen som gör att det jag gillar gillar jag väldigt mycket. Som till exempel hästar och chips. Jag kan dock hitta tid över efter chipsandet och hästandet. Ge mig bara en liten knuff, snälla ni!

På bilden ser vi Jonatan som dricker öl, eller nej, det gör han inte på bilden, men han gjorde det utanför bilden, igår kväll och jag blev full på en öl. Rekord. Nu ska jag duscha efter träningen, äta soppa med Diana och sen åker vi till Stockholm för att titta på Harry P, träffa Max och CO och imorgon kalasa och äta choklad. Tror jag.

Essemess

2007-07-11T23:14:00.000+01:00

Soundtrack.
Idag har jag jobbat och tänkt på semester. Jag har fikat med Lina, köpt ett överkast i födelsedagspresent från mormor till mig själv och skjutsat Martina till hennes häst. Egentligen skulle jag till mina föräldrar var tanken, och jag var även inbjuden på romantisk ost- och vinkväll (!) men till dessa erbjudanden fnös jag stillsamt och tillbringade istället kvällen i min ensamhet under korkeken. Där kände jag mig korkad ( ... ) som inte nappat på de andra erbjudandena om sällskap för jag har haft det ganska tråkigt. Bara därför har jag gjort femhundra situps (ja, det är sant - SÅ tråkigt har jag haft det) yogat lite upp och ner alldeles själv och lyssnat ännu mer på Regina spektor.

Ibland, när jag har det tråkigt, roar jag mig med att skicka samma sms till olika vänner för att se vad det blir för olika sorters svar. I dag hade jag väldigt svårt att inte dansa på jobbet igen, jag skulle kunnat jobba gratis bara jag fått dansa lite framför min maskin utan att nån tittade konstigt på mig. I alla fall skickade jag "Om jag inte får dansa på jobbet snart får jag krupp" till Max, Anna-Karin, Peter och Diana. Det här är deras svar, fritt tolkade:

Max: "Dansa på jobbet??"
Anki: "Man FÅR dansa på jobbet! Dansa!"
Peter: "Äh! Skit i dina jobbarkompisar, cause if your friends don't dance .."
Diana: Svarade inte alls som vanligt.

Peter säger att sms är som små presenter och det har han ju lite rätt i. I går fick jag tre fina små presenter:
Max: "På fredag är det Harry Potter-premiär och du ska med! Vi äter middag och äter ost."
Peter: "När kommer du och hälsar på? Jag har tråkigt!"
Jonatan: "Nu är det fredagsfika eller torsdagöl!"
Samt en massa slaskessemess som bara handlade om saker som inte var ost, Harry Potter eller öl. Jag tycker inte lika mycket om dem.

2007-07-10T22:27:00.000+01:00

Här! Klicka här!
Jaha, jag sitter och lyssnar på Regina Spektors halvnya skiva som jag är sådär fånigt förtjust i. Typiskt mig att gilla henne! Hon låter ju precis som Aimee Mann, Tori Amos eller för den delen Ani Difranco. I dag har jag haft migrän, vilket inte alls är så kul som det låter (nämen vaddå, det låter väl inte kul - nej, men det är det inte heller). Jag fick i alla fall reda på att jag kommit in på det jag ville komma in på, i dag. Det känns bra att veta att jag ska flytta till Malmö även om jag för tillfället inte är helt på det klara över vart jag ska bo.

I morgon är det tillbaka till jobbet och glasögonen. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det (jag) ..

Bilden? Jo, den föreställer spexet på ostkakegasken förra året. Jag gömmer mig bakom Moa och ser väldigt fundersam ut. Sån är jag! .. När jag inte är på det klara med allting förstås.

Helgen som aldrig blev.

2007-07-08T19:53:00.001+01:00

Nu är det bara sex veckor kvar av sommararbetandet! Jag kommer klara det här! Tror jag. Jodå, sex veckor är ingenting! Sen packar jag ner mig själv och en bunt pocketböcker och far iväg någonstans där de har solstolar, fint väder och paraplydrinkar. Själv, eftersom ingen kan eller vill följa med mig. Jag börjar förstå varför man har en partner. Det är för att man ska ha ett garanterat semestersällskap!

Bilderna föreställer för övrigt vad jag ser hela tiden på mitt jobb. Gissa vad sakerna på bilderna används till! Eller ser man det jättebra kanske? Nej?

Den här helgen har varit ett enda blurr. Den har bara försvunnit helt. Jag har varit funktionär på dressyrtävlingar från åtta på morgonen till åtta på kvällen och nu är helgen slut och det är dags att gå till jobbet. Yay. Nu på kvällen efter hemkomst har jag socialiserat helt kort med de två killar som är kvar i korridoren över sommaren (de verkar trevliga) samt sovit en stund. Nu ska jag titta på en film och så ka jag gå och lägga mig. I tid för en gång skull, tänkte jag.

Veckan kommer gå åt till att vila sig efter helgen som inte blev. Är jag vuxen nu?

scary

2007-07-05T00:52:00.000+01:00

Jaha, här sitter jag på sängen med datorn i knät och är trött och alldeles för rädd för att kunna sova. Faktiskt alldeles för rädd för att överhuvudtaget våga försöka. Det regnar ute och klockan är två. Miss i nassen. Jag och Martina har haft skräckfilmskväll. Det brukar inte vara så hemskt som det är nu. Jag fick skjutsa hem henne också, det var mest hemskt på vägen hem. Ensam! Jag vågar inte släcka lampan, jag vågar inte sluta skriva för då kommer det dyka upp folk från under min säng.

Inte för att det gör något, nejnej, jag är ju en sån där sjukligt självständig ung dam som stirrar spöken och mördare stint i ögonen om de försöker sig på något dumt. Jadå, sån är jag (nej det är jag inte!) och jag borde antagligen ha tvingat Martina att sova över och det här är värdelöst för jag ska jobba i morgon och måste gå upp klockan sju ju! Jag måste sova nu, försök sova Ina! Hjälp! Funderade ett tag på att skicka ett sms till David och sova hos honom, men om man börjar göra sånt, då vet man ju inte vart det slutar och jag vill sova själv fast utan att vara rädd och med lyset tänt också vad det verkar.

Ödle-tanten, ja! Jaha, jag jobbar inte så mycket med henne nu och det är jag ganska glad för. Hon har klart rasistiska tendenser och överlag är hon ganska otrevlig. Sa jag att hon luktar illa ur munnen också? I går stod jag och tänkte elaka tankar om henne eftersom jag tyckte att hon andades rutten luft på mig, alldeles för nära, samt underminerade mitt arbete genom att .. skitsamma. I alla fall tog batteriet i mp3-spelaren slut redan innan min förmiddagsrast vilket mer eller mindre förstörde min dag, nej min vecka. Men vet ni! Ödle-tanten såg att jag morrade åt batteriet och gick och hämtade två stycken i sin handväska! Rätt storlek och allt! Hon räddade alltså min dag. Efter det kunde jag ju omöjligt vara sur på henne så jag har beslutat att inte häckla henne mer offentligt .. på en vecka eller så i alla fall. Det är hon värd!

Lustiga saker min chef kallat mig i dag:
1. "Nikodemus". Ja, vi har en annan person på samma avdelning som heter så, men det är en man, femtio-plus, typ två meter lång som är mycket mörkhyad, har glasögon och alltid färgglada hawaiiskjortor. Jag ser inte riktigt likheten, men det måste min chef göra för han sa det flera gånger utan att reagera på att han sa fel.

2. "Aaah, Di levas brorsa! Snyggt!" Varje sommar när jag har på mig min vita tunika säger han så. Fast jag tror inte att han minns att han gjort det förut. Och jag börjar misstänka att tunikan borde få resa till Nangijala.

För övrigt har jag sjukt ont i benhinnorna men det gör inget för Gay-Christer pratade med mig under gympapasset idag. Han har noterat att jag brukar gå på hans pass! Nu ska jag bara få honom att vilja byta sida också. Hejja mej. Det får bli ett senare projekt. Nu mina vänner, ska jag sova. Det går inte att skjuta upp längre. Önska mig lycka till och slå gärna en signal i morgon för att höra att jag överlevde natten.

Helhelg m skåning

2007-07-02T16:55:00.000+01:00

Här!! Här!!
Peter var här i helgen! Det var skoj. Vi åkte turisttåg, matade fåglar, fikade, pratade skånska, berättade vitsar, handlade sprit, drack sprit och jag fick högläsning både fredag och lördag! Jag somnade som en sten efter ungefär två meningar.

Nu är det måndag och jag jobbar igen. Det gör mig galen. Jag vill vara ledig, jag klarar inte det här, jag får panik när jag tänker att jag inte får någon semester alls i år. Jag är på vippen att vilja hugga av mig ena benet för att få vara hemma istället för att gå till jobbet.

Ingen är kvar i korridoren nu, jag är alldeles själv här. Det är nog tur, annars skulle de undra vad jag är för en slampa som har herrbesök av olika herrar varje natt. Det är oskyldigare än det ser ut, vill jag påpeka! Nu: till träning!